Lyckligt lottad
Ibland känner jag mig mycket speciell. Det är tack vare alla underbara människor omkring mig som gör att känner sig så. Det är klart att min egen familj gör att jag känner mig speciell men just nu tänker jag närmast på vänner och kunder.
En kund kom en dag in med en blomma till mej, bara för att jag var jag och tog så väl hand om hennes ögonsten (hunden alltså). Tänk att få uppleva den glädjen! Det gör att jag känner mig speciell. Den fina Pelargonian står nu och pryder fönstret i trimmet och jag blir på så sett påmind om vem jag är.
En annan blomma fick jag av BF när hon var på ön och trimmade sin ögonsten.
Den pryder vårt köksbord och den blommar och blommar. Jag känner mig lika tacksam varje gång jag tittar på den.
En annan överraskning fick jag i förra veckan. Jag stod som så ofta med en hund på trimbordet när jag såg att en bil svängde in. Jag tänkte att det var någon som ville beställa en tid eller bara kolla in mitt hund trim. Men i stället fick jag se ett välbekant ansikte utanför fönstret. Det var U-B och hennes Rolf som kom förbi med en present till mej.
De tyckte att jag inte har nog med hundar så jag fick ännu en. Den här är dock något mer lättskött än de andra tre. Den behöver ingen mat, inte trimmat och inga promenader. Den sitter bara snällt utanför trimmets dörr och är jätte söt.
Man skulle kunna tro att jag fyller år eller så, men det gör jag inte. Jag har bara tur som har underbara vänner.
Hela min känsla har kanske med min fysik att göra efter hela min sjukskrivning. Har man en gång nått väggen och slagit i den ordentligt, lär man sig kanske att uppskatta omgivningen. Att uppskatta små gester, sköna ting och ljuva röster. Så är det i alla fall för mej.
Ofta häpnas jag över hur vackert det är i naturen. Idag har jag svårt att förstå att jag tidigare kunde missa det, eller rättare sagt, jag hade inte tid att se det. Lika så är det med färger. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på det, hur upptagen jag var av att ha bråttom, vara duktig och effektiv.
En kund kom en dag in med en blomma till mej, bara för att jag var jag och tog så väl hand om hennes ögonsten (hunden alltså). Tänk att få uppleva den glädjen! Det gör att jag känner mig speciell. Den fina Pelargonian står nu och pryder fönstret i trimmet och jag blir på så sett påmind om vem jag är.
En annan blomma fick jag av BF när hon var på ön och trimmade sin ögonsten.
Den pryder vårt köksbord och den blommar och blommar. Jag känner mig lika tacksam varje gång jag tittar på den.
En annan överraskning fick jag i förra veckan. Jag stod som så ofta med en hund på trimbordet när jag såg att en bil svängde in. Jag tänkte att det var någon som ville beställa en tid eller bara kolla in mitt hund trim. Men i stället fick jag se ett välbekant ansikte utanför fönstret. Det var U-B och hennes Rolf som kom förbi med en present till mej.
De tyckte att jag inte har nog med hundar så jag fick ännu en. Den här är dock något mer lättskött än de andra tre. Den behöver ingen mat, inte trimmat och inga promenader. Den sitter bara snällt utanför trimmets dörr och är jätte söt.
Man skulle kunna tro att jag fyller år eller så, men det gör jag inte. Jag har bara tur som har underbara vänner.
Hela min känsla har kanske med min fysik att göra efter hela min sjukskrivning. Har man en gång nått väggen och slagit i den ordentligt, lär man sig kanske att uppskatta omgivningen. Att uppskatta små gester, sköna ting och ljuva röster. Så är det i alla fall för mej.
Ofta häpnas jag över hur vackert det är i naturen. Idag har jag svårt att förstå att jag tidigare kunde missa det, eller rättare sagt, jag hade inte tid att se det. Lika så är det med färger. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka på det, hur upptagen jag var av att ha bråttom, vara duktig och effektiv.
Har inte trimmat benen än!
Nej, jag har inte trimmat benen än! Bara så Ni vet.
Men idag har det varit lite kyligare så det gör inget att jag ännu har hår kvar på benen. Det värmer nämligen lite. Ha ha.
