Konstnärlig ådra???
Malin har gett mig en mycket snäll kommentar i inlägget under, att jag skulle ha en konstnärlig ådra. Ja, inte vet jag? Än så länge har jag inte märkt så mycket av ådran. Ligger väl dold kanske? Men det är kanske en konst att forma vackra hundar? Jag har ju nu vid 42 års ålder kommit på vad jag ska göra när jag blir stor. Jag ska trimma hundar. Det är det jag just nu älskar och trivs bästa med. Skriver "just nu" för man vet aldrig vad som händer med mej i framtiden.
I november gör jag slag i saken och öppnar mitt nya skötebarn. "Klipp & Klapp" ska det heta. U-B kom på namnet för flera år sen och det var självklart att det var så det skulle heta. På det sättet blir jag alltid påmind om vem som stöttat och puchat mig i mitt hund/klipp/träning och utställning arbetet. Tack snälla U-B! Utan dej hade jag inte varit här, där jag är idag. Och tack för tre (fyra) underbara hundar. Utan dem hade jag inte heller varit här, där jag är idag.
Men innan jag drar igång på alvar ska jag återigen till Trimkompaniet och trimma lite. Pudel och klippraser står på schemat. Någon pudel har jag ju gjort tidigare. Hussarna och mattarna är mycket nöjda och kommer tillbaka men det räcker inte för mej. Jag måste bli mycket duktigare på de raserna och det vet jag att jag kommer vara efter nästa vecka.
Så, jag lämnar Er ett par dagar. Vi syns snart!
I november gör jag slag i saken och öppnar mitt nya skötebarn. "Klipp & Klapp" ska det heta. U-B kom på namnet för flera år sen och det var självklart att det var så det skulle heta. På det sättet blir jag alltid påmind om vem som stöttat och puchat mig i mitt hund/klipp/träning och utställning arbetet. Tack snälla U-B! Utan dej hade jag inte varit här, där jag är idag. Och tack för tre (fyra) underbara hundar. Utan dem hade jag inte heller varit här, där jag är idag.
Men innan jag drar igång på alvar ska jag återigen till Trimkompaniet och trimma lite. Pudel och klippraser står på schemat. Någon pudel har jag ju gjort tidigare. Hussarna och mattarna är mycket nöjda och kommer tillbaka men det räcker inte för mej. Jag måste bli mycket duktigare på de raserna och det vet jag att jag kommer vara efter nästa vecka.
Så, jag lämnar Er ett par dagar. Vi syns snart!
Umpa, Pumpa falle ralle rej!
Vi brukar göra en pumpa varje år. Göra? Ja, en gubbe av en pumpa alltså. Det har blivit en liten tradition och pumpagubben får i år stå inne på köksbordet.
Tioåringen gröper ur och ritar en skiss på hur den ska se ut. Sen är det mitt jobb som är kvar. Jag tycker det är jätteroligt.
I år skulle den vara ganska enkel, bestämde arkitekten. Jag kan hålla på i en evighet med att skära och mejsla. Kanske barnet i mej som kommer fram?
Annars pyntar och firar vi inte Halloween. Däremot sätter jag alltid ett ljus på min pappas och hunden Marwins grav på Alla helgons dag. Men det är ju något helt annat även om det ibland infaller på samma helg.
Tioåringen gröper ur och ritar en skiss på hur den ska se ut. Sen är det mitt jobb som är kvar. Jag tycker det är jätteroligt.
I år skulle den vara ganska enkel, bestämde arkitekten. Jag kan hålla på i en evighet med att skära och mejsla. Kanske barnet i mej som kommer fram?
Annars pyntar och firar vi inte Halloween. Däremot sätter jag alltid ett ljus på min pappas och hunden Marwins grav på Alla helgons dag. Men det är ju något helt annat även om det ibland infaller på samma helg.
Övergiven
Nu är den tom och övergiven. Ungarna har flugit ut och kanske kommer någon av dem tillbaka nästa år för att föda upp en egen familj just här, vem vet?
Hängmattan har gjort sitt för den här säsongen. Nu väntar den på att få vintervila i förrådet.
Före och Efter
Det är ju så populärt att visa före och efter bilder. Tidningarna är fulla av reportage från inredning före och efter. TV är också ett mediamagasin som gärna visar före och efter. Det kan gälla fettsugning, tapetsering eller en uppstylad människa. Jag skulle nog också behöva en uppstyling men tänk om ingen känner igen mig då, efter alltså?
