Pernilla och Puma

Sååå underbart att se de vackra blommorna. De blommar inte många dagar innan det snöar vita kronblad. Men jag njuter av prakten tills dess.

Familjen har suttit på terassen och lapar sol och kaffe en stund nu på eftermiddagen. Varmt är det inte och jag är glad att kaffemuggens sidor värmde mina händer.

Jag försöker att hitta glädjeämnen och se ljust på tillvaron. Men det är svårt. Jag har så mycket "ledsenhet" i mig och det känns som om hela jag tappat spensten.
Jag känner igen känslan från tiden då jag var sjukskriven. Utmattningsdepression som det så fint heter i journalerna. Utbränd, sönderstressad eller gått i väggen.
Men jag är inte utmattat eller stressad. Jag är bara tom på glädje. Den är slut!

Mammsen har varit sjuk men är nu på benen igen. Jag tror att oron över min gamla mamma tog värre på mej än jag kunde tro. Sen har vi den arga dottern. Hon som vänt sin mamma ryggen. Goda råd har jag fått av många. Jag har också fått en förklaring på varför hon gör som hon gör men det hjälper liksom inte mina känslor.
Nu ska jag bara försöka rycka mig själv i kragen men det är lättare sagt än gjort.
Men jag ska ta i allt vad jag orkar.

Trettonåringen pluggar religion. Hon läser högt för sin mamma och frågar mellan varven om "jag hänger med?"

Ärligt, nej det gör jag inte.
Jag har sällan varit intresserad men inser att det faktiskt är ganska intressant med Bibelns historia.
Har ni läst Bibeln?
Det har inte jag men jag är konfirmerad.
Alltid något!

Nu har i alla fall intresset väckts något. Vem var Abraham och Mose, vad är skillnaden på ortodox och katolsk. Kristendom, vad är det egentligen?

När jag fick se att serien The Bible skulle gå på Tv i påsk bestämde jag att bygga på kunskapen lite.

Första delen gick igår och jag satt ensam i soffan tillsammans med en sovande Puma på golvet. Inte mycket intresse av de övriga familjemedlemmarna alltså.

Någon annan som såg?

Förvånad?
Nej, inte speciellt.

Hade varit lite snäll mot mig själv. Hade bokat mig "sluta tidigt" idag.

Ska/har ni fått lite extra ledigt?
Jag tänker göra likadant i morgon.

Jag och trettonåringen tog oss till stan och tillbringade några timmar i den friska luften. Trettonåringen hade kameran med och en hel del vackra saker hittade hon att fotografera.

Längst in i Visbyhamn ligger ännu isen kvar och i Almedalen hittade vi Krokus. Våren är lite nyckfull. På vår egen terass ligger ett islager som är 3 dm. Där kommer inte solen åt att värma upp den så den ligger nog till midsommar.

Jag har inget att skriva. Det är inte ofta jag är tom på skrivhanden. Men jag känner mig tom, hela jag.
Jag har inte lust med mycket, vill inte ta tag i något. Ser inte ens fram emot ledighet i Påsk. Vad ska jag göra då? Städa?

Vi skyller på den uteblivna våren!

Jag har beställt tid vid frissan. Jag har färgat håret men det hjälpte inte. Jag vill ut i solen. Jag vill sitta ute och dricka kaffe. Jag vill hänga bort vinterkläderna. Jag vill inte ha mössa längre.
HÖR NI DET?!!!!!

Men annars är det bra och snart spricker knopparna i körsbärsriset.

Måndag igen och Gotland har Påsklov den här veckan. Trettonåringen ligger och sover sött och kommer säkert att göra så några timmar till.

Ute är det en fantastisk morgon. Solen skiner på en klarblå himmel, fåglarna kvittrar och det är faktiskt ganska milt till temperaturen.
Önskar att jag också hade Påsklov.

Skönt!

Känner mig glåmig, tråkig och allmänt ful.

Ute är det isande vindar och alldeles för mycket snö, om ni frågar mej.

Jag har flyttar in våren och drygt en vecka sen tog jag in några körsbärskvistar.

Det glädjer mej mycket att se de nakna grenarnas knoppar svälla och bli gröna.

Jag brukar inte påskpynta förrän precis innan Påskhelgen men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Eller är det bättre till det sämre?

Ordlekar tycker jag är roliga!

Nu ska jag hålla mig till ämnet och det var Påsken.
Jag har alltså tjuvstartat lite och satte vippor i ett ris ute på trappan. Sen snurrade jag ihop två "fågelbon" och la i mjölkspannen. Där växer vanligtvis blommor och till påsk brukar jag sticka ner några björkkvistar. Det går tyvärr inte i år då det är stenfruset.

