I fall om, fall av regn.

Fram med tält och stolar som ska rädda oss i morgon ifall det blir regn. Trettonåringen ska och tävla i agility.
Sen är frågan, ska man ha med långa eller korta, tjocka eller tunna kläder. Att släpa på en massa kläder är jobbigt men inte jobbigare är att frysa. Får nog bli som vanligt, hela bilen full av packning. " i-fall-om-att-packning".


Hoppas på en lugn helg

Det är en regnig fredag men det gör mig inget. Jag ser faktiskt fram emot att få krypa upp i soffan i kväll och tända några ljus.
Den här helgen händer det ingenting. Inget som är planerat i alla fall. Skönt! Jag känner mig nämligen lite sliten. Förra helgen var det full fart hela tiden och så en bastant jobbarvecka på det. Dessutom har trettonåringen övertalat mig och vi har tränat hund tre gånger den här veckan. Det är snart dags för tävling igen och det gäller att hålla formen. Hon och Nike har verkligen formen så nu får vi se om det räcker? Hon är nämligen bra sugen på en ny uppflyttnings pinne.


Mobil fotografering

Tänkte fota lite när Nike och trettonåringen tränade igår. Finns inte en chans att mobilkameran hinner med där inte!


Vi missade regnet

Idag blev det en kort dag på utställningsplatsen. Bra kretiker utan något mer, räcker inte för mej längre. Fördelen med att inte komma vidare är att man är klar tidigt. Så här i efterhand ångrar jag att inte Puma var anmäld idag också. Men jag är glad och nöjd dessutom glad att vi blev klara innan regnet kom.


Nöjda, trötta och belåtna

Hemma efter en heldag på hundutställning. Jisses så trött man blir!

Det har varit en dag med blandade framgångar. Min trettonåring blev slagen av Benji och mamma och det svider, det vet jag. Att alltid hamna steget bakom kan vara tungt och i dessa tillfällen är det jobbigt att komma ihåg att Nike är bättre på så mycket annat.
Benji blev 3 bäste hanhund med CK. Puma CK (igen) och BIR veteran. Hurra hurra för gamla farbrorn.
Vidare ställde vi upp med en uppfödargrupp som vi fick HP på.

Sen tog resan slut. In i BIS-ringen och ut igen. Alla kan ju inte vinna men jag är SÅ nöjd och glad!

Det är roligt, allra helst när det går bra. Nu ska vi försöka ladda om för en ny utställningsdag i morgon. Både två och fyrbenta är precis slut.

CK=certifikat kvalité
BIR=bäst i ras
HP=hederspris
BIS=bäst in show


Tävlingsinsrinkt

Nu är jag där igen. Jag klipper, badar fixar och ordnar. Världens vackraste hundar har jag. Nu gäller det bara att få utställnings domaren att tycka det samma.


Vill man vara med, måste man vara fin.

I våras anmälde jag min gamla Puma till utställning och sa att det var sista gången. Jag tillade ändå ett litet "OM". Om han inte får CK eller så.....!

Och det fick han. Ett vandringspris fick vi också med oss hem för bästa Gotlandsägda hund med viltspårsmerit och CK.

I helgen som kommer är det utställning här på ön igen. Jag stod länge i val och kval om jag skulle anmäla den gamla farbrorn. Till slut bestämde jag att han ska få vara med en av de två dagarna.

Trimbordet gillar han inte så värst men jag vet att han gillar att få vara med på lördag och visa upp sig. Han vandrar sakta mot elva år men pigg som en valp när det vill sig.
Två av hans kullsyskon har redan lämnat denna värld så jag vet att tiden börjar rinna ut.


Skön söndag

Efter att ha väntat länge var det äntligen dags för mej och Benji att gå in i gruppfinalen. Vi sprang in, och fick gå ut. Så är det ibland, man kan ju inte vinna jämnt.

Vi skulle vidare på middag till "reservbarnets" familj och va redan mycket försenade. Stressade och uppe i alldeles för högt varv landade vi slutligen i Fårösund på ett underbart ställe där de har ett sommarställe. Här blev vi bjudna på god mat och övernattning.

Nu badar hundarna av sig sig den fina utställnings finish och vi tillbringar en skön söndag med utsikt över Fårö.


Hundutställning innebär låååång väntan. Inofficiella utställningar innebär ännu längre tid. Så här sitter vi, jag och tolvåringen, någonstans på norra Gotland och vänster på att finalerna ska börja. Tolvåringen har vunnit "barn med hund" och Benji väntar på att få tävla i gruppfinalen.


Ibland säger man JA!

Mina semesterdagar är snart slut. Lustigt att det inte varit en enda dag med fint väder denna vecka. Nåja, solen har väl tittat fram lite men inte mer än så. Idag strilar regnet ner.

Hundarna måst trimmas, mina egna alltså. Om två veckor är det Gotland Dog Show och då måst de vara så fina som det bara förmår. Innan dess är det en inoff:are som jag på något mystiskt vis sa "ja" till. Tolvåringen ville absolut vara med och, ja, så blev det.
Sitter nu på trappan och lukar päls från Benjis nacke. Har helt enkelt inte lust att gå ut i trimmet. Har ju semester!
Om en stund får jag ändå smyga ut där, tassar och effilering är svårt att klara utan sax.


Leksugen

Matte..... kan vi leka? Snälla! Du......?


Pinnar att samla!!

