Att vara 43 i två år
Pratade med tjugoåringen i telefonen och berättade stolt att jag blivit uppringd av ett blombud som vill leverera blommor till mej. Jag blev uppringd på "Klipp & Klapp telefonen" och var därför ganska säker på vem blommorna kom från.
Ack så jag bedrog mig och så roligt tjugoåringen måste haft när hon satt där på andra sidan Östersjön och lyssnade på mig.
"Grattis i förskott" stod det på kortet och var från tjugoårs-familjen. Då slog det mig! Jag fyller ju för sjutton år i morgon. Hej och Hå! Kan man verkligen glömma sin årsdag? Tydligen kan jag, i alla fall. Hur som, så har jag inte tid att fira den, för jag sitter ju på agility tävlingar hela helgen.
Alltså, jag hoppar över denna årsdag och på så sett behåller jag mig som 43-åring ett helt år till. Eller hur blir det annars?
Den "gammla Pernilla"
Den tjejen ska vi inte ha tillbaka, den gammal Pernilla, alltså. Ikväll skulle man kunna tro att hon är tillbaka för här sitter jag och jobbar. Klockan har passerat 23.00 och resten av familjen ligger lugnt i sina sängar och snusar på kudden.
Jag ska jobba undan lite. Tänker nämligen inte jobba i morgon eftermiddag för då ska jag och tolvåringen på agility. Dessutom har jag sovmorgon i morgon. Ha, så skönt det känns att ha en ledig (nästan) fredag. Jag kom iväg på mötet ikväll. Tre mammor och jag som drar i trådarna och ska delegera, ja, gissa om vi ska delegera? Här ska det få jobbas! Tro inte att man kan vila och få åka snålskjuts bara för att man inte har en mun som glappar (som jag).
Helgen stavas agility och startar redan i morgon. Tävling i dagarna tre och tolvåringen tillsammans med Nike på banan. En nervös mamma på läktaren som håller tummarna så de är alldeles blå. Så kommer nog helgen att se ut.
Jag ska jobba undan lite. Tänker nämligen inte jobba i morgon eftermiddag för då ska jag och tolvåringen på agility. Dessutom har jag sovmorgon i morgon. Ha, så skönt det känns att ha en ledig (nästan) fredag. Jag kom iväg på mötet ikväll. Tre mammor och jag som drar i trådarna och ska delegera, ja, gissa om vi ska delegera? Här ska det få jobbas! Tro inte att man kan vila och få åka snålskjuts bara för att man inte har en mun som glappar (som jag).
Helgen stavas agility och startar redan i morgon. Tävling i dagarna tre och tolvåringen tillsammans med Nike på banan. En nervös mamma på läktaren som håller tummarna så de är alldeles blå. Så kommer nog helgen att se ut.
Dra i nödbromsen?
Nej, ingen nöjdbroms men i den vanliga bromsen behöver jag dra. Det går för fort nu och jag hinner inte med. Börjar känna mig sliten och trött. Det är det där med att VILJA göra saker som jag inte orkar, det handlar om. Jag har börjat träna lydnad med ett gäng en gång i veckan. Jag jobbar varje, ja VARJE dag! Möten med skolan, komma ihåg att tolvåringen ska få med sig rätt saker hemifrån på morgonen. Ni vet, gympa, danskläder och läxböcker, frukt, blodsocker mätare, druvsocker, mobil.......
Hon är duktig och för det mesta finns allt i hennes väska redan. Men som mamma vill jag ändå att hon inte ska behöva vara så duktig bara för att jag inte orkar vara skärpt. Hm, det handlar nog om min dåliga självkänsla och samvetet. Vi släpper det.
Möte. Jag kunde inte vara tyst på föräldrar mötet och nu sitter jag i en grupp som ska dra i trådarna för klassresa. Varför i hela värden kunde jag inte vara tyst nu? Jag har varit tyst i ett par år och vips så tyckte jag att nu, nu orkar jag mer och munnen började glappa.
Nu är det svårt att dra sig ur och i morgonkväll ska vi träffas. Suck så jobbigt det känns helt plötsligt.
Men nästa vecka är det lugnare igen. Man ska inte gräva nedåt utan se framåt.
(Nu lyckades jag nog få till det, där på slutet.)
