Mår inte så bra.
Redan igår kände jag av "fru stress". Det blir så när det blir för mycket runt mej.
Blir så himla besviken på mig själv. När allt verkar funka bra och jag ökar tempot och tror att jag är "nog frisk snart" då blir jag klubbad i huvudet. I och för sej har jag inte hunnit bli klubbad den här gången men jag vet att jag skulle blivit det om jag inte la i bromsen.
I morse fick jag lägga i båda bromsarna. Planen var att jag skulle och titta på alla vackra hundar på utställningen. Det är hund folk från Sveriges alla hörn som jag så gärna vill träffa och jag brinner ju verkligen för det där med hundutställning.
Senare på kvällen stod dansuppvisning på programmet och i morgon ska åttaåringen spela fotboll.
Det är för mycket, så är det bara och jag fick välja bort utställningen. Jätte besviken och ledsen är jag.
JAG VILL BLI FRISK, NU!!!
å vad jag lider med dig!
Att tvingas välja bort något som man tycker om är förtvivlat jobbigt. Men det är tyvärr det enda sättet att komma tillbaka!
Men det allra svåraste är att hitta balansen i vardagen... hur mycket man orkar och framförallt, hur mycket man inte orkar!!!
Resan tillbaka är hård och tuff... För mig tog det nära två år innan jag kunde känna igen mig själv!!!
Kämpa på! Njut av vad du har istället för att sörja det du INTE har!!!
Skarakram från Dikesgrisen
God morgon!
God morgon!
Tänk att det är så svårt att bromsa ibland...men det är väl så det blir när huvudet vill en sak och kroppen en annan...hoppas du snart känner dig piggare.
Ha en skön söndag!
Du är mycket bättre nu än du var förut, glöm inte det. Men fundera också på vad du lägger i orden "bli frisk". Är det att kunna hålla samma tempo som förut, bara minus de negativa sakerna som du upplevde? Då kanske det är så att du inte kommer att "bli frisk". Kanske är det så att du numera måste acceptera att en helg inte kan innefatta hundutställning, dansuppvisning och fotbollspel. Kanske är det så att du numera inte kan få in mer än 2 saker på en helg och måste välja. Var försiktig med orden bli frisk, för det är inte säkert att du enligt din egen deffenition kommer att bli det. Men det behöver inte heller betyda ett tråkigt liv med ständig stress, det kanske bara innebär att du måste leva ett lite annorlunda liv än du gjorde för 3-4 årsedan. Om du sätter upp förhöga mål för dig själv, då kommer du kanske alltid att misslyckas, för den nya Pernillas kropp klara inte av det tempot/den belastningen. Men om du istället sluter fred med verkligheten och anpassar dina mål något så kommer du ju att nå framgång och kan med små steg lägga upp nya mål och må bra under tiden.
"Killing my babies" gör ont. Det gör alltid ont att måsta välja bort något man älskar. Saker och ting har en tendens att få ketchup effekten oxå. Först inget, sen allt på en gång!
Grattis! =)
http://ejmis.blogg.se/2008/may/och-vinnaren-ar.html#comment
Maila namn och adress till [email protected] så kommer vinsten med posten.
Vill är en sak men bör är en annan. saker tar tid och det kanske just de det handlar om att du ska lära dig.
Vi männniskor är inga super människor även om vi tror detibland!
Simma lugnt, en dag kan du göra fler saker än du kunde i helgen.
Slumpen gjorde att jag hamnade här på din sida...
Och då hamnade jag i en alltför välkänd situation...
Jag har själv kört in i den där väggen...FLERA gånger...jag har trott att NU nu orkar jag igen!!! Bara det att jag gjort allting värre för att jag varit för ivrig att "bli frisk".
Nu sitter jag här med en massa fysiska sjukdomar också....sånt jag dragit på mig pga stress. När man inte lyssnar på signalerna så visar kroppen på alla möjliga fiffiga sätt istället. Jag ska inte rabbla allt här för det skulle låta som en lärobok för blivande läkare...suck!!!
Egentligen ville jag bara säga att ta det lugnt och sköt om dig!!! Det var bra gjort av dig att stryka en av programpunkterna för helgen.
Det är enda sättet...tyvärr!
Jennypenny skrev ett klokt inlägg, man kommer ALDRIG upp i samma kapacitet som tidigare!
Det är jag tacksam för! Jag vill aldrig mer bli den där supereffektiva jäkla roboten som kunde och orkade allt....helst på samma gång!!!
Jag är hellre den här lite smålata bekväma Maria som jag nu tvingas vara!!!
Det blev mycket tjat här nu..hihihi! Men jag blir så engagerad när jag läser om någon som hamnat där jag har varit....och jag vill inte att andra ska bli lika trasiga som jag!!!
Sköt om dig!!! Tänk på dig själv!!! Må bra...så gott det går!!!
Många kramar till dig!!!
Alla talar så klokt här ovan och jag kan inte annat än hålla med. Kram på dig från Nancy och mig.
