Oops, he did it again!
Hemse Hunddag är en härlig hunddag i "grannklubben". Inofficiell hundutställning öppen för alla raser, uppvisningar i rallylydnad och agility. Roliga tävlingar och en härlig stämning. Jag och tolvåringen var på plats och vi fick snabbt sällskap av "Kennelpappan" och vännen S.
Benji var nära att göra en repris av lördagens framgångar i utställningsringen. Guuud så spännande!!
När han blivit bäst i rasen fick tolvåringen ta över. Foten sa mig att det fick vara nog nu!
Tolvåringen är en mycket duktig handler och tog Benji till BIS-final genom att vinna grupp 8-finalen. HURRA!!
Väl i stora ringen hade domare Ann Gistedt svårt att sålla men slutligen hade hon bestämt sig och Benji slutade som BIS-2. Dubbel wow!!
Etta blev Schäfern, två en ursnygg Engels Springer Spaniel, trea en whippet och fyra en mycket trevlig släthårig normalstor tax. Taxens matte vill jag också tacka för fotot.
Nu är det slut med utställningar för ett tag. Tolvåringen har tävlingar i agility framför sig som får bli nästa stolpe i kalendern.
Och vinnare är............
Plötsligt händer det och då är det svårt att förstå. Svårt att få polletten att ramla ner, helt enkelt. För mej har det nu gått några dagar men jag tror inte att polletten ramlat ännu.
Vad handlar då detta om? Självklart om hundar, vad trodde Ni?
Benji lyckades nämligen ta sig till BIS-final i lördags på Gotlands Kennelklubbs inofficiella vårutställning. Vi hade lyckats bli bästa i ras, sedan vunnit gruppfinalen mot en Cocker, Labbe och Golden och där stod vi i finalringen tillsammans med nio andra finalister i all sköns prakt. Domaren tackade av sex stycken och vi fyra som var kvar fick ta hundarna runt i den stora finalringen. Publiken klappar och jag springer. Foten har domnat för länge sen så den känner jag inget av. Jag länger på stegen för att få Benji att bli ”flashigare” och visa sitt allra bästa steg. Ett varv, två varv, men vänta! När jag kommer på andra varvet ser jag att domaren tagit in en hund på fjärde plats och en på tredje. Under en tusendels sekund far en tanke i huvudet att, jag kommer att bli etta eller tvåa!
”Och du får ta ett varv till”, säger domaren Karl-Erik Johansson. Jag vänder mig om och ser att det kommer en Engelsk bulldog bakom mig. I förvirringen tänker jag att jag ska vänta in den och defilerar tillsammans, men den går ju inte riktigt i samma tempo. Då hör jag en hejarklack som uppmanar mig att springa. Jag springer och springer. Nu har jag glömt att andas också och hjärnan fattar ingenting. Vad är det som händer?
”Och dagens vinnare är……….Engelsk Springer Spaniel………
Sen hör jag inte mer. Så är det när hjärnan får syre brist.
Foto: Ulla-Britt Bandinge
Nu när hjärnan fått tillbaka sin syrekapacitet börjar jag att fatta. Benji blev Bäst i Show av 116 hundar och nästan 60 raser. WOW!
Tolvåringen vann Juniorhandlingen och har återigen en finalplats klar till Gotlandsmästare i Juniorhandling som koras i februari nästa år.
Herr H blev BIS-veteran men sin vackra Trick, en Cocker som stått på mitt trimbord. En riktig Spanieldag med trefaldigt Wow, Wow, Wow!
Vård av sjuk fot
När jag sprungit klart i går, söndag skyndade jag mig hem för att snabbt svabba av mig, byta och forsa iväg för att hinna se tolvåringen dansa. Visby Dansskolans stora uppvisning krockar nämligen alltid med SSRK:s hundutställning. På fötterna satte jag då mina vanliga skor med kilklack. Inte så hög men lite klack.
