Pernilla och Puma

Alla dagar kan inte vara den bästa. Det fattar till och med jag. Men när man fyller år kan man tycka att det kunde vara en bra dag.

Dagen då jag fyller år börjar med regn. Trettonåringen som skulle cyklat till skolan behöver skjuts. Det går nämligen ingen passande buss. Så jag drar iväg i skogen tidigt för att hinna skjutsa innan min första kund kommer.

Av trettonåringen får jag jättefina ljusstakar i glas i present som går sönder när jag sätter i ljusen. Lövtunnt glas är det och det brister hur lätt som helst. Jag tar ju inte ens i!
Suck!

Kommer hem precis när kunden svänger in till mitt Hundtrim.
Tio minuter senare kommer en kund till! Dubbelbokat på något oförklarligt sett! Hur är det möjligt?

Jag ger mig denn på att hinna båda hundarna och hej vad jag jobbade!
Tog fram gamla effektiva Pernilla, jobbar med båda hundarna parallellt och med en timmes tidstillägg var jag klar med Pudeln som blev hämtad. Samtidigt kommer nästa kund.

Trettonåringen ringer och säger halvt förtvivlad, att hon inte har tillräckligt med provstickor med till skolan. Suck igen! Finns inte en chans att jag ska hinna köra in till skolan.
Förklarar med mycket dåligt samvete att hon får klara dagen utan blodsocker prov.

Torkar klart Springer Spaniel killen som blir hämtad en halvtimme efter.

Sätter fart igen med Golden damen som eftermiddagen var beräknad till. Är en halvtimma försenad och lyckas jobba in den så att hunden är klar i tid.

Totalt slut och mycket hungrig inser jag att jag inte kommer klara av något tårt bak.

Då kommer mina solsken hem. Maken har köpt tårta och vackra blommor. Trettonåringen ligger inte allt för högt i sitt blodsocker och maten är klar.