Sen hämtade jag några gamla "evighetsägg" sen de gångna åren. Vad tycks?

Idag skiner solen och den värmer så att det börjat droppa här och där.
Sitter man i lä, är det riktigt skönt trots att klockan bara är lite över åtta på morgonen.
Vinden är annars isande kall och termometern verkar ha hakat upp sig på minussidan.

Här sitter jag och Benji och gottar oss i solen. Jag tog med morgonkaffet ut i solen. Känner att ögonen liksom suger i sig solstrålarna. Ett normalt beteende av oss "norrbor".

Nike far runt i snön och hoppas på att jag ska komma och kampa lite med honom. Han fick inte nog av morgonpromenaden utan har energi för två. Puma sitter vid dörren och gnällen. Han håller, som vanligt på att svälta ihjäl. De har ju inte fått frukost än, säger han i ett desperat utdraget stön.

Men Benji och jag, vi njuter av dagens första solstrålar och tittar på vipporna i riset som jag nyss satte upp.

Finns det något ämne som är mer omskrivet här i bloggvärlden just nu, som den saknade våren?
Just nu snöar det här som värsta julafton. Inte så mysigt i Mars, kan jag tycka.
Vi har ju nästintill haft barmark här ett tag, även om det varit väldigt kallt, så jag förstår verkligen inte varför det skulle komma en massa snö?

Hör och häpnad, det har varit så kallt så Vintergäcken har frusit av. Jag skojar inte! De är tvärdöda. Jag kan ju inte ta någon bild på dem idag för nu är de döda blommorna också begravda, under ett djupt täcke med snö.

Trettonåringen och Nikes agilityhinder står återigen i snö, fastfrusna.
Men till det goda hör också att jag trots snöskottning har klippt gräset.
Snart ska någon liten kyckling få flytta ut och ha picknick i gröngräset. I alla fall någon som kan få lite vårkänslor.

Om en vecka är det påsk!!

Jag trodde jag skulle klara hela säsongen utan att halka omkull. Men det gjorde jag inte.

Jag har inte riktigt kommit till den gränsen då man blir vuxet förnuftig och sätter på sig broddar. Nej, det är väl för pensionärer (eller förnuftiga människor)?

Men jag har en plan på att köpa nya kängor till nästa vinter som jag ska dubba. Så som med vinterdäck. Då slipper jag "pensionärs remmar" uppe på skorna.
Vad hjälper planer och tankar när det är nu det är halt?

Precis efter det att jag tagit den här bilden, nedan, satte jag foten på en stor isfläck. Den syntes inte för nysnön som påpassligt kamouflerade den.
Benen bara försvann framför mig, swich!
I fallet såg jag G som nyss ramlat och sitter med benet i gips. Nej, det kan inte vara möjligt?!
Hur ska jag göra om något går sönder?
Sitta i trimmet och trimma med krycka bredvid mig?
Många tankar hinner hjärnan med under de små hundradelar som fallet tar.

Pang, rakt ner på ryggen!
Ont, ont, ont. Får tillbaka luften och ryter åt mina tre herrar att låta matte vara i fred med sina smärtor.
Känner efter, nej, inget fel. Reser mig och smärtan i ryggen avtar.
Tittar mig omkring, ingen människa synlig som kan tycka synd om mej.

Ja, ja! Då får jag väl ta mig hem då.

Lite ont i mjukdelarna längst ner på ryggen har jag. Men jag kan skatta mig lycklig att jag höll.

Jisses så det växer.
Vi planterade dem i lördags!
Gräsfröna kanske också längtar till våren?

På trettonåringens skola finns några konstverk i koppar på ytterväggarna.
Ett av dem har jag suttit och tittat på när jag vid några tillfällen väntat på henne. Senast när vi skulle på sedvanligt besök på sjukhuset.
Där sitter jag och väntar funderar över vad doktorn ska säga till oss. Ligger det bra, blodsockret? Skulle inte tro det. Ligger det väldigt dåligt? Ja, mina tankar vandrar och jag glor på denna, denna, ja, vad är det för något?

Jag är osäker på konstnären men tror det är Björn Evensen. Någon som vet?

Tänk vad roligt att få skapa sånt här. Undrar hur man börjar? Jag ska nog bli konstnär när jag blir stor.

Vad tycker ni det förställer, eller vart vandrar era tankar när ni ser på det?

Oj, oj, oj!!
Titta vad som kommer här!

Igår, lördag, tog trettonåringen med sig sin"brakamera" för att fota mig och hundarna. Behöver nya bilder till "klippklapp.bloggen".