När dansen är slut och vi ska bege oss hem känner jag att jag knappt kan stå på vänster ben. Vad??? Fattar ingenting. Tar mig hjälpligt till bilen man kan knappt koppla (ja, jag kör manuellt). Värre blev det hemma. Fot-skrället svullnar lite på yttersidan, där knölen sitter och den går inte att stå på. Så ont har jag så tårarna inte går att hejda. Vad har hänt?
Idag, efter värme bandage och viloläge hela natten, har den blivit något bättre men att stå vid trimbordet är inte att tänka på. Jag har fått boka av idag och är hemma och vilar fot-eländet. Kunde den prata skulle jag vilja att den berättar vad det var den inte tyckte om. Eftersom den ger igen på det här sättet, menar jag.
Men annars gick det bra! Puma, den gamla stöten skrällde till igår igen och tog sitt andra CK. Tolvåringen lyser på dansgolvet och jag är en stolt mamma och matte.
Puma vilar ut efter en krävande helg.
Med solsken i blick
Det har varit mycket i trimmet, mer än vanligt, så är det ju alltid till hundutställningar. Sen har jag mina egna som också skulle göras fina. Dessutom anmälde jag alla min tre hundar. Tänkte att Puma skulle få vara med en sista gång. Han är tio år men fin som en vårdag.
Nu är en av de två utställningsdagar över och jag är jätteglad över att jag anmälde alla tre. Det har alltså gått bra. Så bra så att jag är nöjd. Dessutom har Puma tagit med sig ett vandringspris hem. HURRA!!
CK på alla tre killarna. Benji bäst plac som 3 bhkl
Puma vinnare av Kennel Wisborgs vp som delas ut till den vackraste Gotlandsägda hund med merit i viltspår eller jaktprov (lägs ett 1:a pris) och med minst CK på den aktuella utställningen.
Nu är det en ny dag i morgon och jag hoppas på sol då också. Men då ska jag smöra in mig ordentligt.
CK= Certifikatkvalité
Nu måste vi träna, mamma!
Hon ler menande åt sin egen kommentar.
Hon tycker det här med Rallylydnad är jättekul och hon tycker det är kul att träna tillsammans med mej. Eller försöker hon bara få fart på sin tråkiga mamma?
Så.... på med jackan, fyll fickan med hundgodis och ut och träna. Det är kul men blir kallt efter en stund. Herre GUD! Det fanns en tid då jag tränade mitt i vintern utan vantar. Utan vantar för att det är så svårt att få upp godis snabbt. Frysa, vad var det? Jag håller på att bli lite bekväm tror jag.
Benji gillar också Rallylydnad och han tycker att hans matte är jätte rolig.
Mindre militär och mer lek, så skulle jag sammanfatta det hela. Kul helt enkelt!
Så här trött blir man efter ett träningspass.
Det finns ännu spöken som ska jagas bort
Jag har börjat på en kurs. En kurs i Rally Lydnad tillsammans med Benji. Jag, den gamla lydnadsinstruktören, har börjat om från början och går nu kurs. Wow!
Det är roligt att gå kurs igen. Det där med lydnadsträning och tävlandet lämnade jag ju bakom mig då när det stora "braket" kom. Lika så, det aktiva livet på Brukshundklubben har jag i stort sett lämnat. Jag har försökt att komma tillbaka men det är mer jobbigt än roligt. Förmodligen för att jag känner pressen på att vara mer aktiv än jag vill idag. Jag har tränat lydnad tillsammans med några kompisar men jag tycker inte att det är så viktigt längre. Inte så viktigt att bevisa för mig själv vad jag kan. Inte så viktigt att tävla för att vinna och vara bäst. Dessutom är jag ganska trött efter dagarna vid trimbordet och prioriterar att ta det lugnt på kvällen. (Eller är jag lat?)
När Tolvåringen skulle börja med agility valde jag en annan hundklubb för henne. Dels för att det är många fler ungdomar i den klubben och också för att jag trodde den var väldigt bra på just agility. Det har visat sig stämma och dessutom är det en mycket trevlig klubb.
