Degigt
Idag har jag köpt färdig pepparkaksdeg på Ica. Jag hade inte tänkt baka pepparkakor med den........Vad hade jag tänkt göra då? Kleta ut den på golvet?
Alltså, jag hade inte tänkt baka kakor som vi ska ÄTA, utan baka pepparkakshus med den. Just därför spelade det inte någon roll vilken sort det var på degen. En lokal bagare här på Gotland brukar ha deg i affärerna som är hur god och bra som helst men nu spelade det alltså ingen roll.
Vår lokala Ica affär hade bara en sort, Gille och jag norpade två deglimpor och stoppade i korgen. När jag kommer fram till kassan får jag se "bäst före datumet". Bäst före 110406!!
Hur kan det vara möjligt att en färsk deg kan hålla sig i fyra månader? Vad är det i den degen, krut ägg och konserveringsmedel?
Nu ska vi inte baka kakor av degen och det är jag faktiskt väldigt glad för. Men Gille har ju massor av färdigbakade pepparkakor som de säljer i burkar. Nu undrar jag stilla, om det är samma deg de bakar dessa kakor av? Har den i så fall legat och väntat på ut baket i fyra månader? 
Husbygge från 2008
En riktig jul
Här flyger det stora vita flingor från skyn och adventsstakarna har kommit upp i köket. Längre än så har jag inte hunnit men jag tänkte pyssla på här under kvällen och nu ska jag gå och värma mig lite glögg. Mysigt och gott tycker jag.
Snön ligger tjock på gator och torg
Julaftons morgon jag ska köpa mig en gran
Människor springer om varandra
Åh, det är jul i stan
Istappar hänger ned från taket
Det knastrar så skönt under mina skor
Jag tror på tomten att han kommer hem
Dit där jag bor
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Väntan man har, va man är nyfiken
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken
Tissel och tassel, pyssel och prassel
Det pirrar i magen bakom stängda dörrar
Goda lukter i hela huset
Åh, och änglaspelet snurrar
Stämsång och fackeltåg som lyser upp mörkret
Bjällerklang och slädfärd under månens ljus
Det är en riktig jul för mig
Åh, och julefrid i alla hus
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Väntan man har, va man är nyfiken
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken
Snälla tomten jag vill ha
Ett radiostyrt flygplan
Å flipperspel
Å så vill jag ha, ett sånt dä vad heter det nu igen, Donkey Kong
Å så vill jag ha fotbollsspel
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Väntan man har, va man är nyfiken
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken
Tomten, jag vill ha en riktig jul
En sån som man har när man är liten
Tomten, jag vill ha en riktig jul
Jag vet att du inte gör mig besviken
Snö och julmarknad
Nu har vi också fått vinter. Det är inte så vanligt att det blir vinter på riktigt med snö och kyla, här på ön, så tidigt. Men i år ville snön anlända till advent. Ganska mysigt för det lyser upp och blir ljust. Hundarna älskar det och även "gammelPuma" blir tokig som en valp. Det ligger nog i generna för jag vet att hans gamla mamma är lika dan.
Elvaåringens skola har sin årliga julmarknad i helgen. Den är till förmån för SOS-barnbyar som de jobbar aktivt med under hela året. De brukar få in hiskeligt med pengar och det känns gott att hjälpa till. I år behöver klass 5-föräldrarna inte baka och binda kransar (skönt). Klassen har i stället hand om loppmarknaden och det har röjts i garderober och skåp. Många av prylarna som jag tog fram för att skänka hamnade dess värre hos min tonåring. De håller på att flytta till ett större boende och hon norpade den ena saken efter den andra. Lite böcker och annat har jag dock fått ihop som ska säljas i morgon.
Gillar inte.....
Maken har nu sagt att han VISST tycker att de är fina på mig. Elvaåringen säger alltid att jag är fin hur jag än ser ut. Hon är så go, så go mot sin mamma.
