Pernilla och Puma

Det är en regnig fredag men det gör mig inget. Jag ser faktiskt fram emot att få krypa upp i soffan i kväll och tända några ljus.
Den här helgen händer det ingenting. Inget som är planerat i alla fall. Skönt! Jag känner mig nämligen lite sliten. Förra helgen var det full fart hela tiden och så en bastant jobbarvecka på det. Dessutom har trettonåringen övertalat mig och vi har tränat hund tre gånger den här veckan. Det är snart dags för tävling igen och det gäller att hålla formen. Hon och Nike har verkligen formen så nu får vi se om det räcker? Hon är nämligen bra sugen på en ny uppflyttnings pinne.

Tänkte fota lite när Nike och trettonåringen tränade igår. Finns inte en chans att mobilkameran hinner med där inte!

När jag och mina tre killar traskade vår vanliga morgonrunda, såg jag att åkern var tröskad. Höst!
Det vet ju alla att det är på hösten som bonden skördar säden. Det fick man lära sig tidigt i skolan.

För mej framkallar det härliga minnen. I lite yngre år tillbringade jag stora delar av min tid på hästryggen. När hösten kom kunde man ta ridvägar över de slagna fälten och när halmen låg stängad lät jag hästen hoppa över halmen.
Ett banalt minne som gör mig lycklig. Ofta saknar jag hästarna, även om jag idag jobbar med ett djur som egentligen inte skiljer sig mycket i fråga om arbetssätt och flock egenskap. Men det är en speciell känsla av frihet på hästryggen.

Det är jobbigt att komma in i normala gängor igen. Även om jag själv har jobbat i flera veckor så har inte familjerutinerna kommit på plats.

Trettonåringen har börjat ny skola, det är nya busstider och nytt schema som ska nötas in.
Hon är jätte duktig och har full koll på vilka dagar som gympakläderna ska med och när hon ska upp. Det är jag som inte har koll.

I morse stormade jag hennes rum och härjade runt en stund. Hon hade inte gått upp även fast jag försökt väcka henne och väckarklockan hade hon ställt på fel tid, trodde jag.

"Men mamma, jag börjar ju senare idag, det är måndag!"

Idag blev det en kort dag på utställningsplatsen. Bra kretiker utan något mer, räcker inte för mej längre. Fördelen med att inte komma vidare är att man är klar tidigt. Så här i efterhand ångrar jag att inte Puma var anmäld idag också. Men jag är glad och nöjd dessutom glad att vi blev klara innan regnet kom.

Hemma efter en heldag på hundutställning. Jisses så trött man blir!

Det har varit en dag med blandade framgångar. Min trettonåring blev slagen av Benji och mamma och det svider, det vet jag. Att alltid hamna steget bakom kan vara tungt och i dessa tillfällen är det jobbigt att komma ihåg att Nike är bättre på så mycket annat.
Benji blev 3 bäste hanhund med CK. Puma CK (igen) och BIR veteran. Hurra hurra för gamla farbrorn.
Vidare ställde vi upp med en uppfödargrupp som vi fick HP på.

Sen tog resan slut. In i BIS-ringen och ut igen. Alla kan ju inte vinna men jag är SÅ nöjd och glad!

Det är roligt, allra helst när det går bra. Nu ska vi försöka ladda om för en ny utställningsdag i morgon. Både två och fyrbenta är precis slut.

CK=certifikat kvalité
BIR=bäst i ras
HP=hederspris
BIS=bäst in show

Nu är jag där igen. Jag klipper, badar fixar och ordnar. Världens vackraste hundar har jag. Nu gäller det bara att få utställnings domaren att tycka det samma.

Idag har vi sjungit "ja må hon leva" och tolvåringen har blivit en trettonåring.

I kväll blir det mat och tårta med mormor, farmor och farfar. En faster och några kusiner kommer också så det blir fest. Men innan dess ska jag jobba lite.

I våras anmälde jag min gamla Puma till utställning och sa att det var sista gången. Jag tillade ändå ett litet "OM". Om han inte får CK eller så.....!

Och det fick han. Ett vandringspris fick vi också med oss hem för bästa Gotlandsägda hund med viltspårsmerit och CK.

I helgen som kommer är det utställning här på ön igen. Jag stod länge i val och kval om jag skulle anmäla den gamla farbrorn. Till slut bestämde jag att han ska få vara med en av de två dagarna.