När jag fick se att de skulle arrangera en kurs i "rallylydnad" och att tolvåringen ville prova, hoppade jag också på tåget. En spark i rumpan för att komma igång igen. Rallylydnad var något som just var på uppgång när jag brakade, så det har jag aldrig provat. Vet nästan ingenting om det faktiskt så jag tyckte det verkade spännande. Dessutom känner inte så många, av de nya människorna i tolvåringens klubb mig, så jag är liksom anonym. Herregud vilken dålig självkänsla jag kan ha ibland. Jag ber om ursäkt för mig själv hela tiden, märker Ni det?
Ska verkligen Pernilla falla så djupt att behöva gå en kurs? Åh så värdelös hon blivit. Hon har ju en bra ny hund som borde varit "klar" nu, som hon borde tagit flera meriter med.........bla, bla, bla.
Ångestspöken som inte är bortjagade, är vad det är!
Knähund
Viljan räcker långt för Nike också, för visst är han en knähund om han själv får bestämma. Den är mattes knä som är lite för litet bara. Men vill man så........!
Att vilja var en nolla
I lördags gjorde hon det! Noll fel på hinder, inga rivningar eller vägran alltså och tiden inom referenstiden som räknas ut av domaren. Hur tänker jag inte förklara här.
Hon var alltså nollad och vi höll tummarna så det gjorde ont, där uppe på läktare. Det började lukta uppflyttningspinne och måååånga ekipage gick inte ens i mål.
Då gick tolvåringens klubbkompis in på banan och nollade hon också. Dessutom gick hennes färd sju sekunder snabbare (Border collie) och där rök den sista pinnen. Tre pinnar delades ut och tolvåringen och Nike slutade på fjärde plats. Snopet, surt men ändå så himla roligt för det var helt igenom en fantastisk helg. Placeringar fyra, fem och tolv av fyra starter.
Nike har tävlat i två dagar och är trött.
Hundutställning hemma i soffan
En sådan lyx att kunna sitta i soffan och se hundutställning. Hunden som jag tyckte skulle vinna kom i alla fall på tredje plats. Helt fel ute var jag alltså inte. Känns skönt för egot.
Nu ska jag tillbaka och kolla agilityn. Vill Ni också se så klicka in på Crufts kanal här.
Vem ska drilla vem?
Man hör ofta om föräldrar som drillar sina barn till att träna för att bli bra/bäst. Det finns säkert de som tvingar sina barn till att träna men i vår familj är det inte riktigt så.
Tolvåringen sitter på söndagsmorgonen i soffan och frukosten står på soffbordet. Så gör vi ibland på helgerna. Vi, jag och maken ser en skön söndag framför oss. INGET ska ske, bara en skön söndag med vila. Tror vi!
"Vem kör till träningen i kväll?", frågar tolvåringen.
"Va, träning? Du körde ju agility igår på kursen?"
Ja, ja, det var på lördagen det. Nu gäller det den VANLIGA träningen på söndagarna.
Sen kommer det.
Hon tittar på mej och liksom gör ögonen till smala springor.
"Ska inte du också träna? Det skulle du behöva med Benji. Ni har faktiskt inte tränat sen i Julas, typ"
Så här ser det ut när Benji inte tränar.
Vackrast, tröttast och frusnast(?)
En hektisk helg har det varit, minst sagt. Många agilitytimmar har jag stått och väntat på tolvåringen och Nike. Någon frysen tå har det också blivit.
I lördags åkte Nike upp på trimbordet efter att tränat "kontaktfält" i tre timmar. Tror Ni han var glad? Noppe!
Efter sista tillfixningen åkte vi till Wisby Hotell där Gotlands Vackraste hund, Vackraste valp, Vackraste veteran och Gotlandsmästare i Juniorhandling skulle utses.
Tolvåringen fick ett tufft jobb att visa den vackraste sidan av sin trötta hund. Först tvärvägrade han att gå in i salen men sen gjorde de ett bra jobb. De slutade på tredje plats och är både glada och nöjda med sin insats.
