Pernilla och Puma

För många år sen hade skolan, som trettonåringen då gick i, en växt marknad. Man fick skänka växter som man delar i trädgården eller ville bli av med. Sen såldes de och pengarna gick till SOS-Barnbyar.

Jag köpte den här växten som jag inte vet vad den heter. Har något i bakhuvudet... Kaschmir bär??
Nej, det är inte rätt, men vi struntar i det nu.

Den är idag 1,5m hög. Vissnar ner varje vinter och blommar på sommaren med vita blommor som sen blir bär som mognar nu på hösten i en härlig mörk färg.
Efterhand som de blir svarta tar fåglarna dem. Men det gör inte så mycket det är vackert en då. Eller hur?

Vi brukar åka på en av Gotlands alla marknader, den som ligger närmast, Klinte marknad. Ungefär samma sak varje år. Mycket folk, kola, strumpor och en himla massa annat.
Självklart går det åt pengar. Hittade några saker till barnbarn och kommande barnbarn. Ja, så är det! Jag ska bli mormor igen, snart.

Sen slank det ner några kartonger mumsmums, så klart. Vad ska man annars gå på marknad för? Nu ligger de säkert i frysen.

Även om det fortfarande är väldigt grönt här, börjar Lönnen sakta skifta färg.

Barnen har redan gått en hel månad i skolan och det är mindre än tre månader till jul.
Vår julplanering är klar, men den kan jag berätta om vid ett senare tillfälle för först ska vi njuta av hösten.

Tack för tipsen om Azalean. Jag säger bara, " vi får väl se hur det går!"

Idag har jag fått erfara hur snabbt man kan tömma en mammas plånbok.

Det är inte min mammas plånbok som jag har tömt utan det är min plånbok som tömts i och med att jag också är mamma.
Jag gjorde säkert samma sak med min mamma när jag själv var tretton år. Vinterkläder måste man ju ha även trettonåringar. Det tråkiga är att de snabbt blir för små, kläderna alltså. Barnen blir bara större och längre.

Ny, dyr vinterjacka ( bland annat ) är betalda och hemburna. Jackan är vit! Då menar jag vit = tvättas ofta.

Varför gick jag med på det, kan man undra?
Men annars har hon bra smak min lilla (stora) dotter för jackan är i det närmaste en kopia av min egen. Fast den är svart.

Jag har köpt en Azalea. Jätte fin på köksbordet, än så länge. Har ingen aning om hur den ska skötas. Någon som kan hjälpa mej?

Skulle ju vara trevligt om den kunde få blomma ett tag. Den är full av knopp.

Jag har köpt en Azalea. Jätte fin på köksbordet, än så länge. Har ingen aning om hur den ska skötas. Någon som kan hjälpa mej?
Skulle ju vara trevligt om den kunde få blomma ett tag. Den är full av knopp.

När jag var liten lyckades jag få in en två centimeter lång törnetagg rakt in under knät.
Mamma satt och höll handen på lasarettet.

Sen lyckades jag skada ögat när jag red en halvgalen häst. Mamma stöttade när doktorn lappade ihop mej.

Jag började köra motorcykel och gjorde ytterligare några besök på akuten. Mamma stöttade ( även om hon avskydde mitt intresse för tvåhjuliga skogsmaskiner).

Sen blev jag vuxen och slutade upp med akutbesök och på något sett ser tiden till att rollerna blir ombytta.
Idag är det jag som suttit och stöttat min mamma hos farbror doktorn. Känns ganska skönt ett få betala tillbaka lite.

Jag har en väldigt kär maskin i köket. Det är min sodastreamer.

När jag hällde upp det obligatoriska vattnet till kvällsmaten, kom jag att tänka på en historia som en vän till mej berättade för mej.
Hennes barnbarn var på besök och barnet sa att mormor inte kunde göra prickigt vatten.

Ett barns betraktelse, för visst är det prickigt?

Jag har en väldigt kär maskin i köket. Det är min sodastreamer.

När jag hällde upp det obligatoriska vattnet till kvällsmaten, kom jag att tänka på en historia som en vän till mej berättade för mej.
Hennes barnbarn var på besök och barnet sa att mormor inte kunde göra prickigt vatten.