Mitt äppelträd har också varit med om en omstylning. Vårstylen har bytt till höststylen.
Före:
Så här såg det ut i Maj
Efter:
Så här ser det ut nu i Oktober.
Mitt äppelträd har också varit med om en omstylning. Vårstylen har bytt till höststylen.
Före:
Så här såg det ut i Maj
Efter:
Så här ser det ut nu i Oktober.
Vad är det som pågår?
Hallå!! Vad är det som pågår här?
Frågan är om jag verkligen vill veta?
Vadå? Nej vi gör inget speciellt.
Skynda innan hon stoppar oss!
Och fort går det.
Halvägs till Kina tar det roliga slut för nu står inte matte ut längre. STOPP!!
Gissa hur ofta jag damsugar hemma hos oss?
Jag har en trevlig hundvän som "BARA" har en hund. Hon var snäll och gav mej kommentaren "som man bäddar får man ligga". Efter skrattade hon elakt och menande.
Ja, så är det men jag skulle inte vilja byta bort dem mot allt i världen (fast i bland är det billiga).
Höst
Vemodets tid, är det höst, eller vad tycker Ni?
Lite vemodigt är det men jag gillar ändå hösten. Luften är hög och klar. Vackra färger och på något sett skapar det ett lugn.
Man kryper in i sitt eget och skapar en varm atmosfär.
En dag med klarblå himmel vill jag ut i friska luften.
Men lite vemodigt är det en då.
Lite vemodigt är det men jag gillar ändå hösten. Luften är hög och klar. Vackra färger och på något sett skapar det ett lugn.
Man kryper in i sitt eget och skapar en varm atmosfär.
En dag med klarblå himmel vill jag ut i friska luften.
Men lite vemodigt är det en då.
Lycka är.....
Vi har dragit igång en viltspårkurs och Nike och tioåringen ska vara med och träna. Därför har en egen spårsele och lina beställts och lyckan är fullständig när leveransen kommer.
Ahhh, den kan man kanske skriva "Nike" på. Hon börjar genast att planera hur Nikes egen sele kan bli vacker och speciell.
Egen spårlina i "rätt" färg.
Sen beställdes det lite leksaker också, så klart!
Tänk att vara tio år och överlycklig för en egen spårutrustning? Kompisarna skakar på huvudet och förstår ingenting.
Ahhh, den kan man kanske skriva "Nike" på. Hon börjar genast att planera hur Nikes egen sele kan bli vacker och speciell.
Egen spårlina i "rätt" färg.
Sen beställdes det lite leksaker också, så klart!
Tänk att vara tio år och överlycklig för en egen spårutrustning? Kompisarna skakar på huvudet och förstår ingenting.
Stess
Har Ni sett filmen Sällskapsresan?
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"
Jag sträcker också ut händerna, blundar men säger i stället, "jag klarar det, jag är inte stressad".
Lik förb....t kliar det så ända in i glödheta på vänstra armen, igen. Jag vaknar klockan fyra på morgonen och har jag tur, somnar jag om efter ett tag, men jag har inte tur så ofta. Jag har också vaknat av att jag håller på att bita sönder mina egna tänder. Hade problemet förut, då när det var som värst. Biter ihop käkarna så hårt att jag har knäckt två tänder tidigare. Nu har en bit gått av igen, av en tand längst in.
Jag tycker att jag har läget under kontroll men jag är tveksam. Alla dessa tecken gör mig orolig.
Jag vet vad det beror på och jag SKA klara mig igenom det här. Det handlar om att ändra livsstil och form men det är svårt.
Det handlar om att börja ett normalt arbetsliv. Normalt, vad är normalt?
Fredagsmys på en Tisdag
Tioåringens "lillkille" är inte längre så liten. Om några veckor passerar han sju månader.
Ömsesidig kärlek!
Var det bättre förr?
Det ringer i telefonen. Det är den "riktiga" stationära telefonen som ringer Jag befinner mig vid skrivbordet som ligger på övervåningen i huset. Först måste jag bara avsluta, snabbt, snabbt. Ni vet hur det är, ska bara skriva under, eller skriva färdigt meningen. I mitt fall skulle jag "bara" avsluta verifikationen i bokföringen. Så att jag vet vart jag är när jag kommer tillbaka.
I fullfart springer jag sen ner för trappan och ut i köket. Innan jag når köket har jag också hoppat över tre grindar. Vi har ju lyckats fylla huset med bushundar så det har också tillkommit ett par grindar i interiören.
