Pernilla och Puma

Om man är agilityförare vill man vara en nolla på sina race tillsammans med hunden. Tolvåringen har en tid jobbat hårt för att kunna få till denna nolla. Hon har en hund som kanske inte alla gången rör sig som en Border collie på agilitybanan och därför slåss hon mot tiden. Nike kan röra sig snabbt men då gäller det också att hinna med. Det är svårare än vad det ser ut att vara. 

 
I lördags gjorde hon det! Noll fel på hinder, inga rivningar eller vägran alltså och tiden inom referenstiden som räknas ut av domaren. Hur tänker jag inte förklara här.
Hon var alltså nollad och vi höll tummarna så det gjorde ont, där uppe på läktare. Det började lukta uppflyttningspinne och måååånga ekipage gick inte ens i mål.


Då gick tolvåringens klubbkompis in på banan och nollade hon också. Dessutom gick hennes färd sju sekunder snabbare (Border collie) och där rök den sista pinnen. Tre pinnar delades ut och tolvåringen och Nike slutade på fjärde plats. Snopet, surt men ändå så himla roligt för det var helt igenom en fantastisk helg. Placeringar fyra, fem och tolv av fyra starter.


Nike har tävlat i två dagar och är trött.