Pernilla och Puma

Nu har den sista skoldagen innan sportlovet avverkats och tioåringen har planer för sitt sportlov. En dag ska tillbringas i sporthall för att heja på klasskompisarna som ska spela fotboll. Något gick snett när info brevet skickades ut och vi har inget fått. Alltså är inte min tioåring anmäld till lagen och det tyckte jag var helt okej, men sa inte det till henne. (Guuu så tråkigt det är med fotboll). Hon var lite besviken först, men i stället för att försöka efteranmäla och krångla har vi nu kommit överens om att åka dit och agera hejarklack.

Tioåringen verkar nöjd. Jag tror inte det är själva fotbollsspelandet som är det viktiga utan det är pauserna som är roligast. Då jagar tjejerna killar eller ännu bättre, killarna jagar tjejerna.

Vår tioåringen har i och för sig sitt förhållande på det torra. Samma kille i flera år. Ingen rår på dem hur många chanser tjejerna än frågar på lilla J. Nix, han har tioåringen trogen och hon känner lika dant. Varje kväll 18.30 är det tid att slå på datorn och så sitter de båda där och snackar med varandra. Gulligt så man får tårar i ögonen.

Lilla J är med och spelar fotboll. En av bästa i laget utom när det går dåligt. Då gråter han ut i mammas knä en stund, sen torkar han irriterat tårarna med ärmen och springer ut mot nästa utmaning. Så har han gjort sen han gick i lekis. Det är väl det som kallas vinnarskalle.

Klassen har två lag med i turneringen och det kommer att spelas matcher hela dagen. Jiipppi!!! Mycket kaffe kommer det att gå åt.

Någon som missat att det är OS? Skulle inte tro det va?

Det jobbiga med stora sport evenemang är när journalisterna ska spekulera. Först ska det spekuleras innan tävlingen eller loppet. Vem kan vinna och varför? Vilken form är de tävlande i och vilka statistiska möjligheter finns det att nå en pallplats?

Sen efter tävlingen eller loppet ska det spekuleras i varför det gick som det gick. Var det dåliga skidor eller blåste det för mycket?
Nästan alltid ska det finnas någon som måste få skulden. Fel på utrustningen, dåliga arrangörer, väderförhållandena.

Men snälla! Kan det inte räcka med att de stackars tävlande inte var tillräckligt bra?

Fast ibland är journalisterna nöjda, när vi vinner GULD!

Nu får det snart vara slut på vintern. Jag orkar, vill och har ingen lust längre.
Tonåringen berättade i helgen att hon sett Snödroppar invid väggen i deras skola. Måste vara under tak för jag har då inte sett några väggar utomhus där det är snöfritt. Men visst är det härligt! Det är vår på gång alltså. Kanske finns där spirande lökar under ett tjockt täcke med snö även i min trädgård. Men jag får nog vänta på snödropparna.

Bilden är från 2009

Så var det då fredag igen! Började dagen med att titta ut och konstatera att det var ett nytt snöskottnings-träningspass som gällde. När det var färdigt försökte jag att få mina tre fyrbenta vänner att förstå att jag ville skjuta lite på skogsturen.

"Matte orkar inte just nu."
"Men det gör vi, det gör VI!"


Kom nu Matte, vi vill ut och gå.

Bara 127 dagar kvar till Midsommar. Tror Ni snön hinner smälta bort?

Det här fina dikten är skrivet av en tioårig kille.
Min tioåring hade turen att få dessa fina ord i ett alla-hjärtans kort från honom.


Att älska är en underbar grej,
för både kille och tjej.

Kärlek hör till livet,
det är som skrivet, ta inget för givet.

För det kan vara det sista du gör,
innan du dör.

Av kärlek blir man glad,
livet blir en stor parad.

Kärlek är en underbar grej,
både för dej och för mej.

