Pernilla och Puma

I år har vi gett upp Gubbarna som planterats brevid vårt växthus. De ska ju skötas, rensas och ja, Ni vet. Vem gör det? Inte jag i alla fall.

De var alltså helt igenväxta och när maken hade sin framfart med gräsklipparen så åkte hela rubbet. Så var det med de gubbarna!

Jag och tolvåringen bestämde i stället att vi skulle satsa på några plantor i kruka. Gott att nassla på, om det nu blir några gubbar, vill säga.


En "ampelgubbe" som har röda blommor. Spännande!


Visst är de fina? Hoppas gubbarna blir lika röda och fina som blommorna.

Vi har också satsat på en "vit gubbe", en "ananasgubbe" den ser jag fram emot att smaka. Lite kart är det och vi vårdar dem ömt.

Jag köpte dessa vackra Tulpaner utan tolvåringen i höstas. Minns inte vad de heter men för mig spelar det ingen roll. Det räcker med att de är vackra.

Nu hänger de vackra blommorna på sista versen. Snart ligger alla rosa bladen på marken.

Jag och tolvåringen tog på oss ordentligt med kläder och gav oss ut med varsin (våra egna, min och dotterns) hund. Som mål hade vi bäcken, forsen, fallet eller vad vi nu ska kalla det, som finns på södra hällarna. Det ligger strax söder om Visby och man ser Visby hamn här i från med gudomlig utsikt.

'
Ni förstår säkert varför det kallas "Hällarna".


När vi gått en stund kom vi fram till vårt mål. En liten källa bryter ut ur berget och rinner nerför klippkanten.


Jag tycker det är otroligt vackert och kan inte se mig mätt.


Det har blåst kraftiga vindar några dagar runt ön och det har bildats mycket is.


Det var det här som var målet. Att fota och se all is som har bildats.


Jag har visat bilder från det här stället tidigare men det ser aldrig likadant ut.


Vattnet har blåst upp i buskarna och frusit.


Detta är en enrisbuske, något förklädd.


Det är svårt att sluta fota. Jag kan liksom inte få nog och många kort blev det.


Det var svårt att ta sig fram för hela marken var täckt av is, långt upp från själva källan.


Till sist, ett is klätt träd som står 30m längre bort.
Håll med om att det är vackert?

Det är en härlig dag och jag tog för en gångs skull kameran med ut på promenaden.

Fridhem är en plats som är med bland mina favoriter.


Det ligger strax söder om Visby och hur många bilder jag än visar, kommer Ni inte i närheten av upplevelsen att besöka platsen.


Så här på vintern är det lite magiskt med all is och stillheten.


Från stranden kan man se Högklint klippan som sticker ut sin ensliga udde i havet.


Vi har inte många vattenfall här på ön, men här finns ett.


Det är så vackert med alla isformationer som vattnet bildar.






Vi genar genom fikets trädgård. Allt är igenbommat och stängt men ändå så levande.


Början till Majbålet som sedvanligt tänds på Valborgsmässoafton.


Den tappra men bleka februarisolen har gjort sitt för dagen. Vi är rosiga om kinderna och vill in i stugvärmen.

Så jag längtar, gör Ni också det?


Bild från våren 2010


Bild från våren 2008

Det är mörkt och kallt men snart vänder det och blir ljusare igen på dagarna.


En av mina favoriter, Högklintskusten. Ni har säkert sett bilder därifrån här hos mej tidigare, men jag kan inte sluta att bli påverkad av den vackra naturen.


Här ligger det inte mycket snö, den blåser bort. Men där det är lä ligger det desto mer snö.


I allt det mörka hittade jag nypon som lyste upp tillvaron (åtminstone med blixt).

Det är ett lustigt väder vi har. Ena stunden regnar det och andra skiner solen. Vi brukar ha en skön och varm sensommar här på Gotland men i år verkar det som om sommaren har gett upp. Jag envisas med att gå mina hundpromenader med halvlånga byxor men i morse frös jag rejält. Elvaåringen som cyklar till skolan, funderade på att ta fram vantar men gav sig iväg utan. Jag såg att ärmarna på jackan drogs ner över händerna så hon tog nog fel beslut. Vantar på morgonen när man cyklar är nog ett måste snart.



Lyssnar man på väder prognosen säger de att det lokalt kan bli regn. För några dagar sen var regnet väldigt lokalt. På vår sida om staketet var det uppehåll men på andra sidan, hos grannen sken solen samtidigt som det ösregnade. Försökt att ta en bild men det blev inte så lyckat. Inte så lätt att fånga en regnskur på bild. Men det var väldigt fascinerande att se naturens  skådespel.

Bara 127 dagar kvar till Midsommar. Tror Ni snön hinner smälta bort?

Även grått kan vara vackert om man bara tittar efter ordentligt.

För några dagar sen gick jag ut med kameran och fotograferade nysnön. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Nu är den tom och övergiven. Ungarna har flugit ut och kanske kommer någon av dem tillbaka nästa år för att föda upp en egen familj just här, vem vet?


Hängmattan har gjort sitt för den här säsongen. Nu väntar den på att få vintervila i förrådet.

Det är ju så populärt att visa före och efter bilder. Tidningarna är fulla av reportage från inredning före och efter. TV är också ett mediamagasin som gärna visar före och efter. Det kan gälla fettsugning, tapetsering eller en uppstylad människa. Jag skulle nog också behöva en uppstyling men tänk om ingen känner igen mig då, efter alltså?

Mitt äppelträd har också varit med om en omstylning. Vårstylen har bytt till höststylen.

Före:



Så här såg det ut i Maj

Efter:



Så här ser det ut nu i Oktober.