Tre signaler har hunnit gå fram och jag ser förvirrat den tomma telefonstationen. Vart är den trådlösa telefonen? Det ringer igen. Jag rusar till köksbänken och när den femte signalen ljuder hittar jag äntligen luren som ligger under en tidning.
Flåsande av stress trycker jag på knappen och väser mitt namn på ett glättigt sätt. Phu, de hade inte hunnit lägga på, hon i andra ändan av linjen.
Förr fanns telefonen på ett telefonbord eller hängande på väggen. Då, på den tiden satt enheten fast med sladd i väggen och man visste vart man hade den.
Det kanske va lite bättre förr?
I fullfart springer jag sen ner för trappan och ut i köket. Innan jag når köket har jag också hoppat över tre grindar. Vi har ju lyckats fylla huset med bushundar så det har också tillkommit ett par grindar i interiören.
Tre signaler har hunnit gå fram och jag ser förvirrat den tomma telefonstationen. Vart är den trådlösa telefonen? Det ringer igen. Jag rusar till köksbänken och när den femte signalen ljuder hittar jag äntligen luren som ligger under en tidning.
Flåsande av stress trycker jag på knappen och väser mitt namn på ett glättigt sätt. Phu, de hade inte hunnit lägga på, hon i andra ändan av linjen.
Förr fanns telefonen på ett telefonbord eller hängande på väggen. Då, på den tiden satt enheten fast med sladd i väggen och man visste vart man hade den.
Det kanske va lite bättre förr?
Det regnar
Vädret är lustigt. Ena stunden regnar det, nästa stund skiner solen.
Vet Ni hur våta hundar luktar?
Vet Ni hur tre våta hundar luktar?
Vad gör det att de luktar illa, jag älskar dem i alla fall, hur mycket som helts!
Varför dyra leksaker?
Här behövs inga dyra leksaker för att "Bröderna Bus" ska ha roligt.
Varsin pet-flaska som får sig en omgång.
Mmmm gott!
Sen är det full fart på golvet. Flaska skramla och är jätterolig.
De går nog inte att lämna i affärens återvinningsmaskin längre.
Varsin pet-flaska som får sig en omgång.
Mmmm gott!
Sen är det full fart på golvet. Flaska skramla och är jätterolig.
De går nog inte att lämna i affärens återvinningsmaskin längre.
Det skär i hjärtat
Plötsligt säger min diabetes sjuka dotter, "Mamma, i år kan jag inte ha någon chokladkalender till jul".
Åh, så jag vill att allt ska vara som förut. Tänk vad en liten chokladbit var dag fram till jul kan betyda.
Åh, så jag vill att allt ska vara som förut. Tänk vad en liten chokladbit var dag fram till jul kan betyda.
Plötsligt är de stora!
"Mamma, kan jag ringa H och bestämma tills i morgon?"
"Visst, ring du och fråga henne."
Tioåringen tar telefonen och ringer H.
"Hej, kan vi VA imorgon?"
Jag hajar till, jasså, hon har blivit så stor nu att lekande byts ut om att VA!
Året är 2005. Då "lekte" hon, inte "VA" med kompisarna.
Plötsligt händer det!
Finns en reklam snutt som säger "plötsligt händer det". Enligt reklamen vinner man pengar. Jag köper aldrig lotter så för min del händer det nog inte "plötsligt", ifall det kommer att hända, menar jag.
För ett år sedan skulle jag besöka en vän och kom i sista stund på att hon fyllt år nyligen. Rusade in i en spelbutik för att köpa henne några lotter i present. Jag gick fram till kassan och säger till expediten att jag vill köpa några lotter......"triss....typ", säger jag och höjer axlarna i en hjälplös gest.
"Vilken av dem" frågar då den unga tjejen.
"Ehh, ja, vad finns det", säger jag fånigt.
Ni förstår hur okunnig jag är på ämnet men jag fick med mig några lotter i ett fint (fint?) presentkuvert. När jag sen skulle betala kommer nästa chock.
"Va, triss kostar väl 25kr stycke?"
Tjejen i kassan ser nu road ut och jag ser att hon samlar ihop sig tålmodigt och säger,
"De vanliga trissen ja, men de här............"
Ok, ok jag har slutat lyssna och betalar för att snabbt komma därifrån. Sen dess har jag lyckats undvika att köpa lotter eller att spela.
För ett år sedan skulle jag besöka en vän och kom i sista stund på att hon fyllt år nyligen. Rusade in i en spelbutik för att köpa henne några lotter i present. Jag gick fram till kassan och säger till expediten att jag vill köpa några lotter......"triss....typ", säger jag och höjer axlarna i en hjälplös gest.