     

Det snöar idag igen. Jag har kämpat med och emot en förkylning i snart tre veckor. Idag sa kroppen "sova", så det har jag gjort. Efter det att maken skottat intog även han ryggläge i soffan. Inte på grund av förkylning utan på grund av trötthet. Tioåringen intog i stället Wii kontrollen. Tänk att TV-spel kan vara så roligt. Jag har också spelat lite men jag tycker det är stressande och jobbigt. Jobbigast är nog att jag själv blir lite smått tokig. Ropar, skriker och hoppar upp och ner i soffan precis som om det skulle hjälpa den stackars gubben att få tillbaka sitt liv.

Jag är en mamma som inte gillar våldspel. Att sparka och skjuta i PC eller TV-spelen är inte okej, tycker jag. Jag minns tydligt en incidens när tonåringen var mindre. Hon satt tillsammans med en kompis och spelade på datorn. Det var ganska nytt att kunna spela på nätet och tjejerna hade i smyg öppnat en spelsajt utan att jag skulle veta. I rummet intill hör jag hur min dotter säger till sin kompis, "mamma gillar inte att man bombar så säg att det är vattenballonger, då gör det inget".

Lite så är det, man dör inte av vattenballonger utan man däckar just för stunden och kan resa sig efter en stund. Därför tror jag att jag fått en vattenballong i huvudet idag. Jag reser mig nog om en stund.

Titta på den här. Det är faktiskt ganska lustigt men man kan ju undra hur den här hunden mår?
Jag blir ganska bedrövad även fast jag inte kan låta bli att skratta.


OBS! Det är inte min hund!!

En del dagar har låååång startsträcka. Idag är det en sådan dag. Jag sitter här vid skrivbordet och har tagit fram underlag för att bokföra. Men sen blev det stopp. Orkar inte, vill inte, har ingen lust! Jag har heller ingen lust till något annat, vill inte gå ut, kallt! Orkar inte plocka ur diskmaskinen, tråkigt! Vad kallas mitt tillstånd, tristess, lathet, eller kanske brist på själv disciplin.

Nej, det här går inte. Jag får göra som Gotlands lokalkändis,  Allan Nilsson skrev en gång. "Man far spark si själv i rövi å upp å ränn igen".

Själv är jag inte så duktig på Gutamål och har väldigt svårt att förstå någon som pratar "flat" (uttalas flatt = gammal gotländsk dialekt).

Om det är någon som inte förstår så betyder det att man ska sparka sig själv i rumpan och upp och springa igen. Det kanske är lättare att "ta sig i kragen"? 
Så nu gör jag det!

Vi Gotlänningar är inte så bortskämda med fryskallt och snö. Inte så mycket snö som det är nu och inte under så lång period i alla fall. Men i mitt fönster surrar helt plötsligt en matt fluga. Jag säger några tröstande ord "åh, din stackare, va ska du upp och göra nu?" Sen släpper jag ut den. Grymt? jag slår i alla fall inte ihjäl den!

Flugor är otroliga, så den fryser in och vaknar säkert till våren igen. De är otroliga, tro mej. De kan till och med sitta upp och ner i taket och lyckas skita så att det fastnar i taket. Tänk Er de! Sitta upp och ner och göra tvåan och dess utom få en att ramla uppåt!

Det är inte bara vi människor och hundar som bör vaccineras utan även kaniner behöver vaccineras. I alla fall här på Gotland. Vi har två mycket smittsamma kaninsjukdomar som härjar vilt bland våra vildkaniner. Det är Myxomatos och Kaningulsot (RVHD). Vi har köpt Cocko, vår kanin, hos Ungesmiss Kaningård och kaninmamma själv, Inger, ordnar vaccinations kvällar för alla sina kaninköpare. Hon hyr in en veterinär som sprutar kaniner på löpande band. Fort och smidigt går det och alla är tacksamma och glada. Dessutom förhandlar hon fram ett mycket förmånligt pris då det är så många kaniner som vaccineras på en och samma gång.

Jag är så himla glad att vi köpt kaninen hos en verklig seriös uppfödare. Precis som med hundarna prickade jag rätt och hittade det som jag verkligen vill ha. En som ger stöd och uppskattning och engagerar sig.

En granne köpte nyligen två fina stamtavlekaniner från en (så kallad seriös) uppfödare. Två hanar som minsann fick ungar. Då vet uppfödaren inte riktigt vad de sysslar med. 