Trimbordet gillar han inte så värst men jag vet att han gillar att få vara med på lördag och visa upp sig. Han vandrar sakta mot elva år men pigg som en valp när det vill sig.
Två av hans kullsyskon har redan lämnat denna värld så jag vet att tiden börjar rinna ut.

Ny skola, ny klass, nya ämnen, nya lärare. Lite nervös va hon allt innan hon dök i sängen ikväll.
I morgon börjar hon i sjuan, min lilla pluttunge!

Det är nu jag känner mig besegrad. I alla fall i längd.
Det är andra gången jag blir om växt av mina barn, men det gör inget. Det är faktiskt inte så roligt att vara så kort som jag.

Nästa vecka börjar skolorna här på ön. Nästa vecka fyller också tolvåringen tretton. Det brukar betyda att sommaren är slut. Känns vemodigt tycker jag.
Allt återgår till det normala och vardagens gängor är tillbaka.

Idag fyller min stortjej 21. Hon finns i Linköpings trakten och jag på Gotland. Känns konstigt att inte kunna krama om henne men jag har ringt och sjungit för henne.

Har ni sett på Ernst i sommar? Några program har jag missat men många har jag sett. Jag gillar Ernst. Ibland har han tokiga idéer men han ger mig andra idéer som kan passa mig bättre än ljuskronor av ståltråd.

Jag har länge haft en idé om att hänga en fin gren i taket i ett hörn i vårt vardagsrum. Men som så mycket annat så får jag liksom inte tummen ur.....

Ikväll har Ernst hängt upp grenar i taket ihop med spottar.
Men hallå! Det är ju så jag ska göra. Men inte så stor och inte så fula grenar.
Kanske kan jag skala av en Enekvist eller ett strand fynd.
Du har så mycket planer mamma, säger tolvåringen. Men du får dem ju aldrig gjorda.

Ja, så är det. Jag TÄNKER att jag ska, men tar mig inte tid.

Tror ni, till exempel, att jag ringt frissan? Nej, men jag har i alla fall letat upp telefonnumret. Allt har sin tid, sa någon klok människa en gång

I morse gick mitt hår i strejk. Massor av små swintoflaggor som skrek i kör, att om jag inte ringer frissan så flyttar dom!

Bäst att lyda. Herregud så det skulle se ut om jag blev skallig.
Har jag ringt? Nej, men jag tänkte gör det. Men jag hade inte telefonnumret i mobilen och så blev klockan för mycket och.......
MÅSTE, måste göra det i morgon.

Tänk så stora små problem kan bli.

Jag reser mig från den sköna soffan för att fylla på kaffe när tolvåringen ropar från sitt hörn av soffan.
"Mamma, kan du hämta min mobil?"
"Vart ligger den då?"
"Kanske på köksbordet eller på bänken eller kanske på kontoret eller i fönstret i hallen."
"Så du menar att jag måste leta efter den?"
"Nejdå, det räcker med att du hämtar den."

Jag känner mig lite smått apatisk idag. Får liksom ingen energi till något.
Det är min absolut sista semesterdag så det är kanske lite sorg jag känner? Eller så har jag gått ner mig i för lågt varvantal?

Hur som, så är jag väldigt nöjd med mig själv, när det gäller den här sommaren. Jag tror inte jag har "flippat ur" en enda gång eller varvat upp så att jag inte har kunnat hantera det.
Det är snart fem år sen jag brakade i väggen. Inte klokt att vi människor är så egoistiska inför oss själva och inte kan förstå våra begränsningar. Men med tanke på hur många som gått samma väg som jag, borde samhället förändras. Eller också fortsätter det som det är med all stress och krav och vi föredettingar får leva på vårt eget vis.

Efter att ha väntat länge var det äntligen dags för mej och Benji att gå in i gruppfinalen. Vi sprang in, och fick gå ut. Så är det ibland, man kan ju inte vinna jämnt.

Vi skulle vidare på middag till "reservbarnets" familj och va redan mycket försenade. Stressade och uppe i alldeles för högt varv landade vi slutligen i Fårösund på ett underbart ställe där de har ett sommarställe. Här blev vi bjudna på god mat och övernattning.

Nu badar hundarna av sig sig den fina utställnings finish och vi tillbringar en skön söndag med utsikt över Fårö.

Hundutställning innebär låååång väntan. Inofficiella utställningar innebär ännu längre tid. Så här sitter vi, jag och tolvåringen, någonstans på norra Gotland och vänster på att finalerna ska börja. Tolvåringen har vunnit "barn med hund" och Benji väntar på att få tävla i gruppfinalen.