Ett barns betraktelse, för visst är det prickigt?

Skåpet är städat och klart. Men hjälp så mycket hundleksaker vi har! Långa pipsaker, korta, små, stora och svagt pipande. Sen de som inte piper, de man kampar med och alla bollar. Med snöre, utan, släta, stora och vanliga tennisbollar.

Vidare finns apporter och spårselar, Spårlinor och klickers.
På nästa hylla trängs reflexhalsband, reflexvästar av modell till både hundar och människor.

Det var bara en del av det som ryms i skåpet men nu tror jag att jag fått ordning på allt.

Man ska inte lita på väderprognosen för det började regna redan klockan 11 igår. Regnet hänger fortfarande tungt i luften även om det inte regnar hela tiden.

Det får bli en lördag inomhus. I spisen sprakar en skön brasa och på bordet brinner ljusen. Mysigt!

Mindre mysigt är dagens projekt för idag ska det ske. Jag ska ta ihop med vårt skåp i hallen. Sommarskor ska städas undan och på översta hyllorna ska ryddas bland hundprylar. Där stoppas det in och stoppas in. Kylfiltar, pipleksaker, hopfällbara vattenskålar, klickers och apportbockar i en enda röra tillsammans med otaliga bajspåsar.
Bara att sätta igång!

Det är en riktig höst morgon här. Vita och mörka moln far över himlen mellan klarblå luckor och solen tittar fram då och då. Det är hög klar, fuktig luft. Riktigt härligt alltså, bara det varar så. Det behöver inte börja regna!

Tar upp "väder appen" i mobilen som visar att det visst ska regna. Hela dagen dessutom. Men va f...!
Jag har en fri fredag eftermiddag och vill inte ha regn.
Byter appen till SMHI i ställer. Den säger att regnet kommer kl 18. Bra, den kör vi på!

Funderar på det där med Djurrätts aktivister. Hur gör de om de får löss?

Äntligen fick jag ur tummen!
Så här ser det ut utanför trimmet. Jag ska bara sopa undan lite skräp och björkfrö sen är jag nöjd. Den vackra hunden fick jag av U-B för några år sen. U-B finns inte längre med oss idag men hunden vakar eller vaktar över mitt Klipp & Klapp. Det var hon som kom på det genialiska namnet på mitt hundtrim så hunden ligger mig varmt om hjärtat.

Att leja bort fönsterputsningen behöver inte alltid bli en positiv upplevelse.

För några år sen, eller rättare sagt, många år sen, skulle min dåvarande tonåring och en kompis till henne tjäna lite pengar på "uppdrag dagsverket". De fick ledigt från skolan för att kunna jobba och jag gav dem jobb.

När jag var på väg hem från jobbet gladde jag mig verkligen för de båda tjejerna hade ringt och sagt att de putsat alla i nedre våningen. Hurra!

Jag jag steg in i huset fick jag en chock. De hade putsat eller snarare smetat ut, i direkt solsken på varenda fönster.

Pengarna gick i alla fall till något gott för betalade för arbetet gjorde jag självklart en då.

Så har måndagen snart gått förbi. Innan jag vet ordet av, är det fredag igen.

Kassen med blommorna står ännu på trappan med jag har i alla fall fixat till i köksfönstret. Det piggar upp med lite färg och det fick bli lila där. Fönsterrutorna är ännu oputsade men, men. Inte just nu, en annan dag.

Bilderna blev inte så bra i motljus men det struntar jag i just nu.

Veden är inplockad och staplad. 20 kubik ved, är en himla massa ved och vi höll på hela dagen. Det känna i kroppen idag.

Eftermiddagen har gått åt till att fixa ärenden här och där. Gjort av med pengar alltså!
Inhandlat lite blommor, schampo och balsam, toalett papper. Snacka om tråkiga saker att handla men ack så viktiga. Sen har jag varit på djurkyrkogården och gjort höst fint vid Marwin. Honom har ni bloggvänner inte träffat. Det var vår första Springer kille som lämnade oss för precis fem år sen.

Nu är planen att jag ska fixa till lite i krukorna på trappan men det får bli i morgon. Typiskt mig att skjuta på det.