"Vilken av dem" frågar då den unga tjejen.
"Ehh, ja, vad finns det", säger jag fånigt.
Ni förstår hur okunnig jag är på ämnet men jag fick med mig några lotter i ett fint (fint?) presentkuvert. När jag sen skulle betala kommer nästa chock.
"Va, triss kostar väl 25kr stycke?"
Tjejen i kassan ser nu road ut och jag ser att hon samlar ihop sig tålmodigt och säger,
"De vanliga trissen ja, men de här............"
Ok, ok jag har slutat lyssna och betalar för att snabbt komma därifrån. Sen dess har jag lyckats undvika att köpa lotter eller att spela.
Det går fort
Nyss hade jag kortbyxor och kortärmad tröja på promenaderna med hunden. Nu letar jag varje dag efter en tjockare tröja eller varmare jackor. Ska jag redan ta fram vinterkläder? Nej då går jag hellre och fryser tror jag.
Det är lustigt med oss Svenskar för när det blir höst och stövlar och jackor börjar säljas i affärerna, då spelar det ingen roll hur varm det är ute. De nya kläderna ska på och sen punkt och slut.
Skillnaden med mej är att jag inte vill köpa nya eller sätta på mig tjocka kläder. Jag vill ha kvar den varma årstiden lite till. Men vad hjälper det att jag går och fryser? Ute är det höst i alla fall.
Jag får nog se sanningen i vitögat och sticka huvudet i lådorna och rensa ut solskärmar och stoppa ner vantar och mössor. Men det tar emot.
Ingen mössa men mossa.
Det är lustigt med oss Svenskar för när det blir höst och stövlar och jackor börjar säljas i affärerna, då spelar det ingen roll hur varm det är ute. De nya kläderna ska på och sen punkt och slut.
Skillnaden med mej är att jag inte vill köpa nya eller sätta på mig tjocka kläder. Jag vill ha kvar den varma årstiden lite till. Men vad hjälper det att jag går och fryser? Ute är det höst i alla fall.
Jag får nog se sanningen i vitögat och sticka huvudet i lådorna och rensa ut solskärmar och stoppa ner vantar och mössor. Men det tar emot.
Ingen mössa men mossa.
Ett avbrott i vardagen
Ni som hänger med här på bloggen har redan fått veta att den hundägande tioåringen blev sjuk i somras. Hon fick diabetes och det blev många, långa veckor på sjukhuset. Nu lever vi en vanlig vardag med många blodprov och sprutor. Man blir snabbt van och lär sig leva med sitt handikapp och tioåringen sköter det med bravur. Självklart är det jobbigt och ibland är hon ledsen. Varför får inte jag äta godis hela lördagseftermiddagen? Varför måste jag anpassa mitt festätande till andra måltider? Varför får inte jag ta en kaka utan att ha planerat ätandet i förväg? Varför hände det här just mej?
Den sista frågan kan man inte svara på. Jag frågade en läkare precis när tioåringen lagts in på intensivvårdsavdelningen. Varför hände det här? Har vi gjort något fel?
Läkaren skakade på huvudet och tittade hjälplöst på mig, "kan du svara på det, då får du Nobelpriset," sa han.
Det är tyvärr ingen tröst, att veta att man trots allt inte gjort något fel. Det är acceptans som gäller. "Gilla läget!"
Igår var vi inbjudna av Visby lasarett på middag och underhållning. Stiftelsen "Din stora dag" har bidragit till en fest för kroniskt sjuka barn och deras familjer. Ett avbrott i vardagen för att tänka på annat och se att det finns många som har det som vi.
Där stötte jag på en gammal klasskamrat vars dotter, nio år också har diabetes. Jag hade ingen aning. Han är fotograf och journalist och skriver idag i en av Gotlands tidningar. Han är duktig och fotograferat har han gjort så länge jag minns.
Jag har läst en krönika som han skrivit vid ett tidigare tillfälle och blev helt betagen. Självklart berättade jag att jag läst hans krönika och munnen råkade också säga att jag själv bloggar. Det är vid sådana tillfällen som min hjärna och mun inte samarbetar. Han ville genast veta mer om min blogg och stoppade sen en lapp i min hand och bad mig maila över adressen.
Kanske gör jag det, kanske inte. Ibland sviker mitt självförtroende.
