Pernilla och Puma

Mitt liv på väg tillbaka från stress och utbrändhet. Mitt liv med min familj och våra tre underbara hundar.

Bättre?

När jag vandrat runt några vändor i huset, rastlös, ledsen och orkeslös, beslöt jag för att ringa S.
"Hej, jag mår Piss (så sa jag faktiskt), ska vi ut och gå?"

Vi har gått Tofta strand fram och stigen ovan stranden tillbaka. Stranden har det inverkan på mig, att jag får energi. S har inverkan på mig, så att jag mår bättre. Bra kombination eller hur? Stackars S har som vanligt, tålmodigt lyssnat. Tack snälla du!


Ungefär så här kände jag mig i morse. Tolka det som Ni själva vill.


Om några veckor ligger handdukarna och brassestolarna packade här.


Sen bröt solen nästan igenom, och Puma tog ett fotbad.


"Puma" ropar S, för att få med strand, Puma och S på bilden men Puma är
skeptisk till att lämna sin matte.


Ja, ja om du envisas så, har du något godis?

Nu är det fredag! Huvudet upp och fötterna ner.

Ja det är konstigt vad olika saker har för inverkan på en.
Själv måste jag bara ner till havet när jag mår skit. Höra vågorna känna saltstänket i ansiktet. Jävligt jobbigt om det är helt stiltje och knäpptyst... ;-)
Ta hand om dig tjejjen! Jag tänker på dig och kollar in dig! *L*
KRAM!

Riktiga vänner finns när de behövs som bäst! =)
Stranden tilltalar mig mera nu än bland alla stolar. En fin promenadväg.

Grejja lite är både kul och hemligt.))

Visst funkar sensmotorik även för stress. Om det kryper i kroppen kan det ju bero på störningar man har om man inte direkt vet vad som orsakat stressen vill säga. Där känner man nog sig bäst själv.
Vad kul att du orkade läsa mitt långa inlägg till slutet.
Kram och krya på dig !

Hej
Det var ett litet internt skämt med annsingen....ha ha nej kläderna brukar vara på...ha de bra hoppas att du mår bättre

Vilken tur att man har vänner som orkar när man behöver dem. En långpromenad (o i dina fina omgivningar kan man väl inte annat än att bli glad) brukar få mig oxå på ett bättre humör. Hoppas du får en skön helg, kramar

Ville skicka en kvällshälsning och passa på att berätta att du är utmanad hos mig!
KRAM!

Vet du va...???
Jag har haft samma känsla så många gånger....
Det är inget att skämmas över.....
Man e faktiskt ingen övermänniska som alltid orkar att fixa så att alla får det som dom behöver (även om man vill).Man räcker helt enkelt inte till,,,,så e det bara.
Ta vara på dig själv och unna dig många sköna promenader vid vattnet...det e det enda som hjälper.....
Varma kramar
Margaretha