Vi styrde färden mot Tofta strand. Jag vet att det finns stora, hela snår med tidiga Videkissar där.
Jag hade som vanligt bara mobilen med och försökte fota med den. Den vägrade dock att fokusera på det jag ville att den skulle fokusera på. Sen hade jag tre otåliga hundar i koppel runt handleden också som inte gjorde det lättare för mej.

Men trettonåringen lyckades få till några bra kort på mig och killarna som ska få pryda headern HÄR så småningom.

Visst är det helt fantastiska kissar?

Vi, jag och trettonåringen, försöker ligga steget före. Det är ju inte alltid jag gör det, ligger steget före alltså. Idag till exempel, städade jag ur växthuset. Det var ju inte en dag för tidigt, men borde varit urstädat i höstas.

Hur som, vi har planterar lite gräs som vi hoppas ska gro till Påsk så att någon liten kyckling kan få känna på våren under fötterna.
Håll nu tummarna för att vi lyckas.

Det är kallt men det gör inget.
Det är soligt och torrt, fruset i skogen. Promenaden i morse var en fröjd.

Hoppas ni alla får en underbar lördag.

Idag har trettonåringen spelat piano, tillsammans med 16 andra, på Wisby Strand. Kulturskolor har någon sorts kongress i Kongresshallen och en "piano orkester" har underhållit under eftermiddags pausen.

På väg till och från parkeringen passerade jag Almedalen.
Jag kunde inte motstå att ta några bilder. Skuggorna var knivskarpa i det skarpa solljuset. Några enstaka människor strosade runt i den kalla luften. Fåglarna såg ut att vilja röra sig minimalt för att spara på krafterna.
Lite annorlunda nu i Mars än om några månader.
Erkänner att jag föredrar Almedalen som den ser ut nu än under Junis "Almedalsveckan". Ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig besökt den, veckan alltså. Kommer nog inte göra det heller.
Hur nära har ni varit Almedalsveckan?
Jag har varit så nära att jag sett inslag på Tv:n. Och för några år sen brukade jag passera morgonsändningen av TV inspelningen med dagens politiker, varje morgon på väg till jobbet.

Så som jag har väntat och äntligen kom det!
Hurra, hurra!
Nu är det bara att längta och vänta tills nästa besked.

I morse såg det ut så här!
Snön är borta förutom på själva stigen där det trampats ner ett tjockt istäcke.
Stenfruset i diket och kyligt, minst sagt, i luften.
I eftermiddag har det snöat igen så nu börjar vi om från början.

I morse var det riktigt, riktigt kallt. Men så är det ju i hela Sverige så det är inget speciellt med det.
De flesta morgnar går jag förbi en byggarbetsplats. Där växer det upp hus efter hus, mitt på min promenadstig.
Den vägen kallas för "skit stigen" av mej numera. Varför?
Jo, läs här, om hur Puma hittade ett mysigt ställe att bryna sina kinder, hals och hela kroppen på.

Hur som, jag gick förbi några lastpallar och jag kunde inte motstå att ta några bilder i "frost skogen".

Om det nu absolut ska vara vinter och kallt ute, kan jag i alla fall "våra" till det i köksfönstret.
Hittades dessa underbara stövlar i vår lokala Ica- butik. De gick inte att motstå och självklart var jag tvungen att köpa två.

Det är bara ett problem. Stövlarna får mej att längta mer än någonsin efter lilla H.

Håll med om att de är fina?

När jag vaknade i morse föll stora, tunga, vita flingor.
Suck!
Det skulle ju vara vår nu?

"Om inte jag hade gjort så", sa trettonåringen efter första loppet.
"Om jag bara hade......", sa hon efter andra.

Om inte om funnits, hade alla varit vinnare.
Så är det. Men nu finns "om" och trettonåringen var nära att plocka uppflyttningspinnar idag men "OM:et stod i vägen.

Ändå kom hon på andra respektive tredje plats i loppen. Väldigt bra jobbat alltså, då tre fjärdedelar av ekipagen diskade sig.

Det gäller att kunna se framåt. Framtiden bjuder på nya tävlingar och nya pinnar att försöka fånga.

Urförkyld med svidande hals. Vad hjälper det? Det är ju tävlingsdag för trettonåringen.
Bara att sätta på sig ordentligt med kläder och ta fram den rätta "heja på känslan".
Nåja, lite roligt är det ju. Ganska mycket kul, faktiskt.
Rättare sagt så krävs det mer än en förkylning för att hålla mej därifrån.

Packar ner en apelsin och hoppas på att c-vitaminerna gör sitt jobb.

