Ingen bra dag
Men väl inomhus fick jag hjärtklappning, blev helt darrig och kunde inte hålla ordning på något. Jag gick runt med ytterkläderna på och visste inte vad jag skulle göra. Klä av mig, det var det jag skulle göra. Fattar inte vad som händer?
Jag är så glad och tacksam för alla Ni som stödjer och skriver till mig. Det hjälper. Ibland tror man att man håller på att tappa förståndet och då är det skönt att höra att det är fler som går, eller har gått igenom samma sak.
Hur som, beslutet blev, stanna hemma. Orkade inte ringa jobbet ens engång. Hu, prata i telefon, nej vill inte, orkar inte. När jag lyckats hålla mig samman så pass att jag fått iväg åttaåringen till skolan, skrev jag ett sms till min teamledare. Jag bad honom svar så att jag visst att han fått mitt meddelande. Men jag fick inget svar. Då var jag igång igen. Nästan panik och visste inte vad jag skulle ta mig till. Skickade ett nytt sms till nästa ansvariga i vårt team och då fick jag svar. Hon var inte på jobbet men hon skulle fixa så att ansvarig fick veta. Phu, suck, skönt.
Nu har jag suttit i flera timmar och skrivit. Skriver på en påhittad berättelse men har märkt att jag lägger skrivande på hyllan när jag mår som bäst. Det är kanske så att jag flyr till en annan värld när jag skriver och att jag behöver det när jag mår som sämst.
Hur jag ska lyckas bli lugn idag, vet jag inte. Men bli nu inte oroliga, jag är på G imorgon igen.
Låter jättjobbigt hur du har det!
Ja nog finns det spöken nog...absolut!
KRAM!
HEJ!!!
jag hoppas verkligen att du är på G i morrn igen! det är så hemskt att höra att du mår så dåligt! jag tänker på dig ofta och försöker få till det så jag kan komma förbi, men dagarna räcker inte till fast man går hemma och är arbetslös, man slappar ihop och får inte ändan ur vagnen att göra någonting! och när man då gör nått så gör man allt på en gång! konstigt det där..! ;)
jag brukar oxå skriva när jag är lite nere eller på dåligt humör, det hjälper! mna glömer det värkliga, det jobbiga och skapar en egen värld där man känner sig trygg!
KRAMAR till TUSEN!!
Håller med Kenneth!
Måtte du slippa i från det där stället snart. Förstår att din kropp reagerar som den gör, för den reagerar instinktivt. För att vara krass, du lyder den ju inte och då har den inget val än att stänga av helt. Sedan förstår jag så klart att det inte alltid bara går att lyssna till kroppen, men jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att du reagerar som du gör. Kroppen försvarar sig helt enkelt och nu får den ta till drastiska metoder.
*kram*
jag måste säga att jag förstår dig precis har varit sjukskriven i 3år för uttmattningsdepression och fibro,så det du beskriver är så bra! läser din blogg varje dag,kramar och krya på dig!
Jag vet inte varför du mår dåligt, men du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du snart känner dig bätte. /Energikram
Om inte på G imorgon så i övermorgon- tro mig!
Tänker på dig.
Har varit iväg hela kvällen och nu ska jag lägga mig. Tankar och rader till dig i morgon kväll- lovar. Åsa Åsa
Jag har ingen som helst erfarenhet själv men "I morgon är en annan dag" som han sjöng, var det Jan Johansen? *Malin med sin Alzheimers*
Kramar om och hoppas att det värmer!
NEJ Nu får du ge dig!!!!!! Vem är du duktig för inte är det för dig själv, för du kommer att ta slut på ALLT - är det värt det! Skit i det jävla stället och gör något annat NU!!! Om du inte vill tänka på dig själv så tänk på dina barn och Kenneth...Puma och oss runt om som bryr oss om DIG!!
