Sjukskriven på grund av stress
Jag är som en glaskula. Glaskulan är gjord i många lager och de yttersta lagren är lövtunna. Mitt i kulan finns förtvivlan och gråt. I nästa lager finns aggressioner som vill komma ut när någon trycker på stressknappen. Nästa lager inifrån är full med irritation. Sen blir det bara snällare, lugnare och harmoniska lager desto längre ut man kommer.
Stressknappen har ingen spärr just nu och alltför ofta sjunker den i botten. Men jag tycker att jag börjar få kontroll över den.
Idag sjönk knappen ner en bit och de yttersta glaslagren krackelerade och irritation sipprade ut. Ganska mycket irritation. Det blir tryck på glaskulan och nästa lager spricker upp. Det värsta är att jag inte kan behärska dessa rackarns glasskärvor som vill ramla ur.
Det har varit aningen för mycket för mej den här veckan. Jag tyckte att det har gått så bra och jag var så glad men helt plötsligt krackelerar glaset. Glaskulan håller inte för trycket. Det är jag som är glaskulan. 
Lilla Gummman! Jobbigt!
Ja dom gardinerna blev jag kär i! Tror det fanns kuddar i samma om jag inte minns fel!
Hoppas du mår lite bättre innan dagen är slut!
KRAM!
Ja det funkar på mej med även om jag inte har så stora problem som dej gumman! Har mest bara vanlig mammastressskahinnaalltsyndromet...ja du vet!
Jag kan ärligt säga att jag VET vad du känner och hur du mår!
Har varit där själv för några år sedan. Och du beskriver på pricken med glaskulan hur allt är...
Kram från mig.
Hej...
Det svåra är väl att när man har dagar där man mår bra så kanske man omedvetet pressar sig lite extra. Kan tro att man vill tro att nu är jag nog frisk och på det igen. Så är det för mig och min rygg. Det svåra är och har varit att inse att jag måste lära mig förhålla mig till att jag har en problemrygg.
Du är lite framlyft i min blogg...för du förtjänar det!
Kram till dej från mej.
När det bryter igenom så där, är det svårt att komma tillbaka och må bättre?
Tänk så här, för varje gång du ramlar ner så är det lite lättare att resa sig upp än förra gången du ramlade. En dag står du på benen stadigt igen, det kommer att ta tid med du kommer att kunna stå!
Tro mig - jag vet..
Var rädd om dig och släpp alla måste och var inte så "duktig".