Hon är duktig och för det mesta finns allt i hennes väska redan. Men som mamma vill jag ändå att hon inte ska behöva vara så duktig bara för att jag inte orkar vara skärpt. Hm, det handlar nog om min dåliga självkänsla och samvetet. Vi släpper det.
Möte. Jag kunde inte vara tyst på föräldrar mötet och nu sitter jag i en grupp som ska dra i trådarna för klassresa. Varför i hela värden kunde jag inte vara tyst nu? Jag har varit tyst i ett par år och vips så tyckte jag att nu, nu orkar jag mer och munnen började glappa.
Nu är det svårt att dra sig ur och i morgonkväll ska vi träffas. Suck så jobbigt det känns helt plötsligt.
Men nästa vecka är det lugnare igen. Man ska inte gräva nedåt utan se framåt.
(Nu lyckades jag nog få till det, där på slutet.)
Reklamavbrott
Reklam går mej lätt åt huvudet. Hade jag varit tonåring hade jag sagt att den "suger".
"Sveriges torraste blöja. 8 av 10 svenska föräldrar som provat rekommenderar den......"
Jag trodde att det var barnen som skulle använda blöjorna inte föräldrarna? Jag är i alla fall blöjfri.
"Sveriges torraste blöja. 8 av 10 svenska föräldrar som provat rekommenderar den......"
Jag trodde att det var barnen som skulle använda blöjorna inte föräldrarna? Jag är i alla fall blöjfri.
IT-spöke
Tror Ni på spöken? Det gör jag. Jag har haft några upplevelser under årens lopp som har övertygat mej. Jag har vid vissa tillfällen vetat vem det varit som "tittat förbi" och det har varit både djur och människor.
Igår natt vaknade jag vid 4-tiden. Jag steg ur sängen och vandrade sömnig in till tolvåringen för att ta ett prov. Det visade sig att hon låg väldigt lågt i blodsocker och jag gick ner för att hämta ett glas juice till henne. Jag tänder inga lampor utan förlitar mig på månljuset. När jag återvänder från köket och går förbi kontoret startar plötsligt datorn.
Förklaring finns säkert men vår dator går ner i viloläge och man måste trycka på startknappen för att få igång den igen.
Jag undrar i stället vem det är som vill säga något och vad är det den vill säga?
Igår natt vaknade jag vid 4-tiden. Jag steg ur sängen och vandrade sömnig in till tolvåringen för att ta ett prov. Det visade sig att hon låg väldigt lågt i blodsocker och jag gick ner för att hämta ett glas juice till henne. Jag tänder inga lampor utan förlitar mig på månljuset. När jag återvänder från köket och går förbi kontoret startar plötsligt datorn.
Förklaring finns säkert men vår dator går ner i viloläge och man måste trycka på startknappen för att få igång den igen.
Jag undrar i stället vem det är som vill säga något och vad är det den vill säga?
Som vanligt igen
Nu har allt landat. Feber och höga blodsocker verkar vara det förflutna för den här gången. Det har varit lugnt hela helgen och tolvåringen har mått bra. I morgon väntar skolan för henne igen. Helgen har för min del gått åt till städning. Men jag sitter ännu och tittar ut genom mina prickiga fönsterrutor. Orkar? Nej, inte just nu!
Med risk för att bli lite gnällig
Slocknade, innan halv åtta, i soffan för andra kvällen i rad. Som tur var blev jag väckt för att få i mig lite kaffe. Jag har en önskan om att sova en HEL natt. Att sova två timmar i stöten tär på mig. Måste ju ta prov på tolvåringen för att se till att hon mår bra. Maken? He he! Han är ju man, hur ska han klara sådant?
Nu var jag elak. Orden tog jag från en annan mamma som jag träffade på sjukhuset då insulinpumpen sattes in. Även hennes barn började med pump och vi pratade en del. När vi kom in på ämnet om nattprov, hade vi gemensamt att det var vi mammor som skötte den sysslan, som i så många andra hem. Männen klarar inte av att avbryta sömnen verkar det som. Inte min i alla fall.
Efter operatonen, Skleroseringen har nu tolvåringen fått feber. Det gör att blodsockret blir högt, högt, högt och jag får ta prov, ge insulin, ta prov, ge insulin. Jag sover med mobilen under kudden och larmar med två timmars mellanrum.
Så, nu har jag gnällt färdigt och det känns faktiskt mycket bättre. Tack för att Ni lyssnade men var inte oroliga. Det är övergående. Ett par nätter till bara.