I kväll bär det av till vaccination. Två putt i nacken och vi behöver inte vara rädda att vår lilla vita kille ska bli smittad.


Bild från mars 2009

Vill Ni läsa mer om Myxomatos?

Vill Ni läsa mer om Kaningulsot, RVHD?

Man blir inte lyckligare av att vara rik men just nu önskar jag mer än någonsin att jag hade en outtömlig källa. Jag skulle så gärna vilja köpa och fixa åt min tonåring och hennes pojkvän. Ni vet, de blivande föräldrarna. De har efter alla omständigheter fått det jätte bra men jag skulle ändå vilja.......köpa, ge bort och kunna stötta mer ekonomiskt än vad som nu är möjligt.

Det har varit många turer. Hur är det möjligt att missa en graviditet? Ja, det är möjligt åtminstone tills man är i vecka 20.

Först mådde hon inte bra. Doktorn sa att det var magkatarr (missade en graviditet ganska tydligt). Hon blev tidvis bättre och gick upp lite i vikt. Det klädde den smala tonåringen och att man svullnar i magen när man har en magkatarr är ju inget konstigt, eller hur?

Hon gick upp mer i vikt och ett test från apoteket gjordes. NEGATIVT! Ok, tiden går, illamåendet blev bättre (konstigt, *ironi*).
En dag sa jag som det va. Du har blivit jätte tjock, sa jag och du har faktiskt en bebismage. Då vände hon sig till ungdomsmottagningen och visst var det en bebismage. Med dagens p-piller är det inget konstigt att man går utan mens. Det är så de funkar, hormonerna och äter man p-piller tro man ju att man är skyddad.

Chocken landade hos oss alla men det fanns bara en sak att göra och det var/är att stötta. Jag tro att jag och maken har lyckats med det. Vi gör i alla fall så gott vi kan. När det ramlade ner en lägenhet mitt framför ögonen på oss var vi inte sena med att nappa den.

Nu bor det unga paret i en ljus fin tvåa. Många, många har hjälpt till med möblemang och annat. Lite här och lite där, en lampa, en matta. Tack, en soffa! Jag har ett soffbord, sa en annan. Fina glas kom med bud från andra sidan Östersjön tillsammans med en jättefin matta. Bestick fanns hos mormor att hämta. Farmor har kommit i omgångar med presenter, hallampa, påslakan. Den blivande farmodern har en stuga, ta vad Ni behöver sa hon och köksbord och stolar fick lämna sitt gamla hem. Oj, oj så många snälla det finns! Tack snälla, alla härliga hjälpsamma människor som har hjälpt till.


I början av Januari ockuperade vi köket och bakade bröd så det stod härliga till. Luktar gott tycker Nike som gärna skulle vilja se vad vi pysslar med där uppe på bänken.


Nu har de det väldigt fint och hemtrevligt i sitt nya hem men ändå skulle jag vilja kunna bidra med mer. Som studerande har de i princip inget att leva av. Det är klart att vi ser till att de har mat i kylskåpet, vi och den blivande pappas föräldrar. Hyran får de hjälp med när barnet är fött, tills dess skrapar jag och maken i plånböckerna så gott det går. Men det är ändå så mycket som man kan lägga pengar på. Babysaker, mammakläder, bensin, bilskatt, försäkringar.............

Jag är en lycklig blivande mormor, men det skulle vara lättare med en outtömlig källa av pengar just nu.


Så här såg det ut i början av Januari då hon var i sjätte månaden.

Det är sällan vi Svenskar är nöjda med vädret. Är det inte för kallt så är det för varmt. Är det en varm sommar är det för torrt eller tvärt om. Sällan är man nöjd men nu är jag nöjd. Jag är så nöjd med snön som kommit. Det räcker perfekt för mej. Jag säger inte att det är för mycket eller för lite. Det är lagom, tack, nu räcker det!


Här bor Cocko Chanell, den lilla vita kaninen. Han är snart helt in snöad.


Här under döljer sig en terrass. Det känns avlägset att sitta här i solen och njuta. Men allt har sin tid, sägs det.