Att följa ett HELT recept
Matkassen hämtades igår och recepten har lusläst.
Vi har valt Ica matkasse och hämtar varannan vecka. Det kan räcka, då kan man laga sin "egen" mat där i mellan. Lyxigt att hämta en kasse med allt man behöver och recept där till. Men, Grönkålsoppa? Jaha! Det är väl bara att sätta igång då. Jag har för en gång skull läst och följt receptet till punkt och prickar. Gott? Nja, gick att äta, absolut men jag kommer nog inte att göra det fler gånger. Däremot var det en laxröra till som skulle ätas som "smörrebröd". Jag är inte så förtjust i rökt lax. Gillar inte pepparrot så värst mycket och naturligvis var röran baserad på just de varorna. MEN, det var jättegott!
Igår lagade vi Wallenbergare och det kan jag lugnt säga, att jag aldrig skulle lagat om inte ingredienserna kommit i en färdig kasse.
Sen återstår en pasta som jag tycker verkar mycket spännande. Maken däremot längtar efter revbenspjäll. Han har nog tyvärr inte förstått att den serveras med nudelsallad till. Ingen sås och potatis här inte!
Tolvåringen väntar på kycklingen och den tycker jag också ska bli spännande.
Ugnsbrässerade revben med asiatisk glaze och nudelsallad
Pasta med timjandoftande morotssås och bönsallad
Så fel det kan bli!
För några dagar sen stod jag i tovlåringens rum och frågar, "vad ska unga fröken ha på sig på Junior handlingen då?"
Det är viktigt med ett klokt klädval inför utställningar och det gäller att planera.
Tolvåringen sitter tyst en stund och ser väldigt fundersam ut. Sen säger hon, "ska fröken med på Junior hanlingen?"
2009 då tolvåringens blev Gotlandsmästare i Juniorhandling.
Hundar, hundar!
De båda går en tävlingskurs och hittills är det en jättebra kurs. Instruktörer som trycker på absolut rätt knappar och ser vad varje individ behöver rätta till och få hjälp med.
Idag är det träningstävling. Ridhuset igen alltså. Brukar vara lite kallare att sitta och vänta på tävlingar så jag ska sätta på mig ordentligt.
Leka med mamma
Det händer inte varje dag! I sommar blir hon tonånging, då är det nog slut på de stunderna helt och hållet.
Att klara av att lyssna och tänka samtidigt
Jag är så glad för att jag klarar av radion igen. Jag älskar musik och lyssnar gärna. Idag spelades den här. Kommer Ni ihåg? Jag gör, som igår. Olycklig då killen jag var kär i hade svikit men det kunde jag ju inte visa. Vemodet i låten spelar mina känslor. Det jag inte minns är vem jag var kär i. Spelar roll?
Liksom Nik Kershaw, som Ni såg för ett tag sen här, har Howard Jones också blivit äldre, och jag.
3,43 ett tal jag sent kommer glömma
Måndagen sprang och tisdagen rusade förbi.
Ibland är det ofattbart vart tiden går fort. Ändå går den inte fortare än nyss. Det är komplicerat så vi lämnar det.
I helgen har jag fått krama lilla H. Underbart!! Så har tolvåringen tävlat i agility. Underbart det också. Ett uppvärmt ridhus! I mitt stilla sinne undrar jag hur mycket deras el-förbrukning ligger på? Nej, de har säkert alternativt uppvärmning för sitt ridhus. Men en då...!
Jag tyckte i alla fall att det var perfekt att sitta på läktaren och ha det varmt och gott.
Det gjorde bra i från sig, tolvåringen och Nike. I agilityklass gick det si och så. Ett bra lopp, lite seg och lite fel. Hoppklass gick bättre. Av 62 startande gick enbart 4 st runt med nolla. Min tolvåring på femte plats med 3,43 tids fel. Ynka 3,43 fel i från en uppflyttningspinne. Ja, ja! Det va surt men ändå så himla bra jobbat.
