Söndagsslö
"Den otroliga vandringen" blev det. Det är många år sen jag och maken såg den med tonåringen som då, på den tiden inte var något tonåring.
Om Ni inte sett den filmen så kan jag kort berätta att den handlar om två hundar och en katt som rymmer från sin katt/hundvakt och helt enkelt går hem men blir då tvungna att korsa den vildmark som är i Kanada. Hundarna pratar och filmen är skickligt gjord även som dubbad.
Åttaåringen och jag har skrattat och gråtit om vartannat.
När man lever med och omkring hundar så som vi gör i vår familj kan man känna igen sig i allt som hundarna i filmen säger, tänker och känner. Den ena är en klok gammal herre och den andra är en ivrig och ganska klumpig valp. Som att se våra egna hundar för något år sen när Puma var yngre och Marwin skulle stå ut med honom.
Det var ett tag sedan jag såg den! Den är bra!
Go kväll! Japp vad skall du med Åland till öbor som du är!. Haha ja min lilla stålis (båten) är faktisky också min lilla älskling :-) Ja vi hade det verkligen toppenmysigt. Ofta när jag åker någonstans så kollar folk ibland lite lustigt, vadå en ensam kille med så många barn, kanske dem tänker som om vi killar inte kan eller?!, men jag är definitivt ingen tivoli pappa som alltid måste göra något med barnen. Ja jag kommer nog att få samma problem med lilla tjej när hon blir tonåring, hoppas jag iof ingentligen inte men vi skall all den vägen vandra! Ha en bra vecka!!!
Den filmen gick varm här för en massa år sedan.
Härligt med en nostaligtripp.
ja, den filmen gick varm även i vårt hus... och man gråter varje gång även om man vet hur det går..! en jätte bra film!
Kram
