Jag höll på att glömma
En del tycker det är svårt att bygga ett hus, jag tycker det är svårt att bygga ETT hus. De blir inte så genuint fina men jag tycker det är kul och det är väl ändå huvudsaken. Glasyren fick jag hjälp med av elvaåringen.
Det ska föreställa en kyrka, skola, Ica och några hus. Skolans gungställning ville inte bli som jag ville. Den syns bakom skolan (med blått på taket) sandlådan kommer inte riktigt till sin rätt på bilden och staketen han rasa innan foto togs. Men...vad gör det. Granen utanför Ica blev i alla fall bra.
God Jul!
Nu har jag som alla andra då....ar, farit runt i två dagar och köpt julklappar, julgransfot, julskinka och annat smått och gott. Det är bra att vara ute i god tid, sägs det. Men vad ska man göra när tiden inte finns? Jag har inte ens skickat ett enda julkort, per post med frimärke, alltså. Skäms!
Nu är allt klart. Julgranen är fast i foten, kulorna hänger i grenen och skinkan är avsmakad. Vi har slagit in julklappar och placerat alla under julgranen, som i år är riktig! Äkta vara, den doftar, är vid som sjutton men vacker som en dag. Elvaåringen har gott igenom alla paketen och frågan är hur hon ska kunna somna i kväll? Det är nog många barn som ligger och vänder sig i sängarna i kväll. Själv känner jag att det ska bli mycket skönt att få lägga mig horisontellt. Jag är helt slut. Men först ska jag döva kroppen lite till med god glögg. NU är det jul på riktigt! God jul på Er alla!
Gotlandslimpa
Det var många i familjen som tyckte brödet var utsökt. Maken, jag och elvaåringen sitter och mumsar i oss mackor som vi tagit med oss till Tv-soffan. Det händer inte så ofta att vi inte äter i köket, så Nike tyckte att han skulle ta tillfället i akt och kolla vad som luktade så gott på köksbänken. Vi hörde dock ett misstänkt ljud och smög ut i köket för att kolla. Där står Nike med den sista brödbiten i munnen och försöker att se oskyldig ut. Han försöker ferbrilt att svälja sitt byte helt för att inte gå miste om läckerheten men misslyckas rejält. Den är för stor, för det är inte Nikes mun som är för liten. Hädan efter lämnas inga dyrgripar på bänken utan uppsikt för tjyvaktiga fyrbentingar.
Tjuven!
Husbygge och hundhår
Trimmarn har så brottom, klipp, klipp, klipp.
Tror Ni mina egna hundar kommer att bli julfina, nytrimmade alltså? Nja, det blir nog inte ens något julbad för deras del. Men jul blir det ju en då.
Jag har hunnit göra ett hus i pepparkaksdeg i alla fall. Japp! Det skedde i lördagskväll. När klockan närmade sig midnatt den kvällen, kom maken ut i köket. Han ställde sig mitt på golvet med händerna i sidorna. Efter en stund tittade jag upp från husbaket och tittade tillbaka utan att knysta ett ord. Det gick ytterligare några sekunder utan ett ljud. Sen sa han, "Jaha???"
Hur ska jag tyda det?
Har du lekt färdigt? Vet du vad klockan är?
Ha, han vet ju hur det är. Nu har det blivit en kyrka som elvaåringen ville. Några gravstenar också. Men jag tyckte att det var lite konstigt att bygga en kyrka så jag byggde några hus också. Så nu har det blivit en liten by. Skola, affär och två stugor. Jag och elvaåringen har garnerat dem i kväll och jag återkommer med kort. Jag lovar!
Hallå, vem är du?
"Heeej!!"
Jag tittar in i ett par ganska bekanta ögon men ändå inte bekanta.
"Hej!" svara jag.
"Hur ääääär det?!!!!"
Nu har glädjen i ögonen smittat av sig till mej och jag svara hurtigt.
"Braaa, hur är det själv?" men tänker, Herre gud karl, vem är du? Snälla säg något som gör att jag kommer på vem du är.
Han svara
"Det är bra, lite förkyld bara".
"Ja, lika här," kraxar jag tillbaka, precis som om det inte skull höras. Rösten bar mig knappt.
Elva åringen går vidare med ett paket servetter i handen och just vidare måste jag också. Jag vet ju inte vem jag pratar med och vet därför inte vad jag ska säga. Bekant är han men ändå inte. Någon kund? Någon jag haft i kurs? Någon från något något av mina förra jobb?
Jag går vidare men har ingen aning om vem jag pratat med. Gissa om jag funderar?
Vågrät i soffan
Redan måndagskväll. Lucia har kommit och gått. Lussebullarna är slut men pepparkaksdegen ligger i kylskåpet. Jag har för en gång skull gjort en egen pepparkaksdeg. Brukar vara lat och köpa färdig deg för det finns en bagare här i staden, en sockerbagare som bakar kakor mest hela dagen och så gör han pepparkaksdeg som säljs på Ica. Den vet jag att den är god och bra. Men i år har jag alltså gjort en egen deg. En deg som är diabetes snäll. Inte så mycket sirap i men god som bara denn. Men den är ingen bra deg att baka hus på. Det blir ganska purösa kakor av den så jag är rädd att huset inte kommer att hålla.
Det har alltså inte blivit något husbygge än. Vet inte hur jag ska orka göra något. Jag jobbar mycket nu och kvällarna går åt till att ligga i ryggläge. Latmansgöra! Lodrät på dagarna vid trimbordet och lodrät på kvällarna i soffan.