Sen lämnade vi tyvärr föreställningen för vi ville hem och umgås de sista timmarna med tjugoåringen. Lilla H hade gått och lagt sig och det gjorde vi också efter ett kort tag. Helt slut var vi!
Dagen efter fick jag det oerhört roliga beskedet att fina Trick, som stått på mitt trimbord, hade tagit hem vinsten som Gotl. Vackraste Veteran.
Det kändes jätte bra!
Hur dags blir det kväll?
Lördagen börjar luta mot lördagskväll. Hur dags blir det kväll?
Tolvåringen och Nike är på agilitykurs och maken har fått den stora äran att följa med idag. Nu låter det som om han aldrig får det annars. Så är det inte. Vi delar på det men i kväll är jag lite ironisk. Termometern visar på minus 14 grader! Hur kallt är det i ett ridhus för en pappa som mest står silla då?
Här sitter jag i värmen och väntar på att maten ska bli klar. Om tio minuter har det tre timmar långa kurstillfället slutat och jag väntar hem dem. Varm mat, rött vin och en härlig brasa tror jag de uppskattar. Nike han får som vanligt sin vanliga hundmat. Han är nog proppmätt av allt godis som han stoppat i sig under träningen. Tolvåringen kör just nu med Tonfiskpastej i tub.
"BRA", säger matte och av med korken och få sig en slick. Mmmm! Han blir helt fuktig i ögonen och man ser hur han riktigt njuter av smaken.
Lånad på www.abba.se
Så fel det kan bli!
För några dagar sen stod jag i tovlåringens rum och frågar, "vad ska unga fröken ha på sig på Junior handlingen då?"
Det är viktigt med ett klokt klädval inför utställningar och det gäller att planera.
Tolvåringen sitter tyst en stund och ser väldigt fundersam ut. Sen säger hon, "ska fröken med på Junior hanlingen?"
2009 då tolvåringens blev Gotlandsmästare i Juniorhandling.
Hundar, hundar!
De båda går en tävlingskurs och hittills är det en jättebra kurs. Instruktörer som trycker på absolut rätt knappar och ser vad varje individ behöver rätta till och få hjälp med.
Idag är det träningstävling. Ridhuset igen alltså. Brukar vara lite kallare att sitta och vänta på tävlingar så jag ska sätta på mig ordentligt.
3,43 ett tal jag sent kommer glömma
Måndagen sprang och tisdagen rusade förbi.
Ibland är det ofattbart vart tiden går fort. Ändå går den inte fortare än nyss. Det är komplicerat så vi lämnar det.
I helgen har jag fått krama lilla H. Underbart!! Så har tolvåringen tävlat i agility. Underbart det också. Ett uppvärmt ridhus! I mitt stilla sinne undrar jag hur mycket deras el-förbrukning ligger på? Nej, de har säkert alternativt uppvärmning för sitt ridhus. Men en då...!
Jag tyckte i alla fall att det var perfekt att sitta på läktaren och ha det varmt och gott.
Det gjorde bra i från sig, tolvåringen och Nike. I agilityklass gick det si och så. Ett bra lopp, lite seg och lite fel. Hoppklass gick bättre. Av 62 startande gick enbart 4 st runt med nolla. Min tolvåring på femte plats med 3,43 tids fel. Ynka 3,43 fel i från en uppflyttningspinne. Ja, ja! Det va surt men ändå så himla bra jobbat.
Vill Ni se?
Mamma filmade, tolvåringen har lagt ut det. Gissa vem som skriker?? Nej, jag skriker inte, bara peppar.
Semla
Vi var lite lata och köpte färdiga semlor som låg i 2-pack. Vad ska vi göra med den som blir över? Vi var ju bara tre stycken.
Självklart fick hundarna dela på den.
Människor får en hel, hundar får en tredjedel. De verkade glada och nöjda i alla fall.
