Pernilla och Puma

Idag blev jag så där otroligt barnsligt glad och stolt över mig själv.
Det är en liten pudel som varit och klippt sig hos mig för någon månad sen och det är ingen ras som jag är  expert på (än). Dessutom klippte jag en frisyr på den och alltsammans blev väldigt bra, matte och husse var höjda och glada. Det kan man dock inte veta förrän de återkommer om en ny klippning. Det är då man vet att de verkligen tyckte det var bra gjort. Men så var det alltså den här gången. I morse fick jag besök av dem igen och han var långhårig. Men även fast han var lång i pälsen var han snygg och inte alls så spretigt och fult som när han kom förra gången.  Då säger hans matte att "Han har varit  jätte snygg hela tiden, inte tofsig och delad päls och så. Det bevisar bara hur välklippt han är från förra gången".
Gissa om jag blev stolt?
Egot växer!