Pernilla och Puma

Fattar inte hur det gått till men det ska nog betyda att julen är slut nu.

I veckan har det julstökats må ni tro. Jag har lagt en saffransdeg och sen satte jag två bakerskor i jobb. Det blev måååånga bullar. Stora, små, runda och kantiga. De fick härja fritt och det snurrades och pluttades i flera timmar. Kolla själva.









Så var det bara städningen kvar.

Lucia hemma hos oss har betytt att mamma har satt på sig sin vita morgonrock och hämtat Luciakronan och satt batteri i den så att ljusen har börjat tindra vackert. Sedan skrider denna vackra morgontrötta Lucia in i barnens rum och sjunger med vacker klar morgonröst.
Om inte minnet är helt utsuddat kan jag dra mig till minnes att jag hoppade över fjolårets lussande och gjorde så även i år. Kunde dock inte låta bli att skrämma upp tonåringen igår kväll, J skulle ju stanna över natten. Hon spände ögonen i mig och sa " du skulle bara våga" medan J skrattade. Han vet ännu inte vad hans flickväns mamma kan ta sig för, men det vet tonåringen.

Visst är det vackert?

8-åringen sparar till en egen hund. Rasen "mellanpudel" är den som står högst på listan. Hon läser modfälld annonsen som står i Gotlandstidningen att det finns "endast en mellan och en toypudel kvar".  Nu är det ju så att vi ingen pudel ska ha i huset just NU! Vi/jag har sagt att när hon blir 10 år och själv kan ta hand om den, då kan hon få köpa en egen hund OM hennes genuina djurintresse finns kvar då. Hon fick ju en kanin ju, va är det för fel på den? Fast jag erkänner att kaninhoppning inte går att jämföra med agility, faktiskt.
Hur som, 8-åringen hämtar alla sina sparpengar och räknar och räknar. 1 582 riksdaler!!  Oj, så duktig du är, för det är hon ju. Jag ritar upp en hund på ett papper och säger att jag ska betala halva (när hon blir 10 år) och då har hon faktiskt lyckats spara ihop till huvudet nu. Jag trodde att hon skulle bli glad men.....jag förstå nog inte riktigt. Hon säckar ihop på golvet och gråter att hon ALDRIG kommer att få ihop pengar så det räcker.  Men, tänker jag, det är tur att hon inte fått ihop mer pengar,  för då skulle vi nog vara pudelägare nu.

Tänk er att  vi går tillbaka i tiden, si så där 10-15 år. Låt säga att jag då va en grym morsa. Hu, va hemskt! Men idag är det coolt att vara en grym morsa. Hur kan vårt språk ändra betydelse så pass?
Grymt sa grisen.

När det gäller barn ska man inte ställa en rak fråga, utan man ska ställa två alternativ. Vill du ha den eller den? På så sett säger inte barnet NEJ, utan väljer då i stället det ena eller det andra. Det funkar, det vet jag och nu vet jag också att det funkar på tonåringar.

Lördag och jag pysslar och fejar, ljusstakar och stjärnor ska fram. När jag går in i tonåringens rum och frågar om det ska vara stjärna eller ljusstake, tittar hon först på mig och säger stammande.
-  Va, nej, inget djävla adventsskitgrejs.
Jag höjer på ögonbrynen och upprepar frågan, för jag är övertygad om att metoden fortfarande ska fungera. Men hon vänder sig tvärt om och säger med ilsken röst.
- Nej, nej, NEJ!
Jag inser att det inte finns några poäng att hämta och sätter i stället upp ljusstaken i åttaåringens rum, som blir överförtjust. Men när man sätter dit stakar och "grejs" i fönstren får inte alla blommor plats. Därför tar jag en blomma, som är mycket vacker när det blommar,  men som inte blommar så ofta. Den tråkiga Clivia bär jag in i tonåringens rum, varpå hon flyger upp från datorn och hojtar.
- Aldrig, nej du inga blommor.
- Ja, säger jag, det är bara att välja. Blomman eller ljusstake?
- Stjärna, svara hon.
Så blev det!