Pernilla och Puma

Tack alla för "krya" hälsningarna. De har hjälpt för ikväll är jag riktigt på G.

I vårt hus är det jag som står vid grillen. Nästan lite pinsamt, sa trettonåringen en gång. De hade pratar i skolan om vem som lagade maten och vem som grillade. Mammor lagade för det mesta mat men papporna grillade. Alla utom hon trettonåringen. Där grillade mamma, alltid!

Så är det ( vill ju kunna äta det!)!

Nu är det klart!
Vem grillar hos Er?

Idag är det min dag!
Det står så i tidningen i alla fall.

I söndags var det ju Morsdag om nu någon missat det? I så fall, om ni missat det, är det för sent att göra något åt det, men mammor blir glada över en kram vilken dag som helst. Så varför inte komma ihåg sin mamma varje vecka?

Jag försöker ringa min mamma varje dag. Hon pratar så gärna, så gärna. Gladast blir hon självklart när vi kommer på besök.
Efter utflykten i lördags landade vi hos "mormor", min mamma alltså. Jag tänkte att hon i alla fall skulle få besök på söndagen av något av mina syskon, så jag delade upp det lite. Hon var lika glad för det och bjöd på Jordgubbapaj.

Själv fick jag frukost på sängen i söndags. Paket med vit choklad, parfym och behövlig handkräm fick jag av trettonåringen. En ny kaffebryggare men den hade "pappa" köpt, fick jag veta. Familjen behövde en ny bryggare så det var perfekt.
Sen fick hundarna komma upp till mej i sängen, dagen till ära.
Jag tycker inte att presenter är så viktiga, även om jag är väldigt glad över sakerna. Ja, ni förstår säkert hur jag menar?
Sms:et">Sms:et från äldsta dottern värmer lika mycket i mammahjärtat som handkrämen lenar mina händer.

Förkylningen vill inte ge sig. Lite synd om mej är det!
Orken är på minus sidan men Pernillas vikarie vill inte ta vid i trimmet så det är bara att vackert stoppa i sig några Alvedon och le.
"Du får väl boka om", säger maken.
Eller hur! Vad ska jag boka om dem till? Jag har ju inga lediga tider.

Tänk om man inte hade värre problem? Tänk om jag inte hade några kunder och hade tid att vara hur sjuk som helst. Hade jag klagat då? Gissa??

Bilden är från i lördags i Tjukle. "De tre vännerna och fotografen".

Blogg
I lördags packade jag och trettonåringen en matsäck och begav oss i väg på en utflykt. Målet var ett underbart ställe som heter Tjokle som ligger i Viklau mitt på Gotland. En alldeles speciell hage med en å som ringlar genom den underbara naturen.

Trettonåringen hade självklart packat ner kameran. Själv höll jag tillgodo med mobilen.
Solen tittade ner på oss mellan varven och det var riktigt skönt även om vindarna var kalla.

Vad tycker ni, visst är det vackert?

Känns lite tungt idag. Bihålorna är svullna. Det sticker och svider i halsen. Orken ligger på minus sidan och huvudet är fullt av bomull.
Visst är det konstigt att man kan känna sig så eländig av en liten förkylning?

Regnet det bara öser ner.
Rytmen av ett regn.
Åh han nös, o han frös, atjo, atjo, prosit.
För jag har bara regn hos mej.
Sudda, sudda ut din sura min.

......men annars är det bra!
Visar några bilder som togs i fredags. Det va då helgen stod för dörren och allt kändes mer är positivt.
Ha en fortsatt skön söndag, eller nåt.

Finns det något som heter Gulahavet, eller har jag drömt det?
Gula pricken vet jag vad det är men "havet" är jag mer osäker på.

Hur som, när vi åkte från Agilityträningen i veckan, körde vi förbi detta fantastiska ställe. Jag tvärnitade!
Trettonåringen muttrade surt att hennes "riktiga kamera" låg hemma och muttrade ännu surare när hon kom ihåg att mobilen var stendöd. Tomt batteri.

Hon fick låna min mobil och nu lånar jag i min tur bilderna. 

Jisses så det går undan! Nästa vecka är det ett nytt månadsskifte, igen! Vi avslutar Maj och går in i Juni. Jag hinner inte med!!
Hela Maj har varit full med jobb. Taxar, Goldens, Cockrar, Springers, terrier av allsköns modeller och så en och annan Shih tzu och Pudel.
Jag har det inte direkt enformigt på jobbet.

Trettonåringen tränade igår agility för första gången efter armbrottet.
En behövlig och positiv vila, tror jag det varit. Nike var på G och nu planeras sommaren för fullt med tävlingar.
Gotlandstävlingarna ska hon självklart vara med på, sen är en tripp till Öland planerad och Karlstad är en annan kandidat vi funderar på.

