Pernilla och Puma

Minnesförlust, något som man får på köpet, när man varit så utmattad som jag, så sa min läkare. Visst har jag fått erfara hur det är att glömma men det har blivit bättre. Höll på att glömma åttaåringen i skolan för ett tag sen. Då blev jag riktigt rädd och därför andvänder jag påminnelser och larm på min mobiltelefon flitigt.
I morse öppnar tonåringen mikrovågsugnen för att tina frukost bröd och där hittar hon till sin stora förvåning en tallrik mat. Hu, fy, gud va äckligt......ja det var äckligt. Jag står som ett stort, nu menar jag väldigt stort, frågetecken mitt på golvet. Men, det är ju min mat som jag skulle ätit till lunch dagen innan. Men, vad åt jag då? Jag åt väl? Eller....hm. Nu knakar det i hjärnbalken. Jag blev glad när jag hittade en tallik mat i kylskåpet och ställde den i mikron. Medan maten värmdes plockade jag upp varorna som jag köpt, men sen då? Ingen aning, maten åt jag i alla fall inte, helt uppenbart.
Nå ja, vi äter frukost och åttaåringen påminner i sista stund att de har gympa. Fixar gympapåsen och ger oss iväg. Frid och fröjd. Nu är jag hemma igen och hittar hundmaten på diskbänken. Stackars lilla Puma, han fick ingen frukost i morse. Jag glömde, förlåt!