Pernilla och Puma

Imorgon ska det stökas och bökas här hemma. Det ska pyntas och granen ska kläs. Jag gillar kulor, vackra glittrande, mönstrande, matta eller enfärgade. Bara de är fina och av glas. Plastkulor är inte samma lyster i, de hänger inte så snyggt och det är en rand i dem efter gjutningen. Nix, glas annars får det va.

En jul för många år sen när vår förra hund, Marwin var ganska ung, hade vi kulkrossardag. Det var inte kul ska Ni veta. Han hade fått bad efter en promenad i leran och hundar har en tendens av att blir sjötokiga när de varit i badet. Han for runt som en skållad. Mattorna hamnade i korviga högar. Vi skrattade ända tills Marwin fick för sig att han skulle gena bakom granen. Jag kan ännu i dag se granen i ultrarapid välta och hur glaskulorna formligen yrde om det. Det slog gnistor om lamporna när de krossades och hela skådespelet avslutades med ett jättebrak.

Som tur var blev Marwin så förskräckt så att han stod stilla i ett hörn så att vi han få fatt i hunden innan han fick glas i tassarna. Idag ler jag åt minnet, det gjorde jag inte då, ska Ni veta, men jag har ändå inte slutat upp med att köpa glaskulor.