Jag ljuger, klart jag kommer att maila honom. Ska bara samla lite mod först.
Den sista frågan kan man inte svara på. Jag frågade en läkare precis när tioåringen lagts in på intensivvårdsavdelningen. Varför hände det här? Har vi gjort något fel?
Läkaren skakade på huvudet och tittade hjälplöst på mig, "kan du svara på det, då får du Nobelpriset," sa han.
Det är tyvärr ingen tröst, att veta att man trots allt inte gjort något fel. Det är acceptans som gäller. "Gilla läget!"
Igår var vi inbjudna av Visby lasarett på middag och underhållning. Stiftelsen "Din stora dag" har bidragit till en fest för kroniskt sjuka barn och deras familjer. Ett avbrott i vardagen för att tänka på annat och se att det finns många som har det som vi.
Där stötte jag på en gammal klasskamrat vars dotter, nio år också har diabetes. Jag hade ingen aning. Han är fotograf och journalist och skriver idag i en av Gotlands tidningar. Han är duktig och fotograferat har han gjort så länge jag minns.
Jag har läst en krönika som han skrivit vid ett tidigare tillfälle och blev helt betagen. Självklart berättade jag att jag läst hans krönika och munnen råkade också säga att jag själv bloggar. Det är vid sådana tillfällen som min hjärna och mun inte samarbetar. Han ville genast veta mer om min blogg och stoppade sen en lapp i min hand och bad mig maila över adressen.
Kanske gör jag det, kanske inte. Ibland sviker mitt självförtroende.
Jag ljuger, klart jag kommer att maila honom. Ska bara samla lite mod först.
Naturtillgångar
Ibland överaskar naturen. Det här äppelträdet, eller buske kanske man skulle kalla det, växer på berget precis bredvid stupet. Vart näringen tas i från har man svårt att förstå.
Knotigt och vindpinat men det bär envist frukt.
Naturen är fantastisk!
Knotigt och vindpinat men det bär envist frukt.
Naturen är fantastisk!
Gummistövlar
Jag avskyr gummistövlar. Kan inte gå i dem, de liksom klafsar. De är klumpiga och osköna. De skaver överallt och glappar när man går. Men det är skönt om man får vara torr om fötterna. Det är man inte om man går i skog och mark med hundar som jag gör. Hösten och våren KRÄVER sina gummistövlar. Likaså om man ska träna lydnad på gräsplan som är våt. Man blir dyngsur om fötterna även om man satsat på ett par Gore Tex skor.
Alltså så äger jag gummistövlar men gud så jag hatar dem. Nu är det dessutom HÅL i dem. Därför måste jag gå och köpa mig ett par nya. Det tar emot. Snål blir jag också. Jag vill ju inte ha dem, varför då lägga en förmögenhet på dem? Alltså går jag till någon billighets affär och inhandlar ett par billiga, osköna och ej slitstarka stövlar.
Nej, stopp! Det är så här jag har gjort många, många gånger. Inte den här gången. Nu ska jag försöka att ta mig i kragen och köpa ett par kloka stövlar. Dyra stövlar. Sköna stövlar.
Men inte idag för idag skiner solen!
Alltså så äger jag gummistövlar men gud så jag hatar dem. Nu är det dessutom HÅL i dem. Därför måste jag gå och köpa mig ett par nya. Det tar emot. Snål blir jag också. Jag vill ju inte ha dem, varför då lägga en förmögenhet på dem? Alltså går jag till någon billighets affär och inhandlar ett par billiga, osköna och ej slitstarka stövlar.
Nej, stopp! Det är så här jag har gjort många, många gånger. Inte den här gången. Nu ska jag försöka att ta mig i kragen och köpa ett par kloka stövlar. Dyra stövlar. Sköna stövlar.
Men inte idag för idag skiner solen!
Medvind
Ibland är det motigt och man tycker att man har ideligen otur. Det kan vara små saker som gör att man känner sig utsatt. Men när det väl vänder känner man av medvinden desto mer.
Just nu har jag vinden i ryggen och det känns så himla bra. Jag mår bättre än vad jag gjort på flera år. Jag har lite tur och får stöd av människor där jag inte förväntat mig det. 
Men man måste akta sig. Skörhet kräver att man vårdar den ömt. Jag är ännu ganska skör och jag försöker att vårda mig ömt.
Nu gäller det bara att hålla bubblan hel så det fortsätter att flyta på i samma takt. 
Vilken dag!!
Vilken dag det varit!!
