Slutet
17:e September!
Förmodligen en av mitt livs värsta dagar.
Pernilla och Puma är ett avslutat kapitel.
Förstår Ni inte vad jag skriver om, hänvisar jag
hit! Där har jag förklarat varför jag flyttar mitt bloggande.
Ett tomt koppel.
Sov gott lilla älskade hund!
Förvandling
Tänk att det är samma buske?
Vill hålla känslan kvar
Jag avskyr när jag måste lägga bort sommarskor. Jag avskyr när jag inte längre kan springa ut utan att sätta på mig jacka eller tröja. Jag avskyr när mössorna ska fram.
Men det är inte dags för mössa än, hoppas jag....?
Jag försöker hålla i sommarkänslan så länge det går och klär mig gärna i kjol om det är en varm dag. Men så är ju inte alla. För när affärerna fylls med höstkläder sätter folk på sig det oavsett om det är sommarvärme eller inte. Därför är det jag som ofta känner mig lite malplacerad.
Stod i den lokala Ica butikens kö här om dagen, och ser på damen framför mig. Helt klart splirrans nya kängor, snygga grå med kilklack. Långa byxor, blus och höstig kort jacka.
Bakom står jag i flipplopp, shorts och linne. Hade önskat att jag tagit en kofta för det var faktiskt lite kyligt den dagen.
Bilderna är tagna under sommaren 2013
En stubbe
Ett avsågat träd kan med åren bli en vacker stubbe. 
Jag fick helt plötsligt se den en dag. Har aldrig tänkt på att den stod där brevid stigen. Stigen som jag flera gå ger i veckan.
Den har med all sannolikhet stått där ett tag, eller vad tror ni?
En stubbe kan vara vacker, sen kan den lukta gott också.
Idag ser vi upp!
Igår var det fredagen den trettonde. Vad det någon som råkade illa ut?
Se upp! Ropar man gärna till den som håller på att trampa i vattenpölen.
Vad hjälper det då att se upp? Vattenpölen är ju ner.
Men jag ser upp idag.
Tiden rinner ut
Jag startade den här bloggen för många år sen då jag mådde ganska dåligt. Utbränd men för envis att förstå det, började jag skriva av mig i bloggen. Från början var den menad som en sida för mej och min ena hund Puma. Min tävlinghund, jobbarkompisen som var/är mig hack i häl vart jag än är.
Men tider förändras och timglaset vänds. Pumas timglas kommer snart att stanna. Det är ingen som kommer vända på det fler gånger för hans tid håller på att rinna ut, för sista gången.
pernillaochpuma.blogg är "vår" blogg. Min och Pumas och när han är borta kommer jag att sluta skiva i den här bloggen.
LUGN!
Jag ska bara flytta.
Jag finns redan i ny tappning men med samma gamla Pernilla vid knapparna.
Min vän Puma när han mår som bäst!
Matsedeln
Tack för era mattips. Det blev ju inte direkt någon matsedel av tipsen, den räcker liksom bara några dagar, men det gav mig lite ny inspiration och det behövdes. Tack! Igår var det kyckling från
"Mysbella" och pajen från
"Sus i hus" ska absolut testas.
Nu ska bara kvällsmatsproblemet för dagen lösas, sen är det ju helg. I mogon alltså. Då är det mycket lättare att hitta på. För det är inte det att jag inte gillar matlagning, det är själva "hittapåandet" som är problemet. Helgmat är rent av roligt, ibland.
Vi hade matkassar en period men jag vet inte...?
Tillslut blev alla så trötta på gryn av olika slag. Har hela skafferiet fullt med icke fullkorniga gryn och ris som jag inte vad vad jag ska göra med.
Men nu när jag tänker på det så. Kanske är det dags att köra en matkassar i några veckor? Då värdesätter man köttbullar och makaroner efter ett tag.
Ordlek från en bok
En bok kan läsas
En bok flera böcker
Böcker kan vara tråkiga
En bok kan bilda en skog tillsammans med andra bokar, inte böcker
Bokhylla
Boktak
Boktitt eller boktätt
Vad blir det för mat?
Den eviga frågan i vårt hus är "vad ska vi äta?" Det är jag som "förste-matlagnings-ansvarig" ställer frågan. Ansvaret har jag inte tagit på mig frivilligt. Det är något som de andra i familjen så villigt lämnat ifrån sig eller möjligen tvingat mig att ansvara för.
GUUUD SÅ TRÅKIGT DET ÄR MED VARDAGSMAT!
Nu skulle jag önska att ni alla kunde tipsa mig om två, kanske tre rätter? På så sett kan jag använda era tips som en matlagningslista. Men ni får gärna kolla vad den innan har valt för rätter, så att vi slipper äta pasta eller pannkakor sju dagar i sträck. ( det kanske var för mycket begärt?).
Fjortonåring på lunch med mamma, en gång tidigare i somras.
Pizza är inte min favorit.