Nu var jag elak. Orden tog jag från en annan mamma som jag träffade på sjukhuset då insulinpumpen sattes in. Även hennes barn började med pump och vi pratade en del. När vi kom in på ämnet om nattprov, hade vi gemensamt att det var vi mammor som skötte den sysslan, som i så många andra hem. Männen klarar inte av att avbryta sömnen verkar det som. Inte min i alla fall.
Efter operatonen, Skleroseringen har nu tolvåringen fått feber. Det gör att blodsockret blir högt, högt, högt och jag får ta prov, ge insulin, ta prov, ge insulin. Jag sover med mobilen under kudden och larmar med två timmars mellanrum.
Så, nu har jag gnällt färdigt och det känns faktiskt mycket bättre. Tack för att Ni lyssnade men var inte oroliga. Det är övergående. Ett par nätter till bara.
Så kommer alla känslorna på en och samma gång
Mycket känslor har jag varit med om de senaste dagarna.
Känslan av att inte räcka till när man vill kunna trösta ett barn som är rädd för operationen.
Känslan av maktlöshet när man lämnar ett barn som precis blivit sövd. Åh så jag ville slita upp dörren igen och rusa in till henne.
Känslan av att klockan går otroligt långsamt.
Känslan av lycka när hon äntligen kom ut och allt gått bra.
Känslan av lättnad när vi fick lämna sjukhuset.
Lyckoränslan när vi kom till tjugoåringen och fick träffa henne och lilla H.
Känslan av vemod när vi var tvungna att lämna dem.
Känslan av trötthet som infann sig på båtresan hem.
Men nu är det vardag igen.
Känslan av att inte räcka till när man vill kunna trösta ett barn som är rädd för operationen.
Känslan av maktlöshet när man lämnar ett barn som precis blivit sövd. Åh så jag ville slita upp dörren igen och rusa in till henne.
Känslan av att klockan går otroligt långsamt.
Känslan av lycka när hon äntligen kom ut och allt gått bra.
Känslan av lättnad när vi fick lämna sjukhuset.
Lyckoränslan när vi kom till tjugoåringen och fick träffa henne och lilla H.
Känslan av vemod när vi var tvungna att lämna dem.
Känslan av trötthet som infann sig på båtresan hem.
Men nu är det vardag igen.
Två sjukhusbesök på mindre än två veckor
Nu är allt packat och klar för mej och tolvåringen att bege oss med båten till fastlandet, Sverige, som en kund sa så roligt idag. Ha ha!
Vi ska på ett litet ingrepp på Karolinska. Det låter så dramatiskt men det är det inte. Ett ingrepp i en åder som nystat ihop sig i dotterns ben. Hon föddes med "missbildningen" som det så fint, eller fult heter. Själva ingreppet går fort men alla förberedelser tar tid. Så är det nog oftast.
Efter det tänker vi bila ner till hon som var min tonåring (hon har fyllt tjugo) och lilla H. Ja, herr D också så klart. Längtar så efter att få träffa dem. Tjugoåringen har ju flyttat ifrån oss, till andra sidan av Östersjön och saknaden av att inte träffa lilla H så ofta, är stor. Men nu så ska jag få krama om dem igen, även om besöket inte kommer vara mer än en dag.
Så här såg det ut en varm sommardag när Herr D somnade på en bräda i poolen. Ungefär 15 minuter sov han innan han så sakta gled av och vaknade på botten. Gissa om han kom upp till ytan snabbt? 
Det var något jag tänkte på, men vad?
Jag hade ett så bra uppslag. Ni vet, Yes, det ska jag skriva om!
Jag lämnade det någonstans och vet inte vart. Skyller på tröttheten. Hjärnan hänger liksom inte med.
Vi fortsätter väl att skriva om Insulin och pumpar i stället. Ni som inte hänger med hänvisas till föregående inlägg.
Jag har ju fått några frågor så det passar ju att ge svar.