Så, det är väl bara att välkomna sommarmånaden Juni i nästa vecka. Välkommen kära sommar, du är efterlängtad!

Visst var det på Mödravården jag var! 
soffie och mammakero gissade mitt i prick. Och, nej, det är inget fel på mej annat än att jag faktiskt inte vill HA tillökning i familjen (av fler barn alltså). Då fick det bli ett besök vid mödravården. Jag väntade en stund och slängde ett öga på tidningsstället. "Vi föräldrar", "Föräldrarskap", "Barn", "Mjölkspegeln", "Amma", "Föräldrarguiden" och allt vad de hette. Jag visste inte att det fanns så mycket tidningar om det ämnet.
Jag har ju liksom passerat det där. Test på olika nappar och kvalité på galonbyxor intresserar inte mej så värst längre.
Men på samma gång är jag väldigt glad över att slippa hitta tidningar som heter "Klimateriet" eller "Medelålderna".

Det fick bli mobilen och era bloggar som stod för lektyren.

Gissa vart jag har varit?

Idag tänker jag bjuda på min rosa Japan.
Jag älskar den och måste få dela med mig.

Idag är det vått. I alla fall nu på morgonen. Vi har varit ute på en morgontur, som vi gör varje dag, mina tre killar och jag. Men idag blev det en kort variant.
20 minuter tillhör att kallas "skruttrunda". Jag brukar vara ute mellan 40-60 minuter, minst, varje morgon och försöker få upp kondisen och går därför fort.
Men så blev det inte idag och så var det planerat.

Jag hade nämligen ett samtal med veterinären igår och ordinationen säger "kortare promenader och vila i en vecka".
Sen håller vi alla tummarna för att det är ett virus de dragit på sig och inget värre.
Är det ett virus ska de vara mycket bättre efter vilan, om inte, så är det bara att ta tjuren vid hornen och inse att det är betydligt värre.

Men nu tar vi en dag i taget.

Nyss var det snö och kallt och vips så blev det sommar. Jag har tagit fram flipp flopp:en men inte tagit bort vinterkängorna. Man vet ju aldrig......!

Pimpade till tånaglarna lite. Inte för att jag vill göra mig till, eller? Ja, precis så är det. Det känns i alla fall lite bättre med målade tånaglar.

Idag vill jag visa bilder på vår Japan. Japanska körsbärsträdet alltså, men det får jag inte för det ska trettonåringen göra.
Jasså, det är först till kvarn som gäller? Det är något nytt! Men förnyelse ska ju vara positivt.

Därför får ni vänta.
Men den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge.

Den här helgen har varit helt underbar. Allt har exploderat. Det är så grönt och då menar jag jättegrönt, så jag var tvungen att ta ett kort rakt ut i det gröna. Rakt upp i det gröna och rakt ner i det gröna.
Jag vet att det inte är något speciellt med just vårt gröna men spelar ingen roll. Jag sjunger som Pippi "Jag är så lycklig, jag är så lycklig......"
Det är det som är vårkänslor va?

Sitter här lite lätt uttråkad eller fullmatad. Jag vet inte vilket?
Mitt i ESC och jag vet inte om jag är lämpad för fler musikupplevelser.
Jag har skapar några favoriter och mitt längsta strå går till Danmark.
Sen tillhör några en "topp tio" men det är nu problemet kommer. Vilka va det?
Jo, Island och sen tror jag det var Ukraina och Bonnie så klart. Dottern håller på Finland. Hmm, ja jo, den växer och lär höras på radion.

Nu måste jag passa snabb genomgången så jag vet vilka länder det är jag ska hålla koll på.

Tittar eller tittade Ni?

Det va ju så de heter, blomman som lyser gult vid kanalkanter och diken. Kabbeleka!

Visst är den vacker?
Tack för hjälpen, ni som hjälpte mig med minnet.

Vilken dag det varit! Så varmt och skönt som en sommardag.
Hela veckan har varit fantastisk på ett och annat sett.

Jag har fått blommor, två gånger!
En enorm bukett av snälla Ch som ville tacka för hjälpen. Jag hjälpte en rådvill matte att göra sin gamla Golden fin. De skulle göra något roligt på "den sista versen" och anmälde till en utställning.
12 år är hennes fyrbenta vän och de blev BIS-3 Veteran. Grattis!

Sen fick jag blomman jag älskar mer än andra. En lila Orkidé av BF. Hon är min mest långresta kund. Åker till Gotland från Hälsingland och passar då på att trimma hunden och ge mig blommor. Kan det bli bättre?

Även om veckan varit full av gåvor har den varit lång. Jag har haft fredagskänning i flera dagar. Så idag vågade jag inte riktigt tro att det faktiskt blivit fredag till slut.
Utpumpad och trött. Precis som Puma på bilden.

Hittade den här holken i skogen för några dagar sen.
Visst är den söt?

