Pernilla och Puma

Det är inte så att jag hoppas och väntar på att tonåringen ska skaffa fast sällskap (kändes gammalmodigt att skriva "fast sällskap"), nej absolut inte. Hon ska ha kul och vara fri så länge hon kan. Det är bara det att det inte är en lugn stund då hon inte har någon pojkvän. Killnamnen yrar kring öronen på mej och jag har ingen chans att fatta vem som är vem och om det är någon hon för tillfället försöker ragga på, eller om det är killen som raggar på henne.
Nu kommer hon hem, efter en hel helg med Unge herr E och vad får jag höra? Jo, "vet du mamma, jag fick ett jätte sött sms av J och vet du, han har bytt till Comviq för att vi ska kunna ringa till varandra gratis". Va, vart tog Unge herr E vägen? " Jo, vet du mamma, vi har pratat i helgen och vi är bara kompisar och så får det bli".
Ja, men det är jätte bra! Kompisar, bra, det lugnar en mamma, men det är bara det att nu pratas det om J hela tiden. " Vi ska gå på stan i morgon" säger hon medan hon dansar iväg på fjäderlätta fötter. Suck! Unge herr E sitter säkert i sin inackorderingslägenhet och gråter bittra tårar för att han satsat all tid på min hårdnackade dotter. Nu är det dags för nästa. Då ska ni veta att J är inte den enda. De står tydligen på rad och väntar på sin tur. Påminner mig lite om en saga om en prinsessa som skulle godkänna en prins men ingen dög åt henne......eller hur det va.