Sju sekunder tog det för Puma att svälja sin del. De andra är kloka och smakar lite på födan innan den sväljes.
Ännu en helg har farit förbi
Igår tog hela familjen och for ut i skogen för att spåra med våra hundar. Lyckan är fullkomlig bland hundarna och efteråt låg de utmattade och sov gott. Vi ska försöka att ta oss i kragen och få till en klok träningsrutin när det gäller viltspår. Det är bara att erkänna att vi varit slöa.
Så här såg det ut för åtta år sedan när Puma hade sin storhetstid i Viltspår.
Bilden är tagen av U-B som stolt dokumenterade sina avkommor, hunden alltså. Den lilla rödklädda är min egen, idag tolvåringen.
U-B lämnade oss här i jordelivet för ganska precis ett år sedan, men hon är med oss i allt vad hundliv heter och kommer nog alltid att vara det.
Gud så jag saknar henne!
Höstlov
Det är höstlov här på ön och även jag tänkte ta några lovdagar. Skönt!
Nu far jag till lilla H och hennes familj ett par dagar. Tar med mig några vackra hundar som är anmälda till hundutställning (uttänkt och smart).
Vilken lördag det blev!
Nu har jag i alla fall lyckats göra en system återställning på datorn och vips så hade jag tillgång till Internet igen. Skönt!
Så, lite sent men som det heter, bättre sent än aldrig........
Lördagen gick i utställningens tecken. Gotlands Kennelklubb hade sin årliga inoff höst utställning. Dagen började med att Nike och Robyn slog ut mamma och Benji genom att bli bäste hane. Sen vann de över syster Isa som fick nöja sig med BIM (igen).
Isa med sin matte Åsa som BIM och Nike med tovåringen som BIR
Vidare blev Nike vinnare i grupp 8 genom att vara vackrast bland Retriver och Spaniel och därmed var han klar för BIS-final.
Grupp 8 som består av Stötande, apporterande hundar/vattenhundar
Där emellan tävlade de båda i Junior Handler och kom 2:a och är nu kvalificerade till att tävla om att bli Gotlandsmästare i Junior Handling som går av stapeln i Februari.
Junior handler där det tävlas om att visa hund på bästa sett. På bilden saknas det vinnande ekipaget.
Dags för BIS-finalen. Tio hundar kvar av totalt 117 och däribland vår Nike. Wow!
Domarna Mimmi Gruffman Rönnlund och Gerty Broman plockade bort 6 hundar och Nike står kvar bland de fyra bästa. Hjärtat slår i bröstet på mej så jag trodde det syntes på utsidan.
De slutar som två efter en Rottweiler med all rätt. Rottisen var en riktig snygging. Så himla roligt! Vi svävade hem på små moln och rasade samman i soffan, helt ut pumpade.
BIR= Bäst i ras
BIM= Bäst i motsatt kön
BIS= Bäst in show
Agility för hela slanten
Tävlingarna började med hoppklass i fredags. Fortsatte på lördagen med agility och hoppklass och avslutades idag, söndag med agilityklass. En hel helg i ett ridhus och utanför skiner solen som bara den kan göra när man inte är ute.
Men vad gör det när en mamma får utdelning genom bra genomförda lopp, trevligt hundfolk och en glad dotter och nöjd hund.
Tolvåringen och Nike genomförde alla lopp. Något med rivna hinder, någon med vägran eller tidsfel. Men vad gör det när mer än hälften av ekipagen blir diskade? Det blev inga uppflyttningspinnar men några rosetter och ett present kort på Folksam som mamma lade beslag på med en gång. (Hunden är ju försäkrad där, Hurra för 500 pix). En vinst, en andra plats, en tredje plats och till sist en fjärde placering och det av totalt fyra lopp.
Jag har rastat, värmt upp hunden några gånger och suttit på läktaren och druckit en och annan kopp kaffe. Borde inte vara så trött men det är jag. Trött, glad och nöjd.
En glad tolvåring efter vinst i hoppklass 1 L i fredags.
