Besök hos farbror doktorn
Jag har varit vid min läkare idag. Läkaren som har hand om mej när det gäller stress, utbrändhet och sjukskrivning. Vi har en bra relation till varandra och jag känner att han har full förståelse för hur jag mår. Det är faktiskt så att han pikar mig lite för att jag är så otålig. Jag vill ju komma igång NU, det tar ju sån tid, ja, Ni som hängt med här på bloggen ett tag vet ju hur jag är.
Vi sitter där och pratar om hur jag ska släppa kontrollen och då först och främst här hemma. (Hur ska det gå? Om inte jag gör, så gör ju ingen annan!) Sen tittar han på min hand och mitt lilla hoptejpade tingest.
"Vad har hänt?", frågar han.
Jag tittar ner i golvet och svarar att det hände en liten olycka och att jag slant med saxen. Sen tillägger jag snabbt att,"jag har knipit ihop det så sys behövs det nog inte och vem vill besvära sjukhusen nu mitt i strejken?" Hahahahah.
Doktorn tyckte inte det var lika roligt, utan tittade på mig, sen ryckte det lite i hans mungipa och sen säger han, "Duktig kvinna reder sig själv, och det kan du ju!"
Mitt på spiken, eller vad det heter. Min läkare känner mig mer än vad jag tror. Lite charmigt tycker jag.
När jag sen läser kommentarerna som Ni skrivit, så har "Hanna-Sofia" skrivit just de orden i sitt inlägg. "Duktig kvinna reder sig själv". Jag förstår ironin och jag ska försöka göra något åt det.
Hur som, så är det ganska bra med handen, så ingen behöver oroa sig.
Det där med rädsla för att släppa kontrollen hemma (eller för all del på jobbet eller förening eller någonannanstans), vem som ska göra det om man inte gör det själv? Ja, de får göra det själva. Det kommer att upptäcka att du inte gör allt. Och då kommer de att börja göra saker själva efter ett tag. Men du måste kanske stå ut med lite skit i hörnen och lite panik och kaos ibland, men de beter sig inte på annat sätt än du behandlar dem. Om du hela tiden servar dem, då blir de rent ut sagt lata tillslut. Men om du lämar utrymme för dem att ta eget ansvar - då kommer de göra det. Idag får de kanske inte riktigt utrymme för det? *sticker ut hakan lite*
Vet själv lite hur det är, jag vill att J ska laga mat, men ändå kan jag stå i köket och kommentera hur han lagar mat. Som om det spelar någon roll hur han skär svampen? Knappast. Och tro sjutton han tappar lusten till att laga mat om jag hela tiden rättar honom. Så jag går ur köket helt enkelt. Och njuter av maten när den står på bordet och sluppit laga den. Iofs inte en så stor grej, men du fattar säkert vad jag menar. ;-)
skönt att handen är bra!
vad skönt att du och din läkare har kommit varann nära och att du får träffa samma läkare.
Må så gott
Inte så lite envis...? ;)
Härligt att ha en sån bra relation till sin läkare! Och speciellt i ditt fall.
Nä jag skulle nog inte kunnat äta dem. Men otroligt vackra var de!
Ha en skön kväll!
KRAM!
Var rädd om dig!!
Morning!
Ja men är det inte lite typiskt vi kvinnor....vi tänker alldeles för mycket på andra.Sim i detta fallet sjuksyrrorna..
Hoppas allt blir bra med handen iallafall:)
God morgon
Ja envis som en röd gris eller?? Tycker det är jättebra att du har en bra relation till din läkare.Många kommer ju aldrig tillbaka pga ej bra kontakt / trygghet från läkare.
Men du ska vara rädd om dej ,,akta handen.Ha det bra
Kanske är farbror Doktorn här inne och smygläser ;-)
Skönt att han fick titta på din hand iallafall. Små sår och fattiga vänner ska ju inte föraktas sägs det.
