Pernilla och Puma

Mitt liv på väg tillbaka från stress och utbrändhet. Mitt liv med min familj och våra tre underbara hundar.

Grav nummer 380

De röd/gula tulpanerna gillade Marwin som valp. Han grävde upp varenda en ur vår rabatt och åt upp. När jag fick se samma sort i höstas var jag bara tvungen att köpa dem och plantera dem vid Marwin. De har blivit jätte höga och nu svajar de åt alla håll. Penséerna bakom syns knappt för de långa bladen.
Kullen börjar sjunka undan men det gör inte min saknad.


Puma vet vart Marwin ligger och kan gå före till hans plats. Lustigt, undrar om han vet att
det är där han ligger?

Ånej nu kommer det stora tårar!! Jag förstår dig så väl. Vilken vacker grav.
Kram Sinnica, Cilla och Gizmo

Usch ja, ibland verkar hundar ha ett sjätte sinne så det är väl inte omöjligt. Vilken gullig tanke med blommorna. Det tar nog lång tid innan saknaden har lagt, för försvinner gör den kanske aldrig, kram

Ju mer jag läser vad du skriver, så känner jag bara mer för dej. Nä, hur lät det där?! Jag menar bara att du verkar vara en underbar person! Skulle faktiskt vilja träffa dej på riktigt...
Fin tanke med tulpanerna. Och jag tror allvarligt att Puma vet.
Kram på dej! Det är så jobbigt med saknad.

Jag får tårar i ögonen bara jag ser Marwin´s grav! Men ändå är det så fint där vid hans grav. Jag tror Puma känner att han ligger där och villar i lugn och ro!

Så fint ni har gjort! =)
Jag tror faktiskt att vovvarna kan känna vart kompisarna är!