Jag längtar tillbaka....
Jag blinkar bort det våta i mina ögon och flyttar mig otåligt på stolen. Lutar mig närmare skärmen och läser vidare. Jag ler när jag läser om hur den ena hunden gladeligen hoppar över hinder men inte gillar tunneln. Den andra hunden gillar tunneln men inte hindren. Sen skriver hon vidare om att de tränat inkallning.
Nu kommer vi ju till "MITT" område. Lydnadsträning är ju så himla kul.
Plötsligt känner jag hur jag får kolsyra i hela kroppen samtidigt som jag blir gråtfärdig. Jag saknar ju det livet så enormt. Jag älskar ju att hålla kurs och lära ut det jag kan och är duktig på. Varför blev det så här? Varför orkade inte jag? Är det tillfälligt eller kommer jag någonsin komma tillbaka och få lära ut?
Jag har fått påringningar och förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att hjälpa ett gäng hundägare. Ständigt säger jag nej. Jag orkar inte, det blir för mycket och jag vet att jag kommer att gå igång i 390 bara för att braka igen. Inte NU! Men kanske i framtiden. Jag hoppas, i framtiden eller ska jag sätta upp det som ett av mina långsiktiga mål?
(I framtiden har jag startat ett företag som heter "Klipp och Klapp". Allt från pälsvård, kurser och rastning" ). Kanske?
Ja förstår dig precis!! Har haft/har likande problem just det där med att längta hett efter att kunna/orka göra det man helst av allt vill göra men inte kan!!
Jag håller tummarna HÅRT för att du kommer dit så småningom!!!
Bra ide på "företag och namn" ;-)
STORA KRAMAR Sinna
hoppas verkligen du kan uppfylla din dröm!
kämpa på.
Kram till dig
Ann-sofie
Klart du kommer att göra det en vacker dag då du känner dej stark!
JAg tror på dej!!
Japp idag var det lyxvarianten vi körde med:))
KRAM!
Om du går ett försiktigt steg i taget, så kommer du nog att klara företaget klipp och klapp...
Men det kan ta betydligt längre tid än du vill...
Kämpa på med små steg ska du nå dit du vill...
Japp!
Att bli ren är det värsta en 4:åring kan bli utsatt för! ;-)
Håller tummarna för att du snart känner dig starkare. Sätt en fot framför den andra. En i taget. Sakta och säkert.
Det kommer att gå!
Lita på mig.
KRAM!
Även om det är tufft, så är det bra att du säger nej till uppdrag som du vet kan få dig att må sämre igen. Du kommer att komma tillbaka, men låt det ta den tid som behövs. Jag hejar på dig!
Klokt att "skynda långsamt".
BRA att ha mål "långt där framme".
Varmt lycka till!
Jepp! Bättre än plåster:))
Är väll lite så att dom måste jag skicka efter.Vill kunna prova på plats:))
ÅÅå guuu den där bilden är ju bara för cool!!!
Hoppas du kan orka komma igång med ditt intresse så småningom när du känner att du orkar!
kram till dej
Jag läser det du skrivit och tänker direkt på Marwin =/ , kommer ihåg min kämpning med att få honom till allting ! Åhh va jag saknar honom :'(
Ja det är bara att hoppas, hade ju varit roligt att få jobba med det man älskar att göra...Fast orkar man inte så är det ju inte mycket att göra, man måste lyssna till sin kropp, kram
Hoppas verkligen att dina planer blir verklighet! Hoppas du snart orkar och finner styrkan!
Åhh vad jag känner igen mig, att inte kunna sätta gränser för att man tycker ju att det är så roligt med det man gör. Men ta det lugnt nu, det finns kvar och tänk på dig själv !!!
Kram
God morgon!
Halloj !
Hittade till dig från Gizmo och Sinna, och blev så klart nyfiken på namnet, och det var ju verkligen som " klippt och skuret " för din kommande verksamhet :-) !
Lycka till och TREVLIG MIDSOMMAR hälsar vi från Uppsala !
Hm går inte att komentera ovanstående inlägg..
Ja det borde ju kunna gå va? Men ska kolla på Birsta först:))
Ahahaha dom är kul dom små liven.Vickan kan reta sej på mej för att jag använder hennes kläder,sjunger högt,och allt möjligt .Medans hennes kompis tycker jag är en skitcool mammaS Det är nog så...mamma ska bara vara mamma inte försöka vara cool:))
Jag känner igen det med att inte orka. Jag instruerade i step up förut. När jag gjort det i sex år kände jag att det faktiskt var dags för en paus och det var skönt! Hur lång pausen ska bli känner man väl bäst själv.
Nu kan jag inte instruera, eftersom mannen är borta under terminerna :/
Håll kvar drömmen om Klipp och Klapp! Jag tycker att det låter som en alldeles utmärkt företagsidé och namnet var ju kanonbra! Patentera det innan någon annan snor det :)
Jag tror visst att du kommer att orka en dag, men att vägen dit nog inte är varken rak eller kort. Men visst kommer du dit, det tror jag nog allt! Det gäller bara för dig att lära känna dig själv på nytt. Lära känna din egen kropp och dess signaler. Att kunna planera och sätta gränser både för dig själv och för andra. Att kunna se en glädje i lugnet som du kanske inte ser idag, för idag ser du bara vad du inte kan göra och hur du är begränsad, men en dag tror jag du kommer att se vad det istället ger dig. För ditt lugnare tempo ger dig ju en massa saker oxå.
Och glöm inte att utan drömmar dör man innifrån. Drömmar är ens drivkraft. Och jag tror verkligen att du inte bara kommer att stanna vid drömmstadiet, du kommer att ta den vidare, det tror jag.
