Pernilla och Puma

Jag är lite "bloggsvag" just nu. Min energi går åt till mig och mitt eget, mina tio arbetstimmar och att försöka bli frisk. Himla, rackarns förkylning som inte vill ge sig.

I stället bjuder jag på några bilder.


Spretigt och vackert.


Visst kan det växa på en torr gren.


I lilleputtarnas land.

Snart lämnar vi hösten för ytterligare några veckor i solen. Nedräkningen fortsätter, sex dagar kvar till avresa. Det har börjat skrivas listor på viktiga "komihåg grejer". Solkräm, solglasögon, bikini.........
Men hösten är också bra härlig.

Jag gillar höstens höga klara luft och vindar. Jag älskar färgerna och njuter av naturens prakt. Men jag känner också vemod och saknar sommaren.

En ensam boj på stranden där badgästerna åkt hem för länge sen.


Gungan gungar ensam i vinden. Inga barnskratt eller härliga jubelrop från stranden hörs.


Ett kvarglömt anslag på anslagstavlan. Undrar om det var många där och lyssnade på Daniel?

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Så sjunger de i "Madicken".
Vad är det då för en dag?
Det är en dag då det regnar och hösten visar sina framfötter.
Något annat?
Eh, strunta i det!


Oxel


Rönn

Jag har mina favoritstråk där jag samlar kraft. Tofta strand är ett av ställena där jag ofta vandrar viken fram så långt man kan komma. Min promenad börjar i Gnisvärds hamn för att fortsätta bortåt den populära badviken där turister i tusentals trängs under Juli månad. Nu är det dock lugnt och skönt där. En och annan stavgångare eller hundägare är de enda människor man möter.

Det är tidig morgon. Klockan har ännu inte slagit åtta. Solen är på väg att jaga bort morgondimman och torka upp daggen.


Det är så stilla och så lugnt. Inte en vindpust som orkar krusa vattenytan så långt ögat kan nå.


En ensam båt rör sig sakta på horisontens kant. Fåglarna väntar på frukost.


När jag vandrat genom hela viken byts den fina sanden mot grövre stenar. Jag känner vinden som sakta börjar vakna.


Puma går ut i vattnet och svalkar sina tassar i det klara vattnet.


Solen värmer och jag känner med handen i vattnet. Det är inte kallt men jag skull inte vilja bada. (Badkruka)


Vattnet är så otroligt klart och vackert.


En öde strand på Gotland. Det är dags att vända hemåt.

Högt, farligt, vackert och alldeles underbart. Jag älskar detta ställe på som ligger ca: en mil söder om Visby. Min favoritstig slingrar sig alldeles ovanför klippkanten.


I fredags fick jag en inbetalning från Försäkringskassan. Det måste väl ändå betyda att jag har fått fortsatt godkänd sjukskrivning?
Har faktiskt sovit himla bra de sista nätterna. Hoppas det håller i sig och går åt rätt håll, framåt alltså. I morgon är det en ny vecka. Har lovat två kompisar att hjälpa till med deras hundar. Att göra det jag älskar är det bästa för mej, är jag övertygad om.

Visste Ni att Liljekonvaljen får bär på hösten?

Jag har varit lite dålig med att ta med mig kameran den senaste tiden. Ska genast ändra på det och försöka fånga den Gotländska hösten, så att Ni alla kan få ta del av vår vackra natur. Bilderna får tala för sig själva.

Min ena  Klematis. Jag älskar färgen. Men nu är den slutblommad och bara
frökapslar som påminner om det som varit. Bilden är tagen i Juli.

Jag vet inte vilket som faschinerar mig mest. Att det är en stor sten som ser ut som en gubbe eller att så väldigt, väldigt många turister och andra åker långt för att se denna gubbe.


Hoburgsgubben hittar man på Gotlands, så långt söder ut man kan komma med bil.

Så sköra så vackra.


Så enkla men ändå så välgjorda.