Vill Ni se?
Mamma filmade, tolvåringen har lagt ut det. Gissa vem som skriker?? Nej, jag skriker inte, bara peppar.
Längtan efter en kram
Så här såg det ut på träningen för några veckor sen. De är på god väg!
Här kan Ni se mer av Nike och Tolvåringen.
Semla
Vi var lite lata och köpte färdiga semlor som låg i 2-pack. Vad ska vi göra med den som blir över? Vi var ju bara tre stycken.
Självklart fick hundarna dela på den.
Människor får en hel, hundar får en tredjedel. De verkade glada och nöjda i alla fall.
Sju sekunder tog det för Puma att svälja sin del. De andra är kloka och smakar lite på födan innan den sväljes.
Idrott
Äh, nu var jag lite bitter igen. Jag kan visst se på handboll, om det kniper och det måste nog knipa ganska mycket, ska jag erkänna. Ungefär samma är det med fotboll. Men det är helt okej för Er andra som gillar handboll och fotboll, absolut. Bara Ni inte tvingar mig att titta på och försöka vara intresserad.
Men en annan sak intresserar mig och det är att Rolf-Göran Bengtsson tog hem Jerringpriset igår. WOW!! Som gammal (gammal? häst tjej, jublar jag. Äntligen kan en riktig sport få göra sig hörd. Det enda jag har retat mig på är Lasse Arnell som är Sportkrönikör på Aftonbladet. "Rolf-Göran.....vem fan är det?" och "Hästen borde ha fått priset", har han lyckats få ur sig när munnen glappat. Jag undrar om han någonsin suttit på en häst och vet vad det innebär?
Hur som, jag gillar inte handboll men för det har jag vett att hålla mun!
Häll och is = vackert!
'
Ni förstår säkert varför det kallas "Hällarna".
När vi gått en stund kom vi fram till vårt mål. En liten källa bryter ut ur berget och rinner nerför klippkanten.
Jag tycker det är otroligt vackert och kan inte se mig mätt.
Det har blåst kraftiga vindar några dagar runt ön och det har bildats mycket is.
Det var det här som var målet. Att fota och se all is som har bildats.
Jag har visat bilder från det här stället tidigare men det ser aldrig likadant ut.
Vattnet har blåst upp i buskarna och frusit.
Detta är en enrisbuske, något förklädd.
Det är svårt att sluta fota. Jag kan liksom inte få nog och många kort blev det.
Det var svårt att ta sig fram för hela marken var täckt av is, långt upp från själva källan.
Till sist, ett is klätt träd som står 30m längre bort.
Håll med om att det är vackert?
Knut säger jul ut
Nej då, inget är galet bara bra packat. Jag har ganska mycket julprylar och jag är glad om det kan bantas ner i utrymmet i "skrubben".
Lite vemodigt är det. Jag har inte tröttnat på mina tomtar än. Jag fick inte upp dem förrän precis innan jul. Brukar ta fram en del redan under advent men det hade jag inte tid till i år. Dessutom hade jag packat så dålig (som jag sa) och visste inte vad just advent tomtarna var. I år har jag märkt två hela backar men "Advent" så att det ska vara lätt att ta fram till nästa år, eller i år är det ju.
Nostalgikick
Grått, grått, grått
Jag sitter och vänder papper och räknar pengar på kontoret några timmar idag. Pengar som inte finns, hur kul är det?
Nu lät det inte så bra, men jag önskar ofta att jag hade mer pengar än vad jag har. Livet skulle liksom te sig lite lättare då.
Ingen positiv ton idag, som Ni hör. Solen kunde väl i alla fall titta fram, tycker jag. Men om en vecka ska jag åka och hälsa på lilla H, tjugoåringen och hennes sambo. Det är ett ljus i allt det gråa. Jag pratade med lilla H i telefonen igår. Vi pratar och pratar och jag förstår inte ett ord av vad hon säger. Men roligt är det.