Tonåringen däremot sa rakt ut att jag inte såg klok ut. Om det var pluggis, mes eller hippt, vet jag inte och ärligt talat, jag bryr mig faktiskt inte så mycket.
- Men Pernilla! Försök att se normal ut.
- Så här, eller?
- Gud så barnslig du är!
- Okej, ta nu då men inte så att dubbelhakan syns. Den gör inte det va?
- Puss på dej. Vad tycks?
Pepparkakshus
Samtalet gick i stället över till bak av pepparkakshus. Brukar variera mina hus en del och ibland blir det något roligt tema. Vad ska vi baka i år? En kyrka, föreslog jag.
JA, tjuter elvaåringen. Då kan vi göra fint runt med en massa gravstenar och mur runt.
Eh, det kanske inte var så bra idé. Låter liksom lite sorligt att bygga en kyrkogård. Men det är å andra sidan väldigt fint på kyrkogårdar så varför inte?
Jag får nog funderar lite på det.
Så här såg bygget ut förra året. Hundkojor med kurande hundar utanför. Staket rasade ihop så det blev en vedtrave i stället.
Ögat säger att det snart är jul
Stopp, stanna upp, jag hinner inte med! Hjärnan tror ännu att det är sommar men kroppen fryser. Ögat säger att det snart är jul och öronen vill inte lyssna.
Jag känner mig lite sorgsen just nu. Inte bara för att jag inte hinner med, utan även för att jag fått två tråkiga besked under loppet av en vecka.
Det är två av "mina trimhundar" det gäller. Två vackra Springer Spaniel pojkar som bodde på olika orter med olika familjer har nästan samtidigt fått två olika sjukdomar. Båda har fått somna in och lämnat oss här på jorden med vedmodet och vetskapen om att vi inget kan göra.
Jag är så ledsen för det och skänker en tanke med många kramar till deras hussar och mattar.
Två veckor kvar till advent
Jag gillar julen och har ganska många tomtar som jag älskar på olika sett. Amaryllis och pepparkakshus måste finnas och i år har jag köpt Tazettlökar. Det är nog pyntet jag gillar mest. Julmat är jag inte speciellt förtjust i och julklappar ger mig bara ångest. Däremot kan jag inte fira advent utan att ha fönstret pyntat med kulor. Jag älskar kulor och stod med ett par, stora genomskinliga kulor med guldglitter på, i handen idag. Ska jag köpa? Bara dessa eller ska jag vänta. Några kulor blir det varje år men det är några veckor kvar. Det är ju inte säkert att kulorna ska hänga i fönstret utan kanske i granen. Då har jag sex veckor kvar att välja och vela. Köpa eller inte? Spara eller slösa?
Jag la tillbaka dem på hyllan. Men när jag fick se en kula i formen av en hund som sitter i en hatt, då kunde jag inte hålla mig längre. Den köpte jag. Jag såg inte på priset, bara rakt ner i korgen. Jag har ju några "hundkulor" innan och denna ska få göra de andra sällskap.
7 månader
Hon är så go den ungen så det finns inte ord. Men så säger säkert alla mormödrar om sina barnbarn.
Hon har en moster som hon gillar väldigt mycket. Finns nog ingen som kan få henne att kikna av skratt så som elvaåringen.
Så här såg det ut för några veckor sen i Turkiet. Men moffen i skuggan under hotellets rutschkana.
Ett bra slut och en bra början
Förra veckan slutade väldigt bra också och det beskedet jag fick då, håller i sig ett tag. Jag fick nämligen veta att två av mina kursaspiranter har gjort bra i från sig på viltspårsprov. Sånt glädjer en kursinstruktör enormt. MINA kursare som jag sporrat och stöttat. Grattis Åsa med Isa och Carina med Dixi till Era förstapris. Det hägrar ett Championat och jag kan tydligt se det redan.
