Pernilla och Puma

Det hela började med att några tjejer i åttaåringens klass startad ett band. Bandet ska spela in en video och de behövde bakgrundsdansare. Därför frågade de vår åttaåring och reservbarnet E, som är ganska dansanta och de  ställde gärna upp.
När det tränat några gånger förhöll det sig så, att trummisen inte kunde komma och därför fick åttaåringen tillträda som reservtrummis.
Maken kommer hem efter att ha hämtat henne vi kompisen och är helt hänförd över hur duktig hon är. Jag får själv, några dagar senare, höra och uppleva denna otroliga musikaliska resa och erkänner att hon är en hejare med trummpinnarna.
Till historien hör också att maken själv trummat lite som barn och vad händer? Jo, naturligtvis kommer det hem ett trumsett. Vi brukar uppmuntra musik, sport och dans i det här huset och piano har det klinkats en del. Det finns också en avlagd elgitarr och nu finns det också ett trumset. För att få plats valde åttaåringen att slänga ut Barbiehuset. Det i sig, kan ju förklara hur roligt hon tycker det är med sitt trumset.
Dunk choff, dunk choffchoff, dunk choff, bongbongbongbong.