Tack alla ni snälla!
Tack snälla ni för era "krya-på-mig-hälsningar". De hjälpte faktiskt, även om jag ännu är förkyld, men på benen igen.
Måndag och strålande väder. Det spelar nu inte så stor roll, för jag jobbar inomhus men för dem som jobbar ute är det säkert helt underbart.
Det gläder även mig också. En annan sak som gläder mig är när ni skriver att mina foton är fina. Tack, snälla ni. Det var inte förrän jag började blogga som jag började ta bilder. Jag menar att ta foton på annat än människor och hundar. Det var då jag äntligen började må så bra och kunde se färger och ha tid att titta.
Men hur som vill jag säga tack! Ändå tas nästan alla kort med min mobil. Inköpet av min IPhone är inget jag ångrar. Jag bloggar nästan uteslutande med den och just idag har Blogg.se gett mig den nya appen. Hoppas verkligen att alla funktioner går att använda här så som i en dator.
Underbara härliga morgonsol.
Den kom, förkylningen!
Lördagen har bjudit på högsommar. Klarblå himmel och 22 grader. Men det är klart, Kungen är ju på ön, så det är nog någon som fixat till vädret. Självklart ligger jag. Snörvlar och nyser. Skulle dammsuga lite men höll på att svimma av ansträngning.
Jag tog med mig Mari Jungstedts bok "den sista akten" och intog ryggläge i sängen. Den sista akten, var just en passande titel. Men jag ska nog inte gå under, det är ju bara en förkylning.
Jag gillar verkligen Jungstedt böcker som utspelar sig här på Gotland. Men jag ligger alltid efter med några böcker, det beror på att jag väntar på att kommer som pocket. Snål? Ja, det är jag men pocket är så mycket lättare att hantera också.
Så här ser Maris hemsida ut och här kan man läsa mer om alla Gotlandsböcker".
http://www.marijungstedt.se/
Veckoslut
Det har blivit fredag igen. I en rasande fart har veckan avverkats. Fjortonåringen har som så många andra, varit förkyl. Idag är hon på benen igen om än något snörvlande. Självklar kommer förkylningen krypande över till mej nu när man ska vara ledig och göra allt det där man inte hunnit eller orkat i veckan.
Killar oroväckande i halsen. Nässpray-behandling har redan påbörjats. Idag värker det i nacken och det är ett typiskt tecken på att förkylningsklubban snart träffar mig på allvar.
Så, nu har jag gnällt klart!
Jag tycker ni ska gå in på den här länken och se på Candygirls fina hundnaglar. Hon är så himla duktig på att måla, inte bara naglar utan allt möjligt. Men just nagelmålningen är den som imponerat extra på mej. Så jag frågade om det inte var dags för just "hundnaglar" snart?
Nu har hon fixat uppdraget med bravur.
Visst är de fina?
Dimma
Enligt Wikipedia:
Dimma innebär att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis. Om dimman består av iskristaller kallas den för isdimma. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken.
De små vattendropparna var många i morse. Jag fick torka håret när jag kom hem från morgonpromisen.
Vackert eller sorgligt?
Hösten knackar på men sommaren dröjer sig kvar på dagarna. Sommaren är både kvällstrött och tar gärna sovmorgon, men när hon väl vaknat på dagarna så värmer hon skönt.
På morgonpromenaden i morse fick jag plötsligt se ett rött träd ute på en åker. När jag gått ytterligare en bit kom nästa röda buske. Vad det är för bär vet jag inte men fint är det. Eller sorgligt? Jag kan inte riktigt bestämma vilket.
Konstigt eller bara fult?
Det finns konstiga djur.
Att gilla läget
Nu är vi hemma igen och måndagen är snart slut. Slut är jag också. Strax innan midnatt kom vi äntligen hem och då var det skönt att lägga sig i sin egen säng. Många mil vid ratten sen tre timmar på båten.
Klinteortenshundungdom med sexton hundar fyllde nästan hela hundsalongen. Men det här är vana hundar som har lätt för att koppla av eller ligga i medhavda burar.
Här hemma finns massor av tecken på de besökare som var här när jag inte var det. Det gör så ont att inte få träffa dem som jag saknar mest av allt.
Men, vad ska man säga? "Gilla läget"?
Sorg, men ändå trevligt
Det va det, de!
Helgen är slut och agility- tävlingar slut för den här helgen. Inga pinnar eller rosetter har följt med hem. Men vad gör väl det? Vi har haft trevligt och många lärdomar har agilityförarna fått med sig hem.
Ändå önskar jag att jag varit hemma i stället. Det har varit besökare hemma hos oss som jag mer än något, skulle ha velat träffa. Jag blev så ledsen när jag fick veta att de var där. Sorgen av att var på fel ställe vid fel tillfälle var total. En klump i bröstet och det är bara att acceptera. Tårar, svordomar och mer tårar. Ändå har vi haft väldigt trevligt.