Det är många hundar som ska bli julfina nu. Det är viktigt för många att allt är tipp topp just till den tjugofjärde december. Det ska städas och fejas och vovven ska vara nytrimmad och helst badad också. Jag har inga lediga tiden kvar till jul och de som inte bokat tid innan får vänta till efter nyår. Kan det göra så stor skillnad? Tomten kommer väl en då? 
Cocker spaniel innan frisering.
Amaryllis utan knopp
Min (vår) tvättstuga är första eller sista anhalten för mina blommor. "Sista anhalten" om de håller på att dö, men ändå inte är tillräckligt illa behandlade för att kastas. Jag kanske vill ge dem en sista chans och då hamnar de i tvättstugans fönster. Ibland kommer de tillbaka från rehabiliteringen, men det händer också att de slutar på bårhuset (komposten).
Just nu står fyra Amaryllis lökar där på "första anhalten". Jag väntar tåligt på att de ska utveckla sina storhetsdagar. Eller om det är de som är tåliga och väntar?
En av lökarna glömde jag utomhus men räddade den i sista stund innan frosten. Något våt jord i krukan, kan jag nämna, som var full av höstregn men löken var fast och fin. Tvättstugan nästa!
När jag för några dagar sen såg något grönt i lökens mitt, var jag övertygad om att det var en knopp. Ack så man kan bedra sig. Nu har två, i och för sej gröna blad, visat sig, men jag vill inte ha blad. Jag vill ha KNOPP!
Och de andra tre? Inte ett liv.
Åtta månader går snabbt!
I dag är jag åtta månader!
Mörkt trots snö
En av mina favoriter, Högklintskusten. Ni har säkert sett bilder därifrån här hos mej tidigare, men jag kan inte sluta att bli påverkad av den vackra naturen.
Här ligger det inte mycket snö, den blåser bort. Men där det är lä ligger det desto mer snö.
I allt det mörka hittade jag nypon som lyste upp tillvaron (åtminstone med blixt).
Inga mutor, bara gåvor.
Vilket fantastiskt jobb jag har och vilka fantastiska kunder jag har! De är så snälla och omtänksamma. Ofta månar jag och kunderna om samma sak, att deras gosegrisar, hundarna ska ha det bra och vara trygga. Jag jobbar mycket i mitt trim med att det ska vara en trygg, harmonisk och lugn miljö. Jag tror att det är viktigt för många hundar att det finns ett sådant trim att gå till. Många har kanske blivit rädda och tycker det är läskigt att klippa klor och tassar. Andra gillar inte att bli badade. Vid de tillfällena tar jag den tid det behövs för hundens skull och matte eller husse är så tacksamma och förstående.
Det är långt ifrån alla hundar som tycker det är jobbigt men de få, måste få förståelse och det får dem hos mej. Sen är det inte så att jag på något sett är överspecialist. Det finns de hundar som inte gör stora framsteg, även hos mej.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om utan de omtänksamma ägarna. Jag får ibland små presenter av mina "stammisar". Blommor och hembakat har jag blivit väldigt bortskämd med. Snälla sms brukar jag också få där matte berättar hur fantastiskt fin hunden blev, som husse nyss hämta hos mej, eller tvärt om.
Nu är det snart jul och jag har fått både tomtar, dukar, hemgjord senap, choklad och i går fick jag en flaska av årets Glögg från Blossa. Mmmm. Visst har jag det fantastiskt? Nu tror Ni säkert att jag jobbar gratis men så är det inte, det är därför jag är så överväldigande.
Barbara
I elvaåringens skolan har de ett ämne som de kallar "elevens val". Det är precis som det låter, att eleven själv har en valmöjlighet ett par gånger per termin att välja olika ämnen. Just nu har elvaåringen något som kallas rytm och musik, tror jag.
Förra veckan kom hon hem och berättade att de lyssnat på Robert Broberg. Båtlåt och många andra och hon tyckte det var mycket roligt. Sen skulle hon visa mig en låt som hon tyckte var "jätte häftig". Uppblåsbara Barbara!
Hur tänkte deras lärare nu? Jag sa inget utan hon fick lyssna och sjunga så mycket hon ville även om texten kanske inte är anpassad för barn. Eller den är i alla fall inte passande för att sjungas av barn.
I förrgår satt hon om Reservbarnet i köket och Uppblåsbara Barbara dånade ur högtalarna. Då säger Reservbarnet, "vad är en upplåsbar Baraba?"
Min elvaåring svara, "äh, jag vet inte".
Sen var den saken ur världen, hoppas jag. För visst kan jag förklara att det är en uppblåsbar docka men jag tänker då inte förklara vad den kan användas till.
Fryser
Funderar på att gå ut och starta bilen nu så det är varm sen när jag ska åka. Men det innebär att jag måste gå ut två gånger. Vilket är värst, att gå utanför dörren en gång i "onödan" eller att sätta sig i en kall bil?
Den enda som vill vara ute är Nike. Han verkar gilla alla väder. Puma fryser efter en stund och vill komma in men inte Nike, inte. Han jagar lite fåglar från grannens fågelbord och håller sig varm. Ibland glömmer han sig och börjar skälla på fåglarna. Då kommer jag och säger att han inte kan sköta sig och så får han gå in. Rimfrost i öron och runt hela nosen men han verkar inte frysa.
Jag kanske skulle ta och börja jaga fåglar?
