Pernilla och Puma

Den här veckan har gått fort. Swich! I morgon är det redan fredag och jag inser att jag inte ringt min snälla gamla mamma en endag gång denna vecka. Hon bor ensam och jag försöker att höra av mig och kolla att allt är okej. Nu är det i alla fall för sent för att ringa så jag får se till att komma ihåg det imorgon. Vi är fler syskon och mamma mår säkert prima men mitt samvete, detta ständiga samvete, mår inte bra av att inte sköta sin dagliga plikt. Plikt? Nej, det är ingen plikt, ja, kanske säger min hjärna att det är min plikt.  Eh jag vet inte vad det är men i morgon ska jag i alla fall ringa.


Någon jag saknar oerhört är lilla H. Det är två veckor sen jag såg henne och två till tills vi ses igen. Då kommer hon till Gotland för att träffa sin pappa och inte sin mormor. Men någon timma hoppas jag att jag kan få tillsammans med henne. Tjugoåringen saknar jag också men henne pratar jag med nästan varje dag i telefon. Avståndet blir inte så långt då.


Glass är gott!