En härlig, om än väldigt varm dag bredvid agilitybanan, har det varit. I gänget vi rest med, och andra Gotlänningar har det varit många fina lopp och framgångar. Efter all spänning är jag härligt trött. Nu väntar en färd hem med Gotlandsbåten. Lite friande sparar vi till ett senare, för tolvåringen har tagit sig till två fjärde placeringar och en uppflyttnings pinne! Hurra, Hurra!


Fräsch, pigg och glad

Två nätter har vi bott i stuga på Gunnarsö i Oskarshamn. Ett underbart ställe med härligt och roligt sällskap. Jag är fräsch och inte speciellt trött eller sliten, vilket jag befarade att jag skulle vara. Jag har ju mina gränser när det gäller umgänge och rörelse runt om kring mig, som ni vet. Tolvåringen har inte fått den framgången hon hade önskar, men två snygga agility lopp har hon gjort. Idag är det ny tävlingadag och nya förhoppningar.


På väg

Nu är jag, tillsammans med tolvåringen och tolv andra på väg till Oskarshamm. På schemat står AGILITY! Totalt har vi gemensamt med oss fjorton hundar och en av dem löper. Sånt är livet som ägare till han hund. Hoppas nu Nike kan koncentrera sig trots snygga tjejer som luktar underbart.


Tokdyrt

Nu har jag länsar kontot och anmält några killar till utställning. Jag valde de fyrbenta killarna. Tycker att de gör sig bäst i ringen. Maken får mer än gärna följa med men han gör sig bäst i tältet på en stol. Det är en månad kvar till Goland Dog Show men det är hög tid att börja ägna sig åt pälsarna på allvar. Är man så tokig att man betalar nästan 400 kronor för att springa några varv i en utställningsring, vill man i alla fall göra det yttersta för att det ska se så bra ut som möjligt.


Turen har nog kommit till oss nu?

Det finns nog ingen som gjort sig så uppmärksammad i sommar som VÄDRET! Alla pratar om det. Alla tycker. Alla suckar och alla väntar. Väntar på det riktiga vädret. Det sägs att det ska bli fint här i morgon. Förmodligen slänger jag upp dörren i morgon och vrålar " inte ett moln, så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn på hela dan." Men tänk så besviken jag kommer bli om det inte är blå himmel och varmt. Jag tror i alla fall, tror på turen. Bikinin väntar.


Agilityträning

Igår var det agilityträning på schemat för tolvåringen och Nike. Själv blir jag trött bara av att se på. Borde nog börja själv för att bli av med ett och annat kilo....kanske? De ligger i hårdträning inför tävling om någon vecka. Jag själv tränar på att heja på. De är ett stor gäng från klubben som gemensamt ska åka och tävla så det kommer att finnas många att heja på.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_500d2c86e087c33f94000042.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/369451/images/2012/pic_500d2c90ddf2b3592e000050.jpg" class="image">


Släktingar

Att hålla reda på släktingar är inte det lättaste, inte om man har en stor släkt i alla fall. Jag var på kusinträff för ett tag sen och insåg att jag verkligen inte har koll. 20 kusiner bara på pappas sida och minst lika många på mammas. Att jag sen är yngst av alla och då menar jag mycket yngre, hjälper ju inte till. 
 
Tolvåringen säger att jag har bättre koll på mina hundars Släkt än min egen. Dessvärre är det sant. Idag har jag hela tre "hundsläktingar" inbokade till trimborder. Småkillarnas mamma är en av dem. Tråkigt nog löper hon så hon får träffa sina söner en annan dag.
 
 

En så´n helg!

Måndagsmorgon och jag försöker komma till sans efter en fantastisk helg. Jag känner mig lite sliten även fast jag inte gjort mycket. Sitta mest och vänta, prata med folk och titta på agility, det kan ju inte vara ansträngande? Men jag känner mig lite trött. Önskar att jag hade det lite lugn nu på förmiddagen men det har jag inte. Innan man ska ha semester måste man först jobba järnet. Så är det ofta och jag ska ha ledigt om två veckor.
 
Tolvåringen har gjort tre fantastiska race i helgen och ett av dem ledde till en seger och första uppflyttningspinnen. SÅ HIMLA ROLIGT!
Det fjärde racet gick av stapel strax efter vinnarheatet och de laddade inte om. Fick inte en chans att smälta och hinna återhämta sig så det gick åt skogen. Vad gör det? Inte ett dugg. Nike va över huvudtaget inte med från början och fick helt plötsligt för sig att avbryta och springa och hälsa på en förbipasserande hund. Tolvåringen tog det hela med ro och va så nöjd och glad en då.
Det är på något sett det som är charmen med att jobba med djur. Man vet aldrig vad de har i huvudet och man får snällt lära sig att de inte är några maskiner som går att sätta på eller stänga av.
 
 
Här ser Ni deras lopp. Jag står med mobilen i handen och filmar och ska försöka att hålla nerverna i styr på en och samma gång. Gick si så där!

Agility

Hundskall och höga rop fyller luften. "fram, hoppa,hoppa,genomgenomgenom, BRA!!!" Maken frågade just vem som kommit på denna sport? Det finns en grundare, men den historien tar vi en annan gång?

Nike och tolvåringen har kört två super bra race. En rivning i ett lopp puffade ner dem till nionde plats, och missade kontakt fält gjorde dem till sexa i ett annat. Inga uppflyttningspinnar idag alltså. Ny dag och ny tävling i morgon.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0