Urblåst?
Vi, jag och tolvåringen vågade inte låta vårt utställningstält stå kvar från lördag till söndag. De varnade att det skulle blåsa änn värre så vi monterade ner det, släpade det och burar, stolar och allt annat till bilen. Efter en hel dag med vinden vinande runt öronen och solen gassande var vi helt slut men begav oss ändå, något försenade till släktträff.
På väg hem från träffen konstaterade vi att det hade mojnat ut lite. Blåste inte alls så mycket längre. Ska vi sätta upp tältet igen, så att vi har det klart med bra plats till söndag morgon?
Japp! In till utställningsområdet och släpa in igen. Upp med tältet och sen hem och stupa i sängen.
Jag vaknar på natten av att det blåser, åskar och regnar så det heter duka. Kunde inte somna om då jag bara låg och tänkte på tältet. Försökte trösta mig med att, om det fortfarande regnade på morgonen så var det ju jättebra att tältet stod på plats, om det stod kvar vill säga. Efter någon timma hade ovädret lugnat sig och jag somnade om.

Tältet stod kvar, solen lyste igen men hjälp så det blåste. Stackars alla som åkte med båten, det måste ha gungat rejält.
Hur det gick på utställningen. Nej, det behöver vi inte tala om. Det gick väl inte direkt dåligt men jag har lite högre förväntningar. Bättre lycka nästa gång, säger jag till mig själv.
Tolvåringen däremot, hon kan hon. Första gången i ett så här stort sammanhang och hon är så duktig och proffsig i utställningsringen.
Utställningsvecka
Gammel Puma ligger och blänger lite surt på mej. Han vet precis vad som väntas men jag har inte rört ett hårstå på just HONOM. Han förstår vad det betyder, att han inte får vara med. Så kloka de är!

Årsdagar, förlovning och lycka
Ofta känner jag att helgerna går alldeles för snabbt. Men denna helgen har varti lång och innehållsrik. Jag har hunnit massor och är så nöjd så.
Det kan bero på att tonåringen och lilla H kom redan i mitten av förra veckan. Tonåringen har nu växt ifrån sin tonår och blivit hela tjugo år. Hur gick det till?
Jag låg där på BB och sen gick tiden........alldeles för snabbt.
Vi har hunnit med kalas för 20-åringen och lilla 11-åringen som imorgon blir 12 (hjälp!!! ) Efter kalaset åkte 20-åringen tillsammans med sin familj med båten över till sitt nya hem. Hon har nämligen lämnat oss här på Gotland för nya vyer och kärlekar på fastlandet. Suck, det är tungt i hjärtat att ha dem så långt borta men jag vänjer nog mej. Som tur är kommer de över hit minst en gång per månad då lilla H ska träffa sin pappa.
Tonåringen har alltså blivit en 20-åring och dessutom sattes en ring på hennes finger samma dag. Det är med värme i hjärtat som tänker på dem och deras kommande liv. Lyckliga, unga och framtiden för sig. Ja, jag är också lycklig, ung.......åhja!! och har framtiden för mig, men det är ändå något speciellt att varan nyförlovad, eller hur?
Sprak i rumpan
Nu kanske jag har kommit till det steget i livet att jag kan börja träna aktivt igen? Jag blev i alla fall full av inspiration när jag sprang ihop med Enzos matte. "Åh, vi är ett gäng som brukar träna......du kan väl hänga med.....snälla!"
I kväll hängde jag med! Tillsammans med Benji och vet Ni vad? Det var jättekul och jag blev inte ett enda dugg stressad!!
Sista semesterdan
Jag har varit ganska bortskämd med det nu ett par veckor. Maken har tagit hand om all rastning och motion av våra fyrbenta vänner och jag har fått sova. Skönt! Men i morgon är det verklighet igen.
Jag kan hjälpa om du vill?

Två älskade ungar!!
Inte 25-år längre
Det är roligt med besök från fastlandet och det är ännu roligare med fester. Denna helg har det gått hårt åt och det roliga, sena kvällar (tidiga morgnar) och lite alkohol (eller lite mer) gör att man känner sig lite seg på en måndag. Är inte 25 år längre säger min kropp, men det var så hjärnan ville ha det i lördagsnatt. Så jag trodde att jag var 25 och i dagarna 2 får man ta återhämtnings-straff.