I helgen fick även maken lite vår/sommar känslor och satte igång att öppna upp poolen. Det fick genast tioåringen att tro att det snart gick att hoppa i plurret. Det var ju så varm......i luften. Vattnet är dock inte uppvärmt än med vad spelade det för roll? Idag hoppad hon i och fick dessutom med sig reservbarnet på ett snabbdopp. Tok ungar! Jag gissar på att det var högst 15 grader i vattnet.
Även om jag nu har värmande hår kvar på benen, tänker jag inte bada än på ett bra tag. Badkruka som jag är väntar jag helst tills vattentemperaturen stiger upp mot 25 grader.
Bilden är tagen i augusti 2009
Men idag har det varit lite kyligare så det gör inget att jag ännu har hår kvar på benen. Det värmer nämligen lite. Ha ha.
I helgen fick även maken lite vår/sommar känslor och satte igång att öppna upp poolen. Det fick genast tioåringen att tro att det snart gick att hoppa i plurret. Det var ju så varm......i luften. Vattnet är dock inte uppvärmt än med vad spelade det för roll? Idag hoppad hon i och fick dessutom med sig reservbarnet på ett snabbdopp. Tok ungar! Jag gissar på att det var högst 15 grader i vattnet.
Även om jag nu har värmande hår kvar på benen, tänker jag inte bada än på ett bra tag. Badkruka som jag är väntar jag helst tills vattentemperaturen stiger upp mot 25 grader.
Bilden är tagen i augusti 2009
Kläder efter väder
Inte nog med att våren kom, nu har sommaren också kommit. Eller möjligt är det bara en förhandsvisning av sommaren, men härligt är det!
Tjugo grader varmt ute, kräver vissa kläder. Ni vet, "kläder efter väder", ett utryck som ofta andvänds när det är dåligt väder. Men jag ser ett stort dilemma med det varma vädret också. Jag har inga skor som känns roliga att ha på. Att sätta på sig korta byxor eller kjol, känns inte heller rätt. Mina ben är liksom lite aplika= ap lika. Det betyder att de är håriga. Har inte tid att göra något åt saken just nu så det få vara som det är. Alltid samma visa och chock när sommaren äntligen kommer. 
Lite trött, om jag ska erkänna
Nu är "mysso pa". Mössan är på, alltså. Jag har säkert skrivit fel för jag erkänner att Gutamål inte är min starka sida, även om jag är en inbiten "Gute".
Tonåringen har satt studentmössan på och jag försökte ta en bild. Men icke, det skulle inte tas några bilder här inte.
Efter möss-på-tagningen körde tonåringen ut lilla H till oss för att de båda föräldrarna skulle ut och fira med de andra studenterna.
Det har varit jätte mysigt och allt har självklart gott bra. Men om jag ska erkänna så är jag lite sliten. Man är liksom inte van att gå upp ett par gånger om natten för att fixa mat. Konstigt att det kan ta så på krafterna. Jag skyller på ovana och det är ju synd att hon inte sover här oftare, så att jag blir van, menar jag. Mamman och pappan vill nog inte låna ut henne för mycket. Tonåringen har i och för sig befunnit sig på krogen i natt, men jag vet att tankarna har varit hos lilla H och det förstår jag. Ändå är jag så glad över att jag får hjälpa till så att de båda föräldrarna kan få fira och vara de studenter de faktiskt är.
Pussgurka!
Tonåringen har satt studentmössan på och jag försökte ta en bild. Men icke, det skulle inte tas några bilder här inte.
Efter möss-på-tagningen körde tonåringen ut lilla H till oss för att de båda föräldrarna skulle ut och fira med de andra studenterna.
Det har varit jätte mysigt och allt har självklart gott bra. Men om jag ska erkänna så är jag lite sliten. Man är liksom inte van att gå upp ett par gånger om natten för att fixa mat. Konstigt att det kan ta så på krafterna. Jag skyller på ovana och det är ju synd att hon inte sover här oftare, så att jag blir van, menar jag. Mamman och pappan vill nog inte låna ut henne för mycket. Tonåringen har i och för sig befunnit sig på krogen i natt, men jag vet att tankarna har varit hos lilla H och det förstår jag. Ändå är jag så glad över att jag får hjälpa till så att de båda föräldrarna kan få fira och vara de studenter de faktiskt är.
