Tråkiga vardagligheten
Är det något jag tycker är tråkigt så är det när mätaren i bilen visar "botten napp". Tom tank, dags att åka till macken.
Man kan låtsas som om man inte ser det och hoppas på att maken kör nästa gång. Hihi!
Eller så har man oturen att själv ta bilen nästa gång, och då behöva åka akut till macken för att göra det där tråkiga.
Har ju hänt, ska jag erkänna. Den gången skulle jag till råga på allt åt fel håll. Där finns ju ingen mack! Alltså fick jag köra en omväg för att bilskrället skulle få mat.
Jag vet inte riktigt varför jag tycker det är tråkigt med macker och bensin. Kanske för att det är dyrt? Eller för att jag inte kan lära mig koden på tank kortet utantill?
Svar till Pernilla:
först vill ja tacka för din kommentar och dom fina orden du ger mig som även är en stor styrka för mig att höra.
jag tror ni har en kamp som inte går att jämföras utan ni har nog en svår kamp ni med <3
tack än en gång underbara du <3
kram
Jag tankar jättesällan.. men så använder jag knappt bilen heller. Detär det maken som gör. Han har 2,5 mil till jobbet - jag har bara några hundra meter. Så jag går, eller cyklar - eller som den här årstiden; Jag tar sparken.
Ja, fy bubblan! Själva tankandet stör mig inte men tankräkningarna. ;) Det är en stor baksida med att bo på landsbygden, det blir så många mil...
håller helt med, det absolut tråkigaste som finns!
Dyrt är det, men jag tycker bara att det är tråkigt och tar tid (dödenstrista tio minuter). De enda bilar jag tankar är postens bilar. Jag använder aldrig vår bil själv... Maken har den överallt, men jag cyklar och går.
Värsta ja vet är att tanka =p. Men som du kan ja inte riktigt sätta fingret på varför =)