Det var inte många år sen jag stod mitt uppe i stress, utbrändhet och förtvivlat sjukskriven.
Nu, efter, är jag väldigt glad över att det skedde. Kan låta väldigt konstigt men när man tillslut mår bra, inser man hur dåligt man mådde.
Känns det igen?

I de där stressiga åren, eller perioden, för den har pågått längre än jag själv ville tro, trubbades mina sinnen av. Sakta men säkert försvann förmågan av att känna, höra och se. Jag hann inte se det vackra. Jag hade inte tid att höra mina egna steg eller fåglarnas sång. Det enda jag koncentrerade mig på var det närmaste. Familjen, jobbet och att få tiden mer effektiv. För gör man något bättre och snabbare, kan man få tid över att göra ännu mer!!

Idioti! Men sådan va jag.
Nu ser jag. Nu hör jag och nu känner jag. Det är så ljuvligt och det känns nästan som om jag tar igen allt. Liksom suger in vårens färger och drar in djupt i lungorna av vårens ljuvliga dofter.

Jag vet att jag inte är världens bästa fotograf och med en mobilkamera kan det inte bli bättre bilder än så här. Men gör som jag, se det vackra i bilden utan att den dåliga kvalitén.
Jag bjuder på Körsbärsblom, Slånbär och gula blommor i kanalen. Vad är det de heter? Kommer inte ihåg, någon som kan hjälp en senil hjärna?

Som vanligt så ligger jag efter. Skulle ha planterat frön för länge sen men det där med att skjuta på saker, är jag bra på.
Fröna kom ner i jorden tillslut men nu har jag gurkplantor som är 2cm höga och tomatplantor som knappt kommit upp.

Därför tvekade jag inte när Maxi sålde Pelargoner billigt. Nu står det 10 st och väntar på att temperaturen ska bli rätt.

I måndags fick hon ta bort gipset och spiken som höll leden och brottet på plats, togs bort.
Då kände jag mig väldigt hjälplös. Ortopeden hämtade en tång, tog tag i ändan av "spiken" som stack ut och drog. Den satt stenhårt fast. Jag trodde trettonåringen skulle svimma.
Ortopeden tog ett nytt tag och drog ut den.
Vad ska man säga? Aj?

Det gjorde fruktansvärt ont och sköterskan fick störta efter morfin.

Trettonåringen fick välja mellan att ta ut spiken eller sätta på gipset igen och bli sövd en vecka senare. Det är ju inte helt okomplicerat att söva en som har diabetes. Man ska ju vara fastande och allt blir ofta bökigt med att bli inlagd och kollen på blodsockret före och efter.

Nu valde hon ju att bli av med den i vaket tillstånd och nu är det gjort.

En vecka har hon nu varit helt stilla med armen och nu ska hon få börja använda den. Nåja! Helt stilla, är nog att ljuga lite.
Nu väntar vi på ny röntgen och ortoped tid.

Underbart att kunna sticka i armen i en jacka och att kunna plocka vitsippor till sin mormor.

Är det här som kallas "vardagslycka"?

Inga hundframgångar att fira idag heller. Det enda jag kan komma på att fira är vårens framfart. Hej och hå, vad fort det gå(r)!
Det har ju varit riktigt varmt och skönt här ett par dagar, åtminstone om man suttit i lä. Träden är på väg att explodera och det är så vackert, som bara Maj kan vara.
Jag hittade de första Gullvivorna i går. Jag blev löjligt lycklig.

Sen är det ju en ledig dag kvar på den här helgen. Det känns också ganska bra tycker jag.

Jag tycker ju att hundutställning är roligt, egentligen!
Fast dagens utställning ångrade jag. Jag visst ju att domaren inte är så förtjust i våra hundar. Hon har dömt dem förut, men då var de så unga. Jag trodde att kanske, kanske.....

Men ack så jag bedrog mig. Sågad längs fotknölarna försöker jag nu skaka av mig för att ladda om till morgondagen.
Arg? Nej inte alls! Lite sur var jag kanske men nu skrattar jag åt det. Nu ska Benji och Nike göra som puppor. Förvandlas från ful till vacker och visa sina vackra sidor i morgon.

I morgon är det hundutställning igen. Den här gången är det på riktigt, en officiell utställning för Spaniel och Retrivers.
Efter gårdagens dipp, har jag sovit 10 timmar. Ja, tio! Och nu är jag på banan igen. Mina två killar ska badas. Bara att hugga i.
På kortet har vi Benji och jag när vi gjorde honom ren till förra utställningen.

Idag har jag haft en tuff dag. Fyra hundar har jag hunnit frisera och två av dem ska på utställning fredag och lördag. Mina egna två yngsta killar ska också var med men de får bada i morgon. Pälsarna är klara, trimmade alltså.