Pussgurka!
Härligt att vara mormor
I kväll kommer lilla H ut och ska sova över hos oss. Hennes mamma och pappa ska snart ta studenten och i dag är det "möss-på-tagning". Jag är så glad över att kunna hjälpa till och hoppas att föräldrarna ska kunna slappna av och ha riktigt roligt. Lilla H tar flaska och mamman har för berett så att det finns mat i frysen.
Mamman/tonåringen var dessutom salig av lycka idag. Hon har nämligen lyckats klämma sig ner i ett par jeans som hon hade innan graviditeten. Lite tajta är det allt. Tur att det är låg midja i byxorna, annars hade hon nog inte fått luft.
Mamman/tonåringen var dessutom salig av lycka idag. Hon har nämligen lyckats klämma sig ner i ett par jeans som hon hade innan graviditeten. Lite tajta är det allt. Tur att det är låg midja i byxorna, annars hade hon nog inte fått luft.
Vår på riktigt
Det är vår på riktigt! Björkarna har börjat slå ut, det blommar för fullt och vindarna har börjat bli varma. Vantar och mössa får ligga kvar hemma när jag drar iväg på morgonprommisen med hundarna. Jag klagar varje morgon över att jag ännu inte inhandlat nya gympadojor utan måste snöra på mig kängorna. När jag sen kommer hem efter morgonturen är jag glad över att jag inte hade några andra skor att ha på mig, då det är vått och smutsigt i skogen. Visst är det härligt? 
En sak till.........det är 38 dagar kvar till midsommar.
Min tid räcker inte till
Det snurrar fort just nu. Jag fattar inte riktigt att jag faktiskt kommit igång så passa att jag jobbar för fullt varje dag. Nu höjer många av mina vänner ett varnande finger och säger "ta det lugnt nu så det inte blir för mycket!"
Jag ska ta det lugnt, bara det lugnar ner sig.........
Vad menar jag nu??
Hmm, det är svårt ska Ni veta. Det är svårt att ta det lugnt när man inte riktigt har tid till det. Men jag har lärt mig att prioritera. Förra veckan prioriterades en hel drös med hundar som skulle på utställning. Därför var jag osynlig här på bloggen. Nu är den stora utställningshelgen över och jag släpper ut luften ur lungorna och tar ett nytt andetag i ett lugnare tempo.
I början av min utbrändhet gick jag och pratade med en mycket klok människa. Hon sa att det inte är farligt att stressa, bara man stressar ner där i mellan. Jag tror att det är dit jag kommit nu och just nu ska jag stressa ner.
Hund utställning har det varit och jag var själv med en av de två dagarna. Kallt och regnigt och inte alls roligt att vistas utomhus i många timmar. Men så kommer det lyckliga ögonblicket och allt blir genast mycket ljusare. Det lyckliga ögonblicket var när Puma blev BIR-veteran. Hurra, hurra!
Små killarna skötte sig också bra i ringen och blev placerade som två och trea i Juniorklassen.
Benji som tvåa i Juniorklassen
Tioåringen gjorde debut tillsammans med Nike på off utställning. Hon gjorde ett mycket bra jobb med sin ettåriga hanhund även om mamma ryckte in och visade honom när det var dags för individuellt. Tioåringen ställde också upp i "Barn med hund" och placerade sig på en delad andra plats i mycket hård konkorans.
Puma tog hem BIR-veteran rosetten. Tack för det min prins!
Jag ska ta det lugnt, bara det lugnar ner sig.........
Vad menar jag nu??
Hmm, det är svårt ska Ni veta. Det är svårt att ta det lugnt när man inte riktigt har tid till det. Men jag har lärt mig att prioritera. Förra veckan prioriterades en hel drös med hundar som skulle på utställning. Därför var jag osynlig här på bloggen. Nu är den stora utställningshelgen över och jag släpper ut luften ur lungorna och tar ett nytt andetag i ett lugnare tempo.
I början av min utbrändhet gick jag och pratade med en mycket klok människa. Hon sa att det inte är farligt att stressa, bara man stressar ner där i mellan. Jag tror att det är dit jag kommit nu och just nu ska jag stressa ner.