Mammakero frågade om vi ställer om doserna för vår tolvåring ofta? Ja, vi ställer om hela tiden beroende på vad som stoppas i munnen. Men man lär sig. Äpple=1,5Eh, bulle och kakor hos mormor=3,5Eh, eller oftast mer. Men ska hon sen sporta eller röra på sig på annat sett, får man ta hänsyn till att det kommer att gå åt en del kolhydrater. Att hon står i början av sin pubertet gör att hormonerna i kroppen rör en del på sig och det påverkar också blodsockret (berg och dalbana och värre blir det). Även när man blir nervös eller stressad flyger blodsockret i höjden. I våra friska kroppar tar buksportkörteln hand om det hela och sänder Insulin efter behov men i en diabetessjuk kropp måste man reglera det utifrån.
En hel vetenskap men som sagt, man lär sig och jag som mamma är expert på min dotters kropp.
Jag lämnade det någonstans och vet inte vart. Skyller på tröttheten. Hjärnan hänger liksom inte med.
Vi fortsätter väl att skriva om Insulin och pumpar i stället. Ni som inte hänger med hänvisas till föregående inlägg.
Jag har ju fått några frågor så det passar ju att ge svar.
Mammakero frågade om vi ställer om doserna för vår tolvåring ofta? Ja, vi ställer om hela tiden beroende på vad som stoppas i munnen. Men man lär sig. Äpple=1,5Eh, bulle och kakor hos mormor=3,5Eh, eller oftast mer. Men ska hon sen sporta eller röra på sig på annat sett, får man ta hänsyn till att det kommer att gå åt en del kolhydrater. Att hon står i början av sin pubertet gör att hormonerna i kroppen rör en del på sig och det påverkar också blodsockret (berg och dalbana och värre blir det). Även när man blir nervös eller stressad flyger blodsockret i höjden. I våra friska kroppar tar buksportkörteln hand om det hela och sänder Insulin efter behov men i en diabetessjuk kropp måste man reglera det utifrån.
En hel vetenskap men som sagt, man lär sig och jag som mamma är expert på min dotters kropp.
Insulin och blodsockervärden
Den här veckan har varit full av blodsockervärden, insulinmängder och prov. Så ser vår vardag ut vanligtvis också men just denna vecka har det varit lite extra.
För de som inte vet, så har vår tolvåring diabetes typ 1 (som inte växer bort, som inte kan regleras utan insulin eller som uppstått pga felaktig kost, som många insnöade tycks tro).
I början av veckan infann sig vår familj på Visby Lasarett för att tolvåringen skulle byta till insulinpump. Massor av information har matats in i våra hjärnor men allt känns bara positivt. Pumpen kan på inga sett reglera sig själv men den är ett stort hjälpmedel och mycket lättare att hantera (tror jag) än när tolvåringen ska ta insulin med sina pennor (sprutor). Sen slipper hon ju sticka sig 6-7 gånger dagligen. Nu räcker det med att fästa en nål på lämpligt ställe var tredje dag.
Så, nu börjar allt om från början. Vi ska ställa in doserna så att det passar hennes vardag. Jag skriver diagram och antecknar för att kunna få en överblick på mängder insulin och blocksockervärden. Nätterna är jobbigast. Men jag vet att det är övergående.
Självklart har hon valt en rosa pump.
http://www.rubinmedical.se/?DocumentIDSub=15&DocumentID=2&grupp=1&Lang=sv_SE&Show2=(1)&Show=(2)&intShow=prod
För de som inte vet, så har vår tolvåring diabetes typ 1 (som inte växer bort, som inte kan regleras utan insulin eller som uppstått pga felaktig kost, som många insnöade tycks tro).
I början av veckan infann sig vår familj på Visby Lasarett för att tolvåringen skulle byta till insulinpump. Massor av information har matats in i våra hjärnor men allt känns bara positivt. Pumpen kan på inga sett reglera sig själv men den är ett stort hjälpmedel och mycket lättare att hantera (tror jag) än när tolvåringen ska ta insulin med sina pennor (sprutor). Sen slipper hon ju sticka sig 6-7 gånger dagligen. Nu räcker det med att fästa en nål på lämpligt ställe var tredje dag.
Så, nu börjar allt om från början. Vi ska ställa in doserna så att det passar hennes vardag. Jag skriver diagram och antecknar för att kunna få en överblick på mängder insulin och blocksockervärden. Nätterna är jobbigast. Men jag vet att det är övergående.
Självklart har hon valt en rosa pump.
http://www.rubinmedical.se/?DocumentIDSub=15&DocumentID=2&grupp=1&Lang=sv_SE&Show2=(1)&Show=(2)&intShow=prod