Ett skyltfönster i en godisbutik Visby.
Jag tycker det är dags att byta skyltning. Eller vad tycker Ni?

Det var svårt att inte dra upp mobilen för att dokumentera kvällens himmel.
Jag motstod inte så här kommer som vanligt, mobila bilder.

Tänk att den lilla, lilla illbattingen kan vara så stark, föröka sig snabbt och vara så envis att det snabbt slår ut en hel människa.
Men jag, jag förnekar den.
Hur länge det fungerar, vet jag inte.

Nix! Jag har inte tid med sådant besök. Stänger dörren och sätter upp en lapp, "försvinn"!

Men lik förb.....t tog sig någon in och nu rosslar halsen, näsan rinner och hela kroppen känns oroväckande tung.
Ack den som ger sig, säger jag och sprayar lite nässpray i näsan.
Atjooo!

På morgonprommisen i morse ( vore konstigt om man tog en morgonpromenad någon annan tid på dagen) plockade jag med några kvistar blåbärsris hem.
Solen sken, fåglarna kvittrade, det var vindstilla och allt liksom skrek till mej att "det blir en fantastisk vårdag".
Då kände jag att jag måste ta med några kvistar och skynda på våren lite.

Det finns en till här i huset som gillar blåbärsris. Han heter Cocko och är en liten vit kanin. Jag delade med mig av en kvist. Lite snäll måste man ju vara.

Vad kan glädja mer än dessa underbara?
Har ni hittat några vårtecken?

Och plötsligt händer det!
Pernilla får tid samtidigt som inspirationen infinner sig. Se så det kan bli!

Sportlovet är slut och imorgon är det den vanliga vardagen som gäller igen.
Trettonåringen sa för en stund sedan att det är fyra veckor kvar till Påsklov. Sen tillade hon med full kraft, "skönt!".
Lite skoltrött tror jag!

Söndag stavas för det mesta "a g i l i t y" här hos oss.
Idag var det sista deltävlingen i Gotlands Cupen.
Trettonåringen och Nike har tagit sig uppåt i sakta mak i prislistan. Efter fjärde omgången slutade de idag som tvåa av Large hundarna. Hundarnas storlek avgör vilka man tävlar mot. S,M eller L. Ni fattar nog?
Bra jobbat och genomfört tycker jag. Två kanonbra lopp har de sprungit idag med någon rivning men ibland kan det ändå räcka.

Bilden är tagen i höstas när de pluggade tillsammans.

Trappan är nu helt färdig.
Maken har målat under tiden vi varit och roat oss på fastlandet. Orättvist?
Hmm, så kan det nog vara.

Men då vi alla sover uppe på övervåningen blev det inte lätt att lösa själva målningen. Färgen ska ju härda ett tag innan man kan gå på det och soffan i vardagsrummet rymmer inte oss alla.
Ni förstår säkert.

Men nu är det klart och jag är himla nöjd.

Nu är vi hemma på ett grått Gotland igen. Båtresan var, som vanligt, tråkig och tidskrävande.
Låg på rygg och tittade på TV hela resan i hytten. Vi tar nästan alltid hytt när vi åker på kvällen. Det är så skönt att slippa allt stoj och den höga ljudnivån.
Trettonåringen sov en stund och tiden gick faktiskt ganska fort.

Dagen igår, i huvudstaden var väldigt trevlig. Jag och trettonåringen har för det mesta väldigt roligt när vi hittar på saker ihop. Jo då, hon kan visa andra hemska tonårs sidor också.

Nu ska jag packa ur bilen. Där finns en nyinköpt spegel till hallen. Lite korgar till förvaring och sen lite smått och gott. Julafton!!
Trappan är nu färdigmålad. Så himla bra blev den!!
Jag återkommer med bilder.

Sportlovets sista dag heter fredag, om man bortser från helgen.
Jag och trettonåringen väntar på att trappan hemma på Gotland, ska torka. Maken är hemma och målar och under tiden besöker vi Stockholm.

Hos äldsta dottern fick vi inte stanna längre än till torsdagen så vi planerade in en "huvudstads tripp".

Så här med facit på hand, var det tur att vi skulle röra på oss. Annars hade jag och äldsta dotterns säkert blivit ordentligt ovänner (se inlägg igår).

Tänk så roligt det kan vara att göra av med pengar.
Trettonåringen är överlycklig då hon gjort värsta "kapet" och gjort av med hela sitt sparkapital. Receptet är enkelt, det heter Hollister.
Hon brukar inte bry sig så mycket om märkeskläder så jag är mest svimmfärdig och illamående.
Hjälp, lilla vän! Du kan köpa tre tröjor för det priset någon annanstans.