Hund utställning har det varit och jag var själv med en av de två dagarna. Kallt och regnigt och inte alls roligt att vistas utomhus i många timmar. Men så kommer det lyckliga ögonblicket och allt blir genast mycket ljusare. Det lyckliga ögonblicket var när Puma blev BIR-veteran. Hurra, hurra!
Små killarna skötte sig också bra i ringen och blev placerade som två och trea i Juniorklassen.
Benji som tvåa i Juniorklassen
Tioåringen gjorde debut tillsammans med Nike på off utställning. Hon gjorde ett mycket bra jobb med sin ettåriga hanhund även om mamma ryckte in och visade honom när det var dags för individuellt. Tioåringen ställde också upp i "Barn med hund" och placerade sig på en delad andra plats i mycket hård konkorans.
Puma tog hem BIR-veteran rosetten. Tack för det min prins!
Sol i ansiktet och vinst i spårskogen
Jag har fått lite färg i ansiktet. Jippi! Fåfängan är total. Färgen kommer inte från någon färgburk utan från solens strålar. Äkta vara!!
I går, söndag, satt jag ute i skogen flera timmar och det var då som solen nådde fram till mitt ansikte. Synd att jag inte visade mer hud för solen. Men nej, det var absolut inte rätt tillfälle att visa mer hud. Sällskapet runt omkring hade nog inte uppskattat det så som solen. Sällskapet runt om var nämligen medtävlande till tioåringen och maken som gick viltspårsprov med "smågrabbarna". På sådana tillställningar kan man inte sitta och visa hullet bar för att få lite färg på det. Kan erkänna att jag absolut INTE skulle visa hullet. Aldrig i livet på ett sådant ställe! Min moral säger att det inte passar sig och så är det nog.
Hur gick det då?
Benji, GK anlagsklass med Hp och klassvinnare
Benji blev godkänd i anlagsklass och därmed uppflyttad till öppenklass. Hederspris fick han också och blev dessutom klassvinnare och fick ett vandringspris med sig hem. Kan det bli bättre?
Nike med sin matte
Tioåringen gjorde succé i skogen även om inte Nike blev godkänd. Domaren tyckte däremot att den lilla föraren borde få ett pris då hon var så duktig och hängde med den snurriga hunden i spåret. Vi är inte besvikna på att Nike inte blev uppflyttad. Han måste få mogna lite till och få rutin. Nu ska det tränas lite till och anmälas till ett nytt prov så småningom.
Sigge, GK anlagsklass
Till sist vill jag skicka stora Grattiskramar till Sigge med matte som också blev godkända. Då det gått viltspårskurs för oss är det extra roligt att de lyckades så bra på sin debut.
Grattis!
I går, söndag, satt jag ute i skogen flera timmar och det var då som solen nådde fram till mitt ansikte. Synd att jag inte visade mer hud för solen. Men nej, det var absolut inte rätt tillfälle att visa mer hud. Sällskapet runt omkring hade nog inte uppskattat det så som solen. Sällskapet runt om var nämligen medtävlande till tioåringen och maken som gick viltspårsprov med "smågrabbarna". På sådana tillställningar kan man inte sitta och visa hullet bar för att få lite färg på det. Kan erkänna att jag absolut INTE skulle visa hullet. Aldrig i livet på ett sådant ställe! Min moral säger att det inte passar sig och så är det nog.
Hur gick det då?
Benji, GK anlagsklass med Hp och klassvinnare
Benji blev godkänd i anlagsklass och därmed uppflyttad till öppenklass. Hederspris fick han också och blev dessutom klassvinnare och fick ett vandringspris med sig hem. Kan det bli bättre?
Nike med sin matte
Tioåringen gjorde succé i skogen även om inte Nike blev godkänd. Domaren tyckte däremot att den lilla föraren borde få ett pris då hon var så duktig och hängde med den snurriga hunden i spåret. Vi är inte besvikna på att Nike inte blev uppflyttad. Han måste få mogna lite till och få rutin. Nu ska det tränas lite till och anmälas till ett nytt prov så småningom.
Sigge, GK anlagsklass
Till sist vill jag skicka stora Grattiskramar till Sigge med matte som också blev godkända. Då det gått viltspårskurs för oss är det extra roligt att de lyckades så bra på sin debut.
Grattis!
Vila med vårvind i håret
En liten paus på promenaden. Visst är de fina ihop?