Jag är så trött, helt slut. Fötterna värker och det känns som jag sprungit flera mil.
Om det ändå vore så väl, att jag motionerat menar jag.
Nej, så är det inte, tyvärr.

Det är nästan fredag idag, igen. Fast det är ju inte fredag men som om!
Därför bytte jag motionerandet mot ett glas vin. Nästan samma sak, eller?

Nu har jag intagit ryggläge i soffan med surrande ben och molande värk i nacken. Undrar hur länge jag håller mig vaken?

Det var full aktivitet i stacken i morse. Jag stannade till på promenaden för att få ett kort på en liten rackare men ingen hade tid att stanna och posera lite. Min mobilkamera visade kraftigt att "här räckte den inte till".

Var bara tvungen att fota alla dessa Vitsippor. Det är på tidiga morgon promenaden så alla blommorna är inte fullt utslagna. Dessutom är det mobilbilder, som vanligt. Ja, ja, jag delar i alla fall med mig. Jag var tvungen att binda hundarna så att de inte förstörde det hela.

Visst är det fantastiskt?
Har ni mycket Vitsippor där Ni bor?

Får Får Får?
Nej, Får får Lamm.

Fast vi här på Gotland säger Lamm till både Lamm och Får.
Alltså, vi har bara Lamm här, fast egentligen är det Får.

Några frågor?

Tänk att man kan blir så trött av att sitta på hundutställning.
Det är samma sak varje gång. Man packar upp, sätter upp burar och stolar. Tält om man ska ha det. Vi skippade tältet idag. "Orkade" inte sätt upp det. Det var ju fint väder, inte för kallt, inte för varmt. Funkar utan tält alltså.

Hundar och kaffet på plats och då börjar väntan. 80% av alla tävlingar går långsammare än man väntat.
Man väntar och väntar. Timmarna går. Sen drar det ihop sig. In i ringen och några minuter senare är man klar. Har man "tur" går man vidare och får vänta ännu längre bara för att avverka ytterligare några minuter i utställningsringen. Där, just där, tog min och Benjis färd slut idag.

Jag han alltså in i ringen två gånger och har kanske sprungit sammanlagt 50 meter ändå är jag helt utpumpad.

Ingen större framgång för mina hundar idag alltså men för trettonåringen gick det bra. Jättebra! Bäst, faktiskt.

Hon tävlar om att visa hund. Juniorhandling heter det. Riktigt grillade blev de tre som var med och tävlade. Efter att ha visat sin Springer Spaniel med gipsas vänster arm fick hon byta hund och visa en spets. Det gjorde hon med bravur. Mer problem hade den kille som Nike i sin hand. Det är inte en lättvisad ras vi har.
Vinst igen för min trettonåring, alltså. Tur att mamma har något att glädjas över efter en sådan här lång dag.

Ibland finns det saker i affärerna som liksom ropar på mej. "Här är jag som du måste ha, kom och hämta mej. Jag vill med dej hem!!!"

Har ni upplevt samma femomen någon gång?
Man går bort till den ropande saken och får genast ett dust "måste-bara-ha" pulver över sig.
Åhh, den skulle vi haft ute, jätte läcker ju. Så snygg så den kan stå framme hela sommaren vid blommorna ( läs, så jag kommer ihåg att vattna dem).

Den här gången stod jag och trettonåringen på Ica Maxi.
Den kom med hem! Förvånad?

Bara en bloggare kan stå på bromsen så att det tjuter om däcken för att sen ställa bilen vådligt på dikeskanten på en alldeles för smal väg, för att sen kasta sig över vägen med mobilen i högsta hugg för att.....

Fotografera den fantastiska vägkanten så att alla, alla kan få se hur fantastiskt blått det är.

Väl hemma konstateras att bilderna inte alls talar sanning. Färgerna är bleka och det fantastiska kommer inte alls till sin rätt.
Men här är bilderna!

Jag har haft "egentid" idag. Rättare sagt har jag varit ensam sen igår morse. Det är tyst i huset och det är tråkigt att laga mat till "bara" sig själv.
Men jag har ingen brist på sysslor. Trodde jag skulle hinna mycket mer än jag gjort.

Det stundas hundutställning och mina två yngsta vänner med fyra ben och tassar, behövde snyggas till.
Därför lyste det som vanligt vid "Klipp & Klapp" idag.
En bekant kom förbi och stannade till med barsk min, när hon såg att jag stod vid trimborder.
"Hördu du! Det är helg, röd dag, dessutom arbetarrörelsens dag och du jobbar!"
Jag försvarade mig snabbt, "nehej då! Jag utför bara min hobby".

Jag tycker att Maj borde haft namnsdag idag och Valborg igår. Men så är det inte. Det är Valborg som har namnsdag idag.
Ändå välkomnar jag sköna Maj med lite bilder.
Känner Ni någon som heter Valborg?