Så här såg det ut strax innan jul när lilla H fick en adventskalender. Så jag längtar efter att få krama om henne!!
Förnyelse
Nej, jag har inte vunnit på triss. Hur ska jag kunna det? Jag köper ju aldrig någon.
Nej, men jag är ju inte sämre än att jag kan ändra på mig och nu är det nog dags att ändra lite. Jag är uttråkad på att hitta på maträtter varje dag och Ni vet ju hur det blir. Det vanliga som man åt för bara några veckor sen. Suck! Frågar man familjen säger det hela tiden samma sak, "spelar ingen roll".
Varför beställer vi inte en matkasse, säger då vår förståndiga tolvåring? Ja, varför inte?
Sagt och gjort. Jag har anmält mig och beställt matkassen. Den första ska hämtas vecka 5 som först men jag behöver förbereda mig. Herregud! Jag är ju så "kyndig", som min mamma säger. Kräsen är jag i alla fall. Jag är redan nervös för vad som ska finnas i kassen.
Har Ni matkasse?
Spark i hårda mjukdelar
Tolvåringen sitter på köksbänken och retar sin mamma, mig alltså. Jag hotar med att skvätta vatten på henne. Respekten är inte fulländad och hon hotar genast tillbaka och smäcker till en fot i min bakdel. En präktig spark är det och det gör faktiskt ont i lilla (hm, där ljög jag) rumpen.
Aj, skriker tolvåringen och gnider foten. Det gör genast mindre ont i min delade bak och jag njuter lite elakt. Tydligen finns det lite hårdhet och muskler kvar där bak i alla fall.
Ännu en helg har farit förbi
Igår tog hela familjen och for ut i skogen för att spåra med våra hundar. Lyckan är fullkomlig bland hundarna och efteråt låg de utmattade och sov gott. Vi ska försöka att ta oss i kragen och få till en klok träningsrutin när det gäller viltspår. Det är bara att erkänna att vi varit slöa.
Så här såg det ut för åtta år sedan när Puma hade sin storhetstid i Viltspår.
Bilden är tagen av U-B som stolt dokumenterade sina avkommor, hunden alltså. Den lilla rödklädda är min egen, idag tolvåringen.
U-B lämnade oss här i jordelivet för ganska precis ett år sedan, men hon är med oss i allt vad hundliv heter och kommer nog alltid att vara det.
Gud så jag saknar henne!
Teletubbies mode
Jag gissar på många och de flesta är nog under 18 år.
Tolvåringen fick en till sin stora glädje av sin syster och hennes familj. Jag har nu tvättat den för första gången och fick ta till min uppfinningsförmåga när den skulle hängas upp på tork. Den är liksom stor och lång, väldigt lång blir den från topp till tå. Nu funderar jag på hur den ska förvaras i garderoben eller så hinner den inte förvaras innan den används på nytt.
Hur länge håller denna fluga i sig tror Ni?
Bilden är lånad från Stadium. se
Det kryper sig på
Det blev ett nytt år och jag har avslutat ledigheten. Jag tycker det är ganska skönt att återgå till det vanliga. Beror naturligtvis på att jag gillar rutiner och mitt jobb. När jag är ledig blir det lätt "ingenting" om Ni förstår vad jag menar.
Ledighet och skollov innebär att det blir ändring i sovrutiner. Slarv med mat och en hel del godsaker. Alla mår säkert si och så av att slarva men en tolvåring som har diabetes mår sämre. Det i sin tur innebär att man måste vara extra noga med att kolla sitt blodsocker och jag har varit uppe varje natt för att kolla, justera insulin och försäkra mig om att allt är bra med min "lilla plutt". Vissa nätter är det inte bra och jag får kontrollera flera gånger.
Det gör att jag känner min gamla stress komma krypande. En oro i kroppen som vägrar att lägga sig. Jag får svårt att fokusera och sover dåligt. Därför är det positivt att återgå till det normala. Snart börjar skolan också, då är allt i sin ordning igen.