Kyla
Helgen kom och försvann. Som vanligt alltså. Söndags eftermiddan och delar av kvällen tillbringade jag frysande på en läktare i ett svinkallt ridhus. Varför gör man så?
Jo, för att tolvåringen tävlade agility. En inofficiell träningstävling men, på största allvar.
När vi väl hemma i soffan skulle försöka tina upp sa min kropp ifrån. Gud så jag frös. Jag var övertygad om att nu, NU kommer influensan som lilla mamsen hade för någon vecka sen. Under fyra yllefiltar och halsduk runt halsen kunde jag inte hålla ögonen öppna.
Tolvåringen stoppade en termometer i munnen på mig och den visad.........36,0!
Ni ska tro att jag frös. Några timmar senare vaknade jag och, jo, nu hade jag blivit varm. Ingen influensa alltså. Bara ridhuskyla.
Jo, för att tolvåringen tävlade agility. En inofficiell träningstävling men, på största allvar.
När vi väl hemma i soffan skulle försöka tina upp sa min kropp ifrån. Gud så jag frös. Jag var övertygad om att nu, NU kommer influensan som lilla mamsen hade för någon vecka sen. Under fyra yllefiltar och halsduk runt halsen kunde jag inte hålla ögonen öppna.
Tolvåringen stoppade en termometer i munnen på mig och den visad.........36,0!
Ni ska tro att jag frös. Några timmar senare vaknade jag och, jo, nu hade jag blivit varm. Ingen influensa alltså. Bara ridhuskyla.
Kommentarer
Postat av: mammakero
Jadu, ridhuskyla är verkligen inte något att leka med! Skönt att få tillbaka värmen i kroppen!
Trackback
