Pernilla och Puma

Jag skojar inte. Två veckor kvar till stjärnan och stakarna ska fram. Jag ska erkänna att jag längtar lite och idag köpte jag den första jultidningen. Kransar och pynt. Dukningar och sillinläggningar. Jag bläddrar och myser och sen händer oftast inte så mycket mera. Sillinläggningar brukar bli inköpta i affären när det är dags. Kransen kanske jag tillverkar själv om jag orkar men pynta gillar jag ju. Men jag brukar alltid vara lite vemodig när julen är över, då har liksom inte hunnit med allt det där som jag skulle vilja.

Jag gillar julen och har ganska många tomtar som jag älskar på olika sett. Amaryllis och pepparkakshus måste finnas och i år har jag köpt Tazettlökar. Det är nog pyntet jag gillar mest. Julmat är jag inte speciellt förtjust i och julklappar ger mig bara ångest. Däremot kan jag inte fira advent utan att ha fönstret pyntat med kulor. Jag älskar kulor och stod med ett par, stora genomskinliga kulor med guldglitter på, i handen idag. Ska jag köpa? Bara dessa eller ska jag vänta. Några kulor blir det varje år men det är några veckor kvar. Det är ju inte säkert att kulorna ska hänga i fönstret utan kanske i granen. Då har jag sex veckor kvar att  välja och vela. Köpa eller inte? Spara eller slösa?

Jag la tillbaka dem på hyllan. Men när jag fick se en kula i formen av en hund som sitter i en hatt, då kunde jag inte hålla mig längre. Den köpte jag. Jag såg inte på priset, bara rakt ner i korgen. Jag har ju några "hundkulor" innan och denna ska få göra de andra sällskap.