Vädret verkade hyfsat så vi bestämde oss för att åka och plocka hallon. Självplockningen av jordgubbarna tidigare i sommars slutade med att himlen öppnade sig i totalt skyfall och regn fick vi på oss idag också.

Närmare plockningsstället vi kom, desto mörkare blev himlen. När vi svängde in på "hallongården" regnade det.
Vi plockade i alla fall tre kilo hallon och åkte hemåt något fuktiga men nöjda.

Ofta vaknar jag runt 2-3 tiden på natten. Nej, det handlar inte om svallningar och annat som man hör talas om. Dit har jag inte kommit ännu. Jag vaknar och tar ett blodsocker prov på tolvåringen.
Sen har jag svårt att somna om.
Inland snurrar jag i sängen, ibland är det värre och jag går upp en stund. I natt har jag klippt tånaglarna, plockat i tvättstugan och konstaterat att det inte blir ljust förrän runt halv fem.

Det är jag och månen uppe. Men att försöka ta kort på månen med mobilen var inget lyckat försök.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och försöka somna om. God Natt, eller God Morgon kanske man ska säga.

Mina semesterdagar är snart slut. Lustigt att det inte varit en enda dag med fint väder denna vecka. Nåja, solen har väl tittat fram lite men inte mer än så. Idag strilar regnet ner.

Hundarna måst trimmas, mina egna alltså. Om två veckor är det Gotland Dog Show och då måst de vara så fina som det bara förmår. Innan dess är det en inoff:are som jag på något mystiskt vis sa "ja" till. Tolvåringen ville absolut vara med och, ja, så blev det.
Sitter nu på trappan och lukar päls från Benjis nacke. Har helt enkelt inte lust att gå ut i trimmet. Har ju semester!
Om en stund får jag ändå smyga ut där, tassar och effilering är svårt att klara utan sax.

Snart fyller min tolvåring tretton. Precis som alla andra föräldrar frågar jag mig, hur gick det till? Tonåring! Ska börja på högstadiet!

Änn så länge är det lugnt. I alla fall på fronten när det gäller killar, fester och smink. Hon har ju Nike!

Ikväll firar hon sin kommande födelsedag med kompisarna. Tre rätters har de precis svalt och nu ska de göra av med kalorierna i badvattnet. Det har dock inte varit världens bästa väder idag så temperaturen på vattnet är inte det bästa. Ska bli spännande och se om de kommer i.

Det är onekligen höst i luften. Men å andra sidan, vad fick vi för sommar då? Grannens Björk fröar i det inte allt för varma vattnet och äpplena har börjat växa till sig. Lite vemodig känner jag mig allt.

Matte..... kan vi leka? Snälla! Du......?

En härlig, om än väldigt varm dag bredvid agilitybanan, har det varit. I gänget vi rest med, och andra Gotlänningar har det varit många fina lopp och framgångar. Efter all spänning är jag härligt trött. Nu väntar en färd hem med Gotlandsbåten. Lite friande sparar vi till ett senare, för tolvåringen har tagit sig till två fjärde placeringar och en uppflyttnings pinne! Hurra, Hurra!

Två nätter har vi bott i stuga på Gunnarsö i Oskarshamn. Ett underbart ställe med härligt och roligt sällskap. Jag är fräsch och inte speciellt trött eller sliten, vilket jag befarade att jag skulle vara. Jag har ju mina gränser när det gäller umgänge och rörelse runt om kring mig, som ni vet. Tolvåringen har inte fått den framgången hon hade önskar, men två snygga agility lopp har hon gjort. Idag är det ny tävlingadag och nya förhoppningar.

Nu är jag, tillsammans med tolvåringen och tolv andra på väg till Oskarshamm. På schemat står AGILITY! Totalt har vi gemensamt med oss fjorton hundar och en av dem löper. Sånt är livet som ägare till han hund. Hoppas nu Nike kan koncentrera sig trots snygga tjejer som luktar underbart.

Så var det fredag i morgon, igen! Den här jobbar veckan gick nästan fortare än när jag hade semester. Men så är det ju när man har mycket att göra. Jag har varit lite ego och ska ju vara ledig näst vecka också. Jaha, sa en kund till mej, ska du klä ut dej? Först fattade jag ingenting men sen slog det mej, det är ju Medeltids veckan här. Nej tack, ingen medeltid för mej inte. Men det brukar vara varmt den veckan och det hoppas jag det blir i år också.