Års dag man inte vill fira
Jag tänker närmast på den 25-års dag vi haft idag. 25 år sedan Olof Palme blev mördad. Inget man vill kalla Jubileum precis, men jag tycker den är viktig att minnas.
Jag var 18 år då och hade varit med MC-folket på fest. (Ja, jag har kört MC med FMCK i grönställ i skogen) Min kompis körde hem sent på natten och sov över hemma hos mej i min mammas hus. Glömmer väl aldrig när mamma dundrade in i mitt rum. Det var förmodligen sen förmiddag men jag minns det som tidig morgon. Hon ställde sig mitt på golvet och gastade, "här ligger Ni hela dagen när Palme har blivit skjuten och allt".
Hon var nog lite chockad, min mamma. Det är inte likt henne att göra så. Hon brukade/brukar alltid ha full kontroll och aldrig över reagera.
Visst är det lustigt med just den där dagen? De flest minns exakt hur de fick reda på nyheten, vart de befann sig och hur. Minns Ni?
Minns att döttrarna och min dåvarande man åkte till slalombacken.
Jag stannade hemma, var gravid och fick inte åka..,
tänkte städa, men blev sittande framför teven hela dagen..
Säger kanske bara "årsdagen"?
Kram!
ja jag tror vi är många som har våra speciella minnen den förfärliga dagen...
Årsdagen låter väl bra. Ja, jag minns mycket väl vad jag gjorde. På den tiden drygade jag ut studentkassan med att jobba i disken till en restaurang. Vi slutade jobbet kl 01.15 och när jag kom ut i hotellfoajéen så bröts radiosändningarna av nyheten.
Jo jag minns men inte helt. Jag minns iaf att det var ett himla ståhej. Önskar dig en fin dag! Kram
Jag trodde att jag hört fel när jag hörde denna nyhet på radion. Minns att vår hund hade gjort en "pöl" inne denna natt och att jag höll på att torka denna när jag lyssnade på radion.
Förresten, känner mig nästan lite gammal när jag har minnen till grejer som hände för 25 år sedan... Det var ju just SÅ de gamla pratade när jag var liten. ;)
Jag fick reda på de på morgonen efter av mina föräldrar och jag tror nog av även de var lite chockade.
