Pernilla och Puma

Det blev MatTina som tog hem segern i Let´s Dance och det var ju så jag ville ha det. Men Tony var grymt bra han också. Eller hur?

I fredags hade jag bestäm lunchträff med en av mina kära arbetskamrater M. Jag har avböjt många gånger men den här gången kändes det speciellt kul att få träffa henne. På något sett har det där med uppsägningen gjort att kanalerna med arbetsplatsen har öppnats. Det finns inte några krav kvar längre och det gör att "det jobbiga" med att möta relationen med jobbet, har släppts.

Först kom ett sms där det stod att "ytterligare en jobbarkompis hängde på, är det ok?"
Jag svarade att det var självklart.
När jag sitter i bilen på väg till lunchstället kommer ytterligare ett sms. " Det är fler som vill träffa dej. Det blir  M, S, J, K och jag, hoppas det är ok?"

Vi hade en jätte trevlig lunch, även om jag önskat att den varit mycket längre. Det var så jätte kul att få träffa dem och jag insåg hur mycket jag kommer att sakna dem.
På väg från lunchen höll jag på att börja gråta. Jag slutar ju på jobbet på grund av att jag inte fixar stressen och att jag blivit sjuk just därför. Men jag har ju alltid trivts med mina jobbarkompisar. Jag hoppas verkligen att jag får fortsätta att hänga med på deras upptåg och att de inte glömmer bort mig.