Pernilla och Puma

Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid.
Kom med kom med på vandringsfärd i vårens glada tid.
Trallalla!

Vårbilden för v 18.

Kraftig maskulin hanhund i sina bästa år.
Utm pälskvalite, krafigt huvud. Välvinklad fram och bak.
Bra färg på ögon, fina tassar.
För dagen något sned i nacken.

Huden i ansiktet har blivit ett nummer för litet. Det stramar från pannan till hakspetsen. Solen har strålat på huden hela dagen och det känns. Men, SÅ härligt!

Dagen har stavats "KANINHOPPNING". Det är en ganska charmig och rofylld sport. Inget fart och fläkt att tala om utan gosiga kaniner som får hoppa när dom vill. När de inte vill lyfter den snälla föraren över sin lilla älskling över hindret och får också ett fel. Men i kaninhoppningens värld betyder ett fel ingenting.

Gänget i Stenkyrka kaninhoppare är det mysigaste barngäng jag träffat på. De är i olika åldrar, alla tar hand om varandra och har så himla kul i hop. Alltsammans styrs med fast hand av eldskälen själv "fru I" som lär ut allt hon kan och vet och har full disciplin på alla fyr- och tvåfota.

Själv är jag mycket nöjd med mig själv som varit social nästan hela dagen. Jag har pratat med andra föräldrar och skrattat och haft kul i solens sken.
Bara en liten stund smet jag undan, behövde andas och lugna "fru stress" lite. Jag gick ut ett ganska långt spår till Puma som vi lite senare spårade. Det var länge sen vi spårade, men näsan fungerar fortfarande, självklart.


Kortet är från i September-07 då klubben hade uppvisning i Visby.
Här hoppas "längdhopp". Hindret är lågt men över en meter långt.

Den trötta mamman med tolv ica-kassar blev mycket smickrad när en ung man reste sig på tunnelbanan och erbjöd sin plats.
- Tack så mycket, sa hon och sjönk ner. Det är inte så vanligt med artiga, unga män nu för tiden.
- Nej, sa killen. De flesta reser sig bara för unga, snygga brudar. Men jag tycker man ska vara artig mot tjocka, gamla käringar också!

Nu har jag gjort nytta idag också. Luktar hund, har hundhår i näsan, i munnen och i bh:n känns det som. Jag har blossand kinder lite ont i pekfinger och tumme (plockfingrarna, när man rycker päls).

Men jag är så lycklig för att jag får ÄRAN att låna alla dessa trevliga härliga hundar en lite stund för att göra de fina. Mattarna och Hussarna blir också glada när de ser förändringen. Glädjen är alltid delad när Matte/Husse återvänder och hämtar sin älskling. Förvåningen är också ett återkommande vid varje hämtning, "Oj va hår det blev", säger de och tittar storögt på högen under trimbordet.

Solen skiner och det är varmt ute, men vad är det mot att få tillbringa ett par timmar vid trimbordet med en trevlig hund?

Man (oroligt) till kvinnan bredvid sej i sängen:
- Vem var det som ringde?
Kvinnan:
- Min man, han blir sen hem ikväll. Han skulle jobba över tillsammans med dej...

Dagen började med att åttaåringen stannade i sängen. Hon är verkligen förkylningshängig med övermott. Själv skulle jag klippa en hund på förmiddagen och försvann ut i trimmet.
Efter lunch var jag ganska ordentligt uppe i varv och jag föreslog att vi skulle sätta på en film. Vi sträckte ut oss i soffan, åttaåringen på ena håller och jag på det andra.
Somnade omedelbar och har sen mått utmärkt hela eftermiddagen. Tjoho. Det är så jag alltid ska göra, att jag inte kan förstå det, eller , att jag inte kan förstå att jag måste ta mig tid att vila.

Vill ge Er några bilder också, varsågoda!


Naturens egna byggnationer.


Lilla Tussilago lilla tussilull.

Lagom till Påsk hade jag ett jobbigt möte med min arbetsplats. Jag meddelade dem att jag tänkte avsluta min tjänst på grund av min hälsa. Ett jobbigt steg och beslut men jag hade övervägt det länge. För att kunna bli frisk måste jag lämna den delen av mitt liv.

