Pernilla och Puma

Tonåringen är singel.....igen!

Hon sitter vid köksbordet och vi dricker latte och pratar tillsammans med sin mamma. Under gårdagskvällen träffade hon gamla kompisar, ganska många killkompisar och hon är en berättande dotter. (Får nog inte veta allt, vill nog inte veta allt, och är nog tacksam för att jag inte vet allt).

Hon berättar om hur de ändrat sig till utseendet sedan jag såg dem sist. Vem som är ihop med vem och vem som blivit "så jääävla snygg".  Hon fortsätter med vad som sades och vem som kom och vem som gick,  och så vidare. Sen bubblar hon vidare om han som spelar fotboll, (inte samma som sist) och vad han skrivit i sms:en.

Jag är en lyssnande moder och nickar och säger "jaha" och "jasså" på rätt ställen. Många namn och det är inte mer än hälften som jag kan sätta ansikten på. Men jag är så tacksam för att vi har den underbara kontakt som vi har. Jag är också lite avundsjuk. Tänk att få återuppleva en tonårstid? Kärleksbekymmer och gräl med föräldrarna och fester som man inte få gå på. Nja, kanske inte en då. 

Sen hör jag genom mina funderingar hur tonåringen säger,
"Då kom det två skitsnygga. Du skulle se dem asså!  Så jäkla fina, rena och polerade."
Jag ser ut som ett frågetecken. 
"BMW, så klart," avslutar tonåringen. 

Phu, jag trodde hon raggade på någon ny kille, redan. 
Hon får gärna ragga bilar men jag hoppas hon håller sig lugn med killarna ett tag och om jag känner henne rätt så tar hon nog det lugnt ett tag.