Jag tycker det är jätteroligt att hålla kurser. Nu mera håller jag bara viltspårskurser i Klipp & Klapps regi. Det räcker för mej och tiden som instruktör vid Brukshunds kubben är nog förbi. Man ska aldrig säga aldrig, men så är det nog. Det är så mycket hund i mitt liv så det räcker med det numera.
Att se en hundförare med sin hund göra framsteg är en enorm kick. När de dessutom bevisar att ingenting är omöjligt med sin hund, eller åtminstone det som jag sett är möjligt, är kicken nästan omätbar. Det är det som sporrar en till att fortsätta men nya utmaningar och nya hundekipage.
Åsa med Isa och Carina med Dixi. Grattis till Er alla fyra.
Kortet med Åsa och Isa är taget dec 2009 därav Isas valpighet.
Då sa munnen något som hjärnan inte var med på.
Samma dag som vi åkte på semester hade jag en tid inbokad hos optikern. Ja, jag har läsglasögon sedan ett par år tillbaka. Har ett lättare skelningsfel och när jag läser, står liksom inte bokstäverna stilla.
Men nu mera är det inte bara det som är problemet utan jag har drabbats av ett ålderstecken. Jag fällde mer ofta kommentaren av att jag inte såg vad det stod och familjen gav mig därför ett bokat besök med betalda glasögon hos optikern när jag fyllde år.
Tack! Det behövde jag verkligen, en spark i rumpan, alltså.
Efter synkontroll kom jag och optikern överens om att det skulle bli bäst med progressiva då jag behöver kunna se när jag jobbar men också behöver kunna se upp och på längre håll. Överst i mina glas kommer näst intill fönsterglas placeras för jag ser utmärkt på långt håll, egentligen.
Så hade vi då kommit till moment "bågar". Det är då man brukar gå hem med en påse och prova för alla man känner för att höra vad de tycker. Men då vi skulle resa på semester hade jag inte riktigt tid till det.
Den snälla optikern tog fram ett par som hon tyckte var jätte fina. Hon hämtade Herr J som jag känner sen tidigare som också tyckte de var bra. Hon hämtade samma båge men mörkare. Nej, inte bra. Jag tog på mig något som liknade mina gamla bågar. Nej, de är för intetsägande, säger de kunniga då. Jag frågar om jag ser intelligent ut i de andra. Alla nickar på en gång.
Det är då jag gör något ovanligt för att vara jag. Min mun säger "jag tar dem" och hjärnan undrar vad som står på?
Nu är de klara! Men Ni får inte se något kort idag. Jag måste själv få vänja mig först.
Härliga besked
Det bästa med att vara borta är att komma hem, var det någon klok som sa. Det stämmer väldigt bra. Två härliga veckor har vi tillbringat i Turkiet med härlig värme, lite regn och mycket sol och bad.
Det bästa under hela vår härliga semester, var ett väldigt trevligt sms jag fick i förra veckan. Det var ett sms från mina härliga hundars uppfödare. Hon som blivit min kära vän genom åren och vet precis hur hon skulle få mig så där stormglad så att glädjetårarna svämmade över i mina ögon.
Jag fick nämligen beskedet att båda småkillarna har A-höfter. Vi röntgade några veckor innan vi reste och jag har inte vågats hoppas på att vad resultatet skulle säga.
Jag har nämligen haft lite o flyt med de två andra killarna, Marwin som inte finns med oss längre och Puma. När vi nu röntgade två hundar samtidigt kändes det som om chansen var ännu mindre att det skulle gå vägen. Men det gick alltså vägen. A, A, A!!!
Jag satt i poolbaren när sms:et kom och där trillade tårarna på mina kinder och jag skrattade och torkade. Knöt näven i en segergest och skrattade och torkade. Det var inte utan att en och annan tittade. Sen firade vi, jag och Maken. Beställde in varsin drink och skålade för våra vackra hundar och de andra tre kullsyskonen som ockås röntgades med A-höfter. Hurra! Hurra!
Hur bra kan en semester bli?