Småkillarna har debuterat i inofficiell valputsällning som Gotlands Kennelklubb anordnat. Våra två och tre av kullsyskonen ställde upp och alla fem fick Hederspris. Domaren Inger Johansson gratulerade till en fantastisk uppfödning. Jag var snabb med att skicka ett sms till uppfödaren och berätta. Så himla roligt!
Benji blev BIR valp och systern Iza BIM.
Vidare blev Benji BIS 4:a. Hurra, Hurra!!
Benji ägs av min make och Ulla-Britta.
Våran Nike BH2. Lycklig ägare, tioåringen, som visar sin vackra hund.
Brorsorna Sigge BH3 och Chaplin BH4.
Grattis till Era Hp allihop.
Tioåringen tävlade också i "Barn med hund" tillsammans med Puma. Hon valde att visa Puma som är äldre och mer erfaren. Han har tålamod och kan stå stilla en längre tid än 6månaders valpen.
DE GICK OCH VANN!!
Hårt motstånd hade hon också, så hon fick minsann jobba för segern.
BH= bäste hane
HP= heders pris
BIR= bäst i ras
BIM= bäste i motsatt kön
BIS= Best in show
Småkillarna har debuterat i inofficiell valputsällning som Gotlands Kennelklubb anordnat. Våra två och tre av kullsyskonen ställde upp och alla fem fick Hederspris. Domaren Inger Johansson gratulerade till en fantastisk uppfödning. Jag var snabb med att skicka ett sms till uppfödaren och berätta. Så himla roligt!
Benji blev BIR valp och systern Iza BIM.
Vidare blev Benji BIS 4:a. Hurra, Hurra!!
Benji ägs av min make och Ulla-Britta.
Våran Nike BH2. Lycklig ägare, tioåringen, som visar sin vackra hund.
Brorsorna Sigge BH3 och Chaplin BH4.
Grattis till Era Hp allihop.
Tioåringen tävlade också i "Barn med hund" tillsammans med Puma. Hon valde att visa Puma som är äldre och mer erfaren. Han har tålamod och kan stå stilla en längre tid än 6månaders valpen.
DE GICK OCH VANN!!
Hårt motstånd hade hon också, så hon fick minsann jobba för segern.
BH= bäste hane
HP= heders pris
BIR= bäst i ras
BIM= bäste i motsatt kön
BIS= Best in show
Det stundas utställning
I helgen går Gotlands Kennelklubbs inoff utställning av stapeln och småkillarna ska få göra ringdebut. Några av de Gotlandsägda syskonen ska också vara med. Iza, Chaplin och Sigge, tillsammans med våra egna Benji och Nike. Det ska bli jätte roligt och spännande!
Benji vilar ut inför utställningen.
Även Puma är anmäld i öppenklass.
Det har blivit mycket trimning i veckan. Syskonen som ska visas i helgen har varit här för att bli fina. Här passar Chaplin på att vila ut medan jag trimmar honom.
Jag ser det som högsta betyg när en hund somnar på trimbordet hos mej. Trygg, lugn och avslappnad.
Chaplin är bara 6 månader och har varit hos mej en gång tidigare.
Titta vad jag fick av Izas matte! Blommorna pryder mitt trimfönster tillsammans med min favorit sparbössa.
Benji vilar ut inför utställningen.
Även Puma är anmäld i öppenklass.
Det har blivit mycket trimning i veckan. Syskonen som ska visas i helgen har varit här för att bli fina. Här passar Chaplin på att vila ut medan jag trimmar honom.
Jag ser det som högsta betyg när en hund somnar på trimbordet hos mej. Trygg, lugn och avslappnad.
Chaplin är bara 6 månader och har varit hos mej en gång tidigare.
Titta vad jag fick av Izas matte! Blommorna pryder mitt trimfönster tillsammans med min favorit sparbössa.
Klarat av 42 stycken
Man skulle kunna säga att det är en bra siffra att klara av. Det beror så klart på vad det gäller.
Har man klarat av att äta 42 stycken pannkakor, då är man nog mätt.
Har man klarat av att 42 stycken steg på en promenad, då har man inte gått långt.
Har man diskat 42 stycken tallrikar, ja, det är väl ganska bra. Beror så klart på hur många det är kvar att diska?
Jag har i alla fall klarat av 42 stycken födelsedagar.
Tioåringen skrev ett kort till mej som jag fick i morse. Där stod det så här.
" Grattis mamma på 42-års dagen. Du blir större och större för varje år."
Tack min älskade tioåring. Jag blir äldre också!