På kvällen när maken kom hem hade han med sig två presenter. En Påskblomma som var så färggrann och fin att man inte kunde låta bli att bli glad. 
Den andra presenten kommer att hjälpa mig att komma ihåg att jag ska ta det lugnt. En tax som ligger på rygg och funderar över livet.

För mej betyder den redan väldigt mycket. Den ska påminna mig om att jag måste ta det lugnt, fundera och att inte stressa. Var sak har sin tid och vad är väl viktigare än att leva i nuet. Tidigare har jag inte haft tid att vänta på nuet, jag har ju sprungit i förväg hela tiden.

                                                                                                                                                                     
Jag är som en glaskula. Glaskulan är gjord i många lager och de yttersta lagren är lövtunna. Mitt i kulan finns förtvivlan och gråt. I nästa lager finns aggressioner som vill komma ut när någon trycker på stressknappen. Nästa lager inifrån är full med irritation. Sen blir det bara snällare, lugnare och harmoniska lager desto längre ut man kommer.
Stressknappen har ingen spärr just nu och alltför ofta sjunker den i botten. Men jag tycker att jag börjar få kontroll över den.

Idag sjönk knappen ner en bit och de yttersta glaslagren krackelerade och irritation sipprade ut. Ganska mycket irritation. Det blir tryck på glaskulan och nästa lager spricker upp. Det värsta är att jag inte kan behärska dessa rackarns glasskärvor som vill ramla ur.

Det har varit aningen för mycket för mej den här veckan. Jag tyckte att det har gått så bra och jag var så glad men helt plötsligt krackelerar glaset. Glaskulan håller inte för trycket. Det är jag som är glaskulan.

Idag orkar solen inte igenom de tunga grå molnen. Regnet droppar utanför fönstret och det vill inte riktigt bli ljust ute. Men igår var det fint väder och jag kunde inte låta bli att ta några vårbilder.


Murgrönans blad är så vackra, tycker jag.


Blåsippa som kämpar sig upp bland stenarna.


Mums, en extra god pinne. Mina bästa kompis Puma, i vått och torrt.


Vita blåsippor. Ja, ni läste rätt. Det finns på flera av mina favoritställen.
Någon som kan förklara varför de blir vita?


Gick i skogen där det ofta körs enduro och trail. MC delar av alla slag
hittar man ofta men.....vad ska man säga?  


Några vitsippor hittade vi också.


Hej då!

Vi har fått en ny snitsig och modern  kaffebryggare. Snygg design om jag får säga det själv. Den gamla var inte omodern,  men väldigt ordinär.
Det är bara det, att den gamla kaffeburken som är ........jätte gammal, inte riktigt passar in i den nya stilen. Det har den inte gjort förut häller, inte på de senaste femton åren i alla fall, men förut ställde vi upp den i ett skåp så att man slapp se på eländet. Nu finns inget skåp längre och min tanke var att burken skulle få en ny plats i en av lådorna. Det är ingen och jag menar ingen, i familjen som ställer ner burken i lådan. Jag är inräknad och erkänner att det liksom inte blir av att ställa in burken. Vad göra åt problemet? Köpa en ny snygg kaffeburk som passar i stilen. Den ska vara silvrig eller möjligen rostfri eller svart. Någon som har något tips? Allra helst ska den vara gratis också för jag är en obotlig snåljåp när det gäller att köpa saker till mej själv.

Ni får ha lite tålamod när det gäller bilder från vårt kök. Det har inte hänt så mycket där nämligen. Vi har putsat färdigt alla väggar (utom den vid bänken som eventuellt ska kaklas). Men annars har det inte hänt något. Det kommer nog inte göra det den här helgen heller. Maken, som mellan varven gör jobb för ett försäkringsbolag har fått ett akutfall på halsen. Jag kommer nog inte att se honom så mycket på ett tag. Han letar vattenläcka i en butik som ogärna vill stänga igen. Kväll och helgjobb alltså.
Jag ska måla lite, men det syns ju inte så stora framsteg av lite målning.


Bilden är lånad av http://www.axebackolundinsmaleri.se