Pernilla och Puma

Idag har tolvåringens klass haft sitt första lucia framträdande. Sjätteklassarna i skolan står alltid för lussandet och de får ofta olika uppdrag att lussa på andra ställen och på så sätt lite extra pengar att göra något kul för.

Tolvåringens klass har fem framträdanden att göra och det första idag. Det var ett slutet sällskap som hade en advent gudstjänst i en av stadens kyrkor. Några föräldrar, med mej, hade nästlats sig in och ville självklart tjuvtitta. Tanten jämte mig började prata. "Var du med i fjol?"
Nej, det var jag inte, svarade jag och lyssnade sen på tantens berättelse om fjolåret.
"Jag heter Svea Olsson (eller hur det var?) men jag minns inte vad du heter?"
Jag berättar vad jag heter, lite kort och funderar en stund på hur jag bör veta vem hon är, eller tvärtom.

Sen frågar hon om jag varit med länge? Aha, hon tror självklart att jag är med i sällskapet. Hur ska jag nu komma ut detta?
Jag svarar att NEJ, det har jag INTE! (Sen får hon tolka svaret som hon vill, tänker jag.)
Då kommer Lucia tåget opch räddar mig ur situationen, med tolvåringens i spetsen. När lussandet är klart reser jag mig diskret och försvinner ut genom dörren för att hjälpa Lucia med eventuell stearin i håret.