En dag i taget
Ibland är det precis som om det är förutbestämt att saker och ting inte får gå för lätt. Precis som om det var bestämt att man ska ha vissa motgångar.
Visst låter nästan religiöst?
Jag och en vän, som tyvärr inte finns med oss i livet längre, pratade ofta om ödet. Hur vi kan påverka ödet eller om det var förutbestämt? Att allt hade en mening i slutändan hur man än vände på det.
Vem vet? Inte jag i alla fall och den dagen vi fick veta att hennes sjukdom skulle begränsa hennes livslängd, var allt " öde-snack" som ett stort hån.
Vanligtvis är jag inte speciellt djup i mina grubblerier men det blir lätt så när man sitter fast på ett sjukhus.
Trettonåringen är i alla fall hemma igen. Mycket smärtstillande har det blivit efter operationen. Tillslut fick de klippa upp gipset och slutligen göra om skenan.
Vilken pers det är att vara stark förälder då! Att peppa och trösta även fast man ser hur oerhört ont hon hade.
Nu är det först och främst gips i 3 veckor. Sen får hon inte belasta armen på ytterligare 3 veckor.
Vad ska man säga?
En dag i taget?
Styrkekramar!
Ja du, det där med att vara en peppande förälder är verkligen inte så lätt alltid. Styrkekramar till er <3 Öde eller ej, alla saker sker av en anledning. Oj vad det lät religiöst men det är det inte. Vi har vår livsbok där allt finns med :)
Sköt om er!!!!
Kramar
Vad skönt att hon är hemma:) En dag i taget...:)
Kraam Izabell
usch va jobbigt ,hoppas nu att det läker bra och hon inte har alltför ont,det är så grymt att se sina barn lida och man ska vara så stark som ammma det är verkligen svårt då, kramen till dej å dottern
Oj oj stackars lilla tjejen! Så jobbigt när barnen inte är riktigt pigga...
Kram
Ja du, vad ska man säga?
Tänk så härligt när det är juni månad!!!
Ibland är det inte så lätt att hitta just den där meningen med det som sker...
Men jag sänder en stor pigga-på-dig-kram till er allihop! =)
Ja det är verkligen svårt att vara stöttande på ett sjukhus, där det egentligen inte finns något som jag kan göra, mer än vara där. Skönt att vara hemma igen, även om vardagen är en prövning oxå. Kram!
