Tur för räven
Gick en av mina promenadrundor och minns plötsligt en händelse som hände för ett och ett halvt år sen.
Bilden är tagen tidigt i våras.
Precis här där bilden är tagen kommer jag gående med mina båda hundar (hade två tills i september, för er som inte vet). De härjade omkring lösa medan jag gick stigen som löper över fältet bort mot den lilla dungen. Det vita ni ser är......koägg....ja ni vet, sådana som bönderna har hö i. Där står en bil och bredvid står en jägare med bössan stödjandes på bilens tak. Han står i skydd av koäggen med bössan riktad åt andra hållet och jag förstår ju att han står på pass, eller vad det heter. Ropar in hundarna och kopplar dem men fortsätter att gå framåt. När vi närmar oss, ser jag att han tecknar med handen åt motsatt håll. Jag stanna och står och väntar.
Jag möter ofta jägare i skogarna och jag vill inte stöta mig med dem, tvärtom. Vi är oftast hundägare båda två och vill röra oss i naturen då måste vi var vänner, hur illa det än kan vara (förlåt men jag gillar inte att döda).
Hur som, när jag stått där en lång stund, tecknar han åt mig att komma fram. Vi hälsar viskande och han visar att det står en räv långt nere på fältet. Vinden blåser mot oss så räven känner inte vittring av jägaren. Han står lugnt och väntar på att det stackars djuret ska komma närmar så att han kan "knäppa" honom.
För att jag ska kunna fortsätta min promenad måste jag passare parallellt med räven så jag beslutar att vänta lite, för fridens skull, liksom. Vill ju inte bli ovän men den, trots bössa, trevlige mannen.
Räven kommer lite närmare och jag ska medge att jag faktiskt tyckte att det var spännande. Men då blev jag plötsligt medveten om att detta var på riktigt. Tänk om han skjuter? Nej fy, stackars lilla räv. Funderar på att tappa en av hundarna. Marwin skulle genast ha gått iväg i full galopp och skrämt iväg den. (Men så kan man ju inte göra, eller?)
Precis som om räven kände min tanke, reser den nosen mot skyn precis som om den vädrar och börjar sen röra sig bortåt igen. Phu, skönt.
Ja, ja, sa jägaren " den kände nog vittring av dina hundar".
Där hade jag tur, eller räven.
Bilden är tagen tidigt i våras.
Precis här där bilden är tagen kommer jag gående med mina båda hundar (hade två tills i september, för er som inte vet). De härjade omkring lösa medan jag gick stigen som löper över fältet bort mot den lilla dungen. Det vita ni ser är......koägg....ja ni vet, sådana som bönderna har hö i. Där står en bil och bredvid står en jägare med bössan stödjandes på bilens tak. Han står i skydd av koäggen med bössan riktad åt andra hållet och jag förstår ju att han står på pass, eller vad det heter. Ropar in hundarna och kopplar dem men fortsätter att gå framåt. När vi närmar oss, ser jag att han tecknar med handen åt motsatt håll. Jag stanna och står och väntar.
Jag möter ofta jägare i skogarna och jag vill inte stöta mig med dem, tvärtom. Vi är oftast hundägare båda två och vill röra oss i naturen då måste vi var vänner, hur illa det än kan vara (förlåt men jag gillar inte att döda).
Hur som, när jag stått där en lång stund, tecknar han åt mig att komma fram. Vi hälsar viskande och han visar att det står en räv långt nere på fältet. Vinden blåser mot oss så räven känner inte vittring av jägaren. Han står lugnt och väntar på att det stackars djuret ska komma närmar så att han kan "knäppa" honom.
För att jag ska kunna fortsätta min promenad måste jag passare parallellt med räven så jag beslutar att vänta lite, för fridens skull, liksom. Vill ju inte bli ovän men den, trots bössa, trevlige mannen.
Räven kommer lite närmare och jag ska medge att jag faktiskt tyckte att det var spännande. Men då blev jag plötsligt medveten om att detta var på riktigt. Tänk om han skjuter? Nej fy, stackars lilla räv. Funderar på att tappa en av hundarna. Marwin skulle genast ha gått iväg i full galopp och skrämt iväg den. (Men så kan man ju inte göra, eller?)
Precis som om räven kände min tanke, reser den nosen mot skyn precis som om den vädrar och börjar sen röra sig bortåt igen. Phu, skönt.
Ja, ja, sa jägaren " den kände nog vittring av dina hundar".
Där hade jag tur, eller räven.
Kommentarer
Postat av: Annsingen
Tur säger jag också.....
Nja det är några trivselkilon som satt sej lite för mycket.Inte många men runt 6 kanske...bara för min egen skull..
Postat av: Nilla
Hej
Vi hade kul...hann med sånt som var på att göra listan oxå så det känns skönt..Förstår dej ang.räven hade nog tappat hunden ha ha
Postat av: Malinbayard
Tankeöverföring du vet! ;)
Postat av: Robyn
Den smet för att han hörde Puma! Han är vell rädd för hundar!!!
/R
Postat av: mammakero
Vilken tur att räven fick vittringen om faran!! Jag håller med dej, det är spännande men ändå vill jag nog räven ska leva! Ute i stugan hade vi de första åren en lekfull räv som brukade busa med rådjuren. Nu har jag inte sett den på hela förra året... Hoppas bara den flyttat....
Trackback