Jag vet vad jag ska göra idag.
Vad för ni?

Har haft världens bästa BF på besök. Hon påstod att det var ett år sen sist. Hm, svårt att förstå. Tiden GÅR fort!

När hon sitter där i mitt kök, pekar hon plötsligt bort mot taket vid spisen och frågar vad det är som hänger i taket?
Ehh, det är en påsk kärring, svarar jag med ett skratt. Jadå, jag har varit sååå medveten om att glömts kvar, men det har liksom inte blivit av att ta ner den.

Så typiskt mig! Men nu har jag tagit ner den, på riktigt!

Hon sa inget om de vissna blommorna på toaletten. Det vågade hon nog inte.

Dagarna rusar och ännu en vecka har nått sin fredag. I nästa vecka har halva september avverkats. Otroligt tycker jag.

I helgen ska det staplas ved, om allt går som planerat. Maken sitter och hoppas på att leveransen ska bli försenad. Förmodligen för att han ska kunna skjuta på staplandet. Men vad hjälper det att skjuta på saker som är tråkiga?
Jag intalar mig själv att det är bra förbränning och träning.

Fick en massa vindruvor av svärmor och svärfar. Mmmm så goda, direkt från deras växthus.
Har några klasar i växthuset jag också men de är inte riktigt mogna.

Jag gillar egentligen hösten. Men samtidigt som jag tycker den är trevlig saknar jag sommaren och värmen. Hösten är frisk och på något sett lugnare. Då menar jag atmosfären eller hur jag nu ska utrycka mig, utan att låta som Dileva. Allt går in i vila och väntan. Oj, jag visste faktiskt inte att jag var så poetisk.

Denna lilla läckerbit hittade jag och trettonåringen i Nynäshamn förra helgen. Kan tillägga att vi inte plockade den med oss.

Att man ska bita med sina tänder är väl något som alla har förstått. Men att man biter ihop käkarna på nätterna så att man spräcker sina tänder, är väl i alla fall att gå till överdrift?
Stress? Ja, förmodligen! Ett bevis på att inte är i mål med min stresshantering än.

Jag har nu lagat tand nummer sex och sju. Sprickor i tänderna i kombination med gamla amalgamfyllningar gör att halva tanden ramlar.

Jag har en fantastiskt duktig tandläkare som räddar mig. Igår blev jag 3000,- fattigare men nu har jag en hel mun igen.
Bettskena på nätterna är väl det som gäller om jag ska rädda mig.

Trettonåringen fick för sig att göra Semlor i går. Kan man äta Semlor i September?
Svar: JA, det var jätte gott!

Ni som hänger med här på bloggen vet ju att vi frös i lördags.
När vi lämnade Haninge för att åka den roliga Gotlandsbåten hem, tillbringade vi en stund i Nynäs. Efter matintag tog vi en prommis med duktiga Nike. Då såg vi det här!

Hemma i värmen igen. Skönt! Har dock ingen ork. Skulle behövt göra så mycket men energin eller lusten infinner sig inte. Valet är naturligtvis att tvinga sig själv. Då känner jag i alla fall mig inte lat, för det gör jag just nu.

Lagom som mina fingrar hade mist känseln, skingrades molnen så pass att solen orkade igenom. Gud så skönt det är med solens strålar!

Trettonåringen gjorde två kanonlopp i hoppklass med tio fel i vardera. Den stora bravaden var att hon låg hela tio sekunder under referenstiden i första. Bravo!

Hon själv hade dock lite svårt att se det positiva och kände mest sig besviken. Så är det när förväntningarna är större än framgångarna.

Tävlingsdag, mulet, blåsigt och kallt. Man skulle inte behöva sitta i ett tält i september och frysa. Ändå tog jag med "inte-frysa-kläder". Både långa och tjocka kläder sitter på och massor av varmt kaffe har jag druckit.
Det regnar i alla fall inte och det är ju ett litet ljus i dagens tillvaro.

Trettonåringen har kört ett lopp med en disk. Hon är jätte sur på sig själv. Ibland gör man det man vanligtvis inte gör och ibland lämnar man hjärnan någon annanstans.

Hon blev inropad lite tidigare än planerat för att flera hundar var strukna. Då den vanliga uppladdningen blev rubbad, rubbades också allt annat. Hon hade nämligen godis kvar i handen som hon inte tänkte på och.....det får man inte ha. Disk och inte mer med det.

Det återstår två lopp och nu lämnar vi det bakom oss och laddar om.
Får frysa en stund till, alltså.

Fram med tält och stolar som ska rädda oss i morgon ifall det blir regn. Trettonåringen ska och tävla i agility.
Sen är frågan, ska man ha med långa eller korta, tjocka eller tunna kläder. Att släpa på en massa kläder är jobbigt men inte jobbigare är att frysa. Får nog bli som vanligt, hela bilen full av packning. " i-fall-om-att-packning".

Varför ändra på något som är bra?
Lite, nää, ganska mycket kortare bak, men det syns ju inte på bilden.

Var så goda, jag bjuder i alla fall på mig själv. För det är väl så här före och efter bilder ska se ut? För dj...lig innan, menar jag.

Trettonåringen har börjat ta sånglektioner och hon har fått i uppdrag att fundera på vad hon vill sjunga härnäst.
Hon kommer med olika förslag och undrar vad jag tycker. När hon föreslår Eric Claptons "Tears in haven" säger hon urskuldande att den är " typ 100 år".
Åh nej, säger jag.
"Det är den visst, typ från din tid" svarar hon.

Imorgon ska det ske! Håret ska äntligen bli klippt. Allt mitt swinto lurv ska bort. Kanske kan jag be om att få med det hem och återanvända det när jag ska skura diskhon?
Nästa fråga är om jag ska göra något radikalt och byta frisyr?
Hm känner ju mig själv och vet att antagligen inte har mod och ork. En ny frisyr brukar betyda mer jobb att få det snyggt. Inte för att min nuvarande frisyr är snygg men ska man byta, vill man ju att det ska se bra ut.
Ska suga på karamellen lite. Man vet ju aldrig?

Vägen känns lång just nu. Jag vet inte vart den leder och vet inte varför den känns lång. Eller, ja jag vet varför. Det är för att jag är trött lite sliten helt enkelt Vägen känns snarare seg än lång. Men jag har ingen brådska så jag behöver inte känna så. Ändå är det den känslan jag har.

Så fick jag då tillbaka lite energi.
Bestämde mig för att ta ihop med dotterns sovrumsfönster. Drar fram strykjärnet, som inte är överdrivet använt av mig. Stryker en ny gardin men bestämmer mig för att låta strykgrejerna stå framme. Jag tänker att jag nog ska hinna med vårt eget sovrumsfönster också.
Tar med puts och trasa, tvättar fönstret och ner med den smutsiga gardinen.

Just det, fönsterlampan vill hon inte ha. Drar undan sängen för att få loss kabeln och inser hur listen bakom sängen ser ut. Ni vill inte veta, tro mig!
Okej, inser faktum men ska först bära ner de smutsiga gardinerna. I tvättstugan inser jag att tvätten i maskinen först måste hängas upp. Innan den kan hängas upp måste linorna plockas av.

Då sätter maken igång att laga lunch. Fort ut och stryker gardiner både till vardagsrum och vårt sovrum. Sen undan med strykjärnet så maken kan få duka på bordet.

Dags för lunch!
Nu gäller det att få tillbaka inspirationen och fortsätta med det jag höll på med, va det nu va? Tvätten, fönster eller torka av lister?

Är ni lika dana eller är det jag som är extrem?

Det är grått, jag är utan energi och har en begynnande förkylning i kroppen. Ändå har jag sovit tolv, ja tolv timmar i natt. Vaknade till runt sex, somnade om. Blev väckt vi halv åtta av maken och tre överlyckliga hundar men somnade igen. Nästa gång jag vaknade tvingade jag mig upp.
Jag betalar nog för att ha jobbar lite för mycket i parallell med utställningshelger.
Jag tar igen det idag med en god bok i soffhörnet.
"Pythians anvisningar" den tredje delen av Eriksson